Barbro Alving: Bangs bästa. Reportage, kåserier, betraktelser (utg. av Ruffa Alving)
(Inb 320s, utkom september 2009)

Till hundraårsminnet av Barbro Alvings födelse utges två böcker. Dels Bang om Bang, i vilken dottern Ruffa samlat och kommenterat texter, där Bang berättar öppenhjärtigt om sig själv i det privata och i yrket. Dels denna volym, som rymmer ett urval av Bangs bästa reportage, kåserier och betraktelser.

Här finns hennes legendariska rapporter från Berlinolympiaden, skakande frontreportage från inbördeskrigets Spanien, finska vinterkriget och det ockuperade Norge. Reportagen från VM-matchen Ingo–Floyd och rättegången mot Adolf Eichmann är ännu ett par höjdpunkter i hennes journalistiska gärning.

Genom åren skrev Barbro Alving under signaturen ”Käringen mot strömmen” en stor mängd kåserier. Här finner vi ett urval med en något allvarligare underton. De var tänkta för en radioserie, som inte blev av. Barbro Alving drabbades 1982 av afasi.

Boken avslutas med en avdelning omisskännliga betraktelser kring allehanda livsfrågor. Här finner vi bland annat ”Tankar på en lantkyrkogård”, ”Att skriva nuets historia” samt radions sommarprogram från 1981.

Inledning: Ruffa Alving.

ISBN 978-91-7844-786-2

Barbro & Ruffa Alving: Bang om Bang.
(Inb 280s, utkom januari 2009, pocket utkom oktober 2009)

Barbro Alving, signaturen Bang, anses av många som sin tids främsta reporter. Hennes skildringar från bland annat Berlinolympiaden, inbördeskrigets Spanien och finska vinterkriget är milstolpar inom svensk journalistik.

Under sin andra signatur, Käringen mot strömmen, blev hon därtill älskad som kåsör med sitt omisskännliga tonfall.

I den här boken, som utges till hundraårsminnet av Barbro Alvings födelse, möter vi emellertid varken frontreportern eller kåsören. Här skriver Bang om Bang.

Ruffa Alving har samlat texter av sin mor, som tecknar bilden av en kvinna fylld av oförskräckt mod och stor kärlek, men även av tärande självkritik och flykt in i missbruk. Här möter vi journalisten på hemmaredaktionen och på resa, vi lär känna
den ogifta kvinna, som mot tidens konventioner födde sitt ”Bang-barn” och bildade familj med sin älskade Loyse. Hon berättar om fredskämpen som gick i fängelse, om kampen vid Elin Wägners sida och om sökandet efter frid och den högre mening, som hon slutligen finner.

”Dessa personligt hållna artiklar, dagboksutdrag och brev är en ynnest att få läsa.” (SvD)

”Bang skriver med stor humor och distans. Alltid på pricken, träffsäkert och klokt. Man tappar nästan andan.” (Nerikes Allehanda)

”Bang är lika bra som dagboksförfattare och brevskrivare, rent av bättre. Omedelbar, charmig, kritisk.” (DN)

Barbro Alvings klassiska reportage finns utgivna i: Bang – klipp ur nuets historia.

ISBN 978-91-7844-769-5 (inbunden)
ISBN 978-91-7844-792-3 (pocket)

Ingebjørg Barth Magnus: Här är spel och dans. Musikmotiv i svenskt folkligt måleri på bonad och vägg.
(Inb 496s, utkom maj 2009)

Överdådiga gästabudsscener med musik och dans – taktfast marscherande soldater med trummor och trumpeter ledsagar Salomos kröningsprocession – folket dansar kring den gyllene kalven till festlig spelmansmusik – ringdans, pardans, långdans – Den förlorade sonen svänger sig i dansen med de vackra skökorna – yra, uppsluppna bröllopståg ... Till och med ett par musicerande harpaltar har smugit sig in.

Men här finns också bilder med allvarlig grundton – änglamusik, fromma andaktsbilder med harpoklang och bilder med moraliserande och manande innehåll som Liknelsen om den breda och den smala vägen, där Djävulen själv leder dansen med sin fiol.

Allt detta och mer därtill får man se i denna rikt illustrerade bok med musikbilder ur den svenska folkkonsten, här representerad av sydsvenska bonadsmålningar, dalmålningar och målningar från Värmland och Hälsingland.

För första gången publiceras här en systematisk genomgång av musikbilder i Sveriges folkliga målningar.

Ingebjørg Barth Magnus är konst- och musikvetare och verksam vid Statens musikbibliotek i Stockholm. Hon är landets ledande expert på musikikonografi och har tidigare skrivit om musikmotiv i svensk medeltida kyrkokonst.

ISBN 978-91-7844-776-3

Gunnar Bucht: Quid est tonus? Jacques Handschin, Der Toncharakter – och därutöver.
(Hft 156s, utkom augusti 2009)

Vad är en ton? En klassisk fråga som står i centrum för detta porträtt av Jacques Handschin (1886–1955), en närmast legendarisk musikforskare. Genom sin djupa förtrogenhet med antik och medeltid har han skapat en alldeles egen musikfilosofi. Grundläggande är begreppet tonkaraktär och dess relation till tonhöjd, slutstation en insikt i det mirakulösa i vår upplevelse av ton och därmed musik. Som musikhistoriker ger Handschin originella perspektiv på västerländsk musikutveckling och dess rötter.

Gunnar Bucht (f. 1927) är tonsättare och musikforskare. Under senare år har han publicerat memoarer men även essäer med idéhistorisk och filosofisk anknytning till musik.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

ISBN 978-91-7844-778-7

Carl Larsson-kalendern 2010.
(Utkom maj 2009)

Ny årgång av den populära väggkalendern med tolv vackra färgreproduktioner.

ISBN 978-91-7844-774-9

Peter Cornell: Mannen på gatan. Prostitution och modernism.
(Inb 104s, utkom augusti 2009)

Hur avtecknar sig den prostituerade kvinnan i konst och litteratur från det sena 1800-talet och den tidiga modernismen? Prostitutionen debatterades som ett brännande samhällsproblem, "The Great Social Evil", men den prostituerades egen röst hördes ännu inte. Vilka föreställningar och fantasier projicerades på henne av samhället, av mannen på gatan? Hon kunde framställas som outsider, som degenererad, som mytisk gudinna, eller som en samhällsomstörtare från en hotfull underklass; hon var antitesen till den rena, asexuella modern i borgerskapets hem.

Den prostituerade befinner sig i skärningspunkten för explosiva frågor om klass, kön, varusamhälle, offentligt rum och moral och hon utnyttjas ofta som symbol för en större samhällelig problematik. Hon är ett återkommande tema hos författare som Baudelaire, Hugo, Benjamin, Aragon och Bataille och hos konstnärer som Manet, Degas, Toulouse-Lautrec, Picasso, Kirchner och Giacometti – män på gatan.

Peter Cornell är konstkritiker och författare. Tidigare professor vid Konstfack och Kungl Konsthögskolan.

ISBN 978-91-7844-780-0

Tage Erlander: Dagböcker 1959 (utg av Sven Erlander).
(Inb 292s, utkom augusti 2009)

Åter ett händelserikt år i världspolitiken: Castro tog makten på Kuba, de Gaulle blev president i Frankrike och beslöt skaffa atomvapen, en sovjetisk raket landade på månen, den ekonomiska unionen EEC trädde i kraft, Cypern blev självständigt, i Tibet utbröt ett blodigt uppror mot ockupationsmakten Kina...

Den inrikespolitiskt viktigaste frågan var att ATP klubbades igenom i riksdagen efter femton års politisk strid. En annan het fråga var Chrustjovs planerade svarsvisit i Sverige, som från borgerligt håll kritiserades så hårt att Chrustjov lämnade återbud. En annan fråga som sysselsätter Erlander mycket är frågan om den neutralitetsnegative högerledaren Jarl Hjalmarson skulle ingå i den svenska FN-delegationen. För att undvika en underfinansierad budget beslutar regeringen, efter hårt kritik från såväl borgerligheten som LO, att införa en 4-procentig omsättningsskatt. Frågan om svenska atomvapen står ofta på dagordningen. Här är man dock djupt splittrad inom parti och regering, varför frågan skjuts på framtiden.

Denna årgång är alltjämt lika fyllig och färgstark som de tidigare. ”ytterst intressant och färgstark” ansåg Svenska Dagbladet om förra årets utgåva.

ISBN 978-91-7844-775-6

Krister Gidlund (ord) & Claes Jurander (bild): En blev du.
(Inb 28s, utkom mars 2009)

En blev fågel,
en blev fisk,
en blev fjäril,
en blev ko...

En barnbok av Krister Gidlund och Claes Jurander. Utgiven av Bokförlaget Chalo, en avdelning inom Gidlunds förlag i den franska byn Chalo St Mars.

ISBN 978-91-86305-00-0

Yvonne Gröning: Fru Bob. En personlig biografi.
(Hft 104s, utkom mars 2009)

Eftervärlden har aldrig riktigt kunnat närma sig Anna Boberg utan att först bekanta sig med hennes make, den kände arkitekten Ferdinand. På Annas tid (1864–1935) var det svårt att tas på allvar som kvinnlig konstnär – om kvinnorna skulle måla så skulle det vara barn och blommor. Anna sökte sig norrut, till Lofoten, och fick där möjlighet att i lugn och ro utforska sitt konstnärskap. Hemma rörde hon sig vant och livligt i helt andra, nobla miljöer.

Fru Bob är en personligt skriven biografi över en orädd konstnärinna, förälskad maka, vänsäll Tante och världsvan resenär.

Yvonne Gröning har en rad uppmärksammade böcker och teaterpjäser bakom sig, bl.a. Kärleks pris (filmatiserad 1996) och Blott en dag (pjäs om Lina Sandell).

ISBN 978-91-7844-770-1

Ylva Hasselberg: Vem vill leva i kunskapssamhället? Essäer om universitetet och samtiden.
(Hft 144s, utkom oktober 2009)

Vad kan det innebära att leva i kunskapssamhället? Upplysningstanken bygger på föreställningen att kunskap är något som skänker individen frihet, något som emanciperar oss och gör oss till fullvärdiga människor. Just nu ses kunskap snarare som något som ska skapa tillväxt och som något som lägger grunden för en global tävlan. Blir det någon skillnad när denna kunskapssyn läggs till grund för politiken i stället för upplysningstanken?

Den här essäsamlingen handlar om de svenska universitetens förändring under det senaste decenniet: om politiska reformer, nya ideologier och vetenskapens enorma legitimitet. Den handlar också om det svenska samhällets utveckling från ett samhälle som hyste ett kollektivt förtroende till formella institutioner, till ett samhälle som i allt högre grad bygger på personliga nätverk och på marknadsmekanismen, ofta i kombination. Allt mer utbildning – allt mindre kunskap. Allt fler professioner – allt mindre professionalitet. Allt snyggare skal – allt mindre kärna. Boken är tänkt som ett försvarstal för systemförtroende, men också för det utrotningshotade professionella omdömet. Den innehåller ett antal texter skrivna av författaren mellan 2001 och 2009. De flesta av dem är tidigare publicerade men tre av dem är ej tidigare utgivna.

Ylva Hasselberg är ekonomisk-historiker, verksam vid Uppsala universitet. Hon har under de senaste tio åren varit aktiv i kulturdebatten, framför allt i frågor som rör forskningspolitik och universitetens utveckling.

ISBN 978-91-7844-785-5

I lärandets gränsland. Formella, icke-formella och informella studier igår och idag (red. Ann-Kristin Högman & Martin Stolare).
(Hft 230s, utkom augusti 2009)

Utbildning framstår i dagens debatt som en ödesfråga. En hög formell utbildningsnivå hos befolkningen ses som en garant för att dagens och morgondagens tillväxtproblem skall kunna lösas. Samhället gör därför stora satsningar på formell utbildning.

Det har dock visat sig finnas en diskrepans mellan samhällets ansträngningar och de önskningar som delar av befolkningen bär på. Dessa väljer nämligen andra former för att inhämta den kunskap de behöver för att förverkliga sina aktuella livsprojekt.

I den här boken pekas därför på behovet av att bredda perspektivet på vad utbildning och studier kan vara. Genom att lyfta fram icke-formella och informella
studieformer vid sidan av de formella sätts fokus på det livslånga lärandet. Ambitionen är att skapa större förståelse för individens val och icke-val och ställa frågan om andra former av studier är väl så viktiga som de formella. Kanske kan vi i samspelet mellan formella, icke-formella och informella studieformer hitta nya lösningar på mångas utbildningsbehov.

Forskare inom historia, kulturgeografi, pedagogik och sociologi medverkar i boken.

ISBN 978-91-7844-788-6

Kanon ifrågasatt. Kanoniseringsprocesser och makten över vetandet (red. Katarina Leppänen & Mikela Lundahl).
(Hft 272s, utkom januari 2009)

Kanons vara eller icke vara har debatterats från olika perspektiv under de senaste åren. I boken Kanon ifrågasatt diskuteras kanon som företeelse: Är den alls nödvändig eller gör den trots allt mer nytta än skada? Boken behandlar också tänkare och traditioner som tidigare inte beretts plats i kanon, liksom för oss välkända tänkares väg in i kanon.

Förhållandet mellan kanon och universitetsutbildning är både en praktisk och en utbildningspolitisk fråga. Men i grunden är det också fråga om demokrati: Vad är värt att läsa? Vilka texter har egentligen allmänintresse? Och hur bestäms det? Hur dessa frågor besvaras påverkar vad som inte betraktas som varande av allmänt intresse. I boken diskuteras teoretiska perspektiv företrädda av Gayatri Spivak och Allan och Harold Bloom, filosofihistoriska kanoniseringspraktiker kring Descartes, det mödosamma arbetet att skriva in kvinnliga tänkare i den filosofihistoriska kanon. Dessutom belyses kanoniseringens verktyg för att hålla utomeuropeiska tänkare utanför kanon. Även vita europeiska män utesluts när deras ärenden inte passar kanons hegemoniska intressen.

Kanon ifrågasatt innehåller tio essäer skrivna av idéhistoriker och filosofihistoriker, flertalet verksamma vid Göteborgs universitet.

Redaktörer för Kanon ifrågasatt. Kanoniseringsprocesser och makten över vetandet är idéhistorikerna Katarina Leppänen och Mikela Lundahl. De har arbetat inom projektet ”Kanon ifrågasatt. Genus i undervisning och lärande inom idé- och vetenskapshistoria” som har handlat om att utveckla nya metoder och nytt material för att förbättra och fördjupa integrationen av genusperspektivet i grundutbildningen framför allt i ämnet idé- och lärdomshistoria. Båda disputerade 2005 på avhandlingar inom projektet ”Kön, ras, sexualitet – konstruktion eller essens. Ett bidrag till essentialismens historia” som bland annat handlade om att undersöka hur beteckningen essentialistisk använts som ett verksamt redskap för att utesluta texter och tänkare ur den västerländska logocentriska kanonen.

ISBN 978-91-7844-761-9

Erik Kjellberg: Jan Johansson – tiden och musiken.
(Inb 442s, inkl CD, utkom januari 2009)

Jan Johansson (1931–1968) kom att inta en särställning i den svenska jazzmusiken, trots sin korta levnad. Hans mångsidighet och briljans som improvisatör, kompositör och arrangör var märklig. Med samma lekfulla experimentlusta skapade han Pippi Långstrumps signaturmelodi som hisnande moderna kompositioner åt Radiojazzgruppen. Med säker stilkänsla lyfte han meditativ jazz ur den svenska folkmusiken – och vann stora lyssnarskaror. Som ackompanjatör och improvisatör spelade han med många av jazzens internationella storheter. Medan han på hemmaplan kom att ingå i kretsen kring Arne Domnérus orkester, vilken han tillhörde vid sin bortgång. Som särskilt betydande framstår den konstfulla triomusiken med gitarristen Rune Gustafsson och basisten Georg Riedel.

Erik Kjellberg har skrivit en grundlig biografi om denna musikaliska begåvning. Vi följer honom från uppväxtens Söderhamn till Chalmers i Göteborg, dit han åkt för att bli ingenjör. Men han blev snart fångad av tidens göteborgska jazz och avbröt studierna. Snart for han över sundet till Köpenhamn och spelade med Stan Getz, Oscar Pettiford och andra stormän inom jazzen, innan han så småningom flyttade till Stockholm och Arne Domnérus orkester. I huvudstaden kunde han utveckla nya musikaliska sidor. Han skrev balett- och filmmusik och låtar att gymnastisera till, han kompade Monica Z och Cornelis i några klassiska nummer, spelade barnlåtar och historiska stycken på ett häpnadsväckande vis och mycket annat. Jan Johanssons musikaliska aptit var omättlig. Och hans nyfikenhet och stilkänsla gjorde hans musik ideligen gränsöverskridande och intressant.

Boken skildrar därtill en sällsynt kreativ tid inom svenskt musik- och kulturliv. Upptäckarglädjen var stor inom många kulturområden. Bland de viktigaste bidragen blev Jan Johanssons musikaliska gärning.

Med boken följer en CD med bl.a. tidigare inte utgiven musik.

Erik Kjellberg (f. 1939) blev 1985 professor i musikvetenskap vid Uppsala universitet. Bland hans skrifter märks doktorsavhandlingen om kungliga musikers ställning i Sverige under stormaktstiden, musikhistorieboken Klingande Sverige (tillsammans med Jan Ling) och Svensk jazzhistoria: en översikt. Liksom Jan Johansson trakterar han piano, vibrafon och dragspel.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

ISBN 978-91-7844-753-4

Bengt Landgren: Sten Selander. Lyrik och litteraturkritik 1916–1957.
(Inb 360s, utkom januari 2009)

Sten Selander (1891–1957) var poet, tongivande teater- och litteraturkritiker, naturvetenskaplig forskare och docent i växtbiologi vid Uppsala universitet, ledamot av Svenska Akademien och mycket annat. Han växte upp i ett förmöget Stockholmshem på Regeringsgatan – fadern, August Strindbergs syssling, var berömd bakteriolog – studerade naturvetenskapliga ämnen i Uppsala på 1910-talet, men övergick snart till skönlitterärt författarskap, essäistik och kulturjournalistik i Stockholmspressen. Från början, under första världskriget, var Selander starkt konservativ med ideologisk hemvist i den tyskvänliga unghögerrörelsen. Men tidigare än de flesta observerade han hotet mot demokratin från fascism, nazism och stalinism. Mycket tidigt varnade han också för miljöförstöringen i industrialiseringens, urbaniseringens och motoriseringens spår.

Sten Selander publicerade nio diktsamlingar, ett tiotal essäsamlingar och mer än tusen tidningsartiklar i mycket olika ämnen: roman-, lyrik- och teaterrecensioner, artiklar om svensk natur, engelsk inrikespolitik och engelskt samhällsliv, idrottsreportage och frontreportage från finska vinterkriget 1939–40. Selander intog under 1920-, 30- och 40-talet en central position i svensk kulturdebatt och invecklades i flera häftiga strider, bland annat med 40-talisterna. Som poet gjorde han sina främsta insatser med Sommarnatten (1941) och den postumt utgivna Avsked (1957), som utgör konstnärliga höjdpunkter både i hans diktning och i svensk 40- och 50-talslyrik.

Boken är den första undersökningen av hela Selanders författarskap: lyriken från debuten 1916 till dödsåret 1957, litteraturkritiken, essäerna och den aldrig avslutade biografin över Sven Hedin.

Bengt Landgren är sedan 1982 professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Han har utgivit böcker om bl.a. Gunnar Ekelöf, Hjalmar Gullberg, Hermann Broch, Johannes Edfelt, August Strindberg, Rainer Maria Rilke, Erik Lindegren, Gunnar Tideström, Gunnar Mascoll Silfverstolpe samt om svensk akademisk litteraturundervisning under 1900-talet. Bengt Landgren är ledamot av Vitterhetsakademien och Det Norske Videnskaps-Akademi. Han har varit ordförande i Strindbergssällskapet och Svenska Litteratursällskapet.

ISBN 978-91-7844-768-8

Christian Lenemark: Sanna lögner. Carina Rydberg, Stig Larsson och författarens medialisering.
(Hft 240s, utkom september 2009)

Vi lever idag i ett alltmer medialiserat samhälle där gränserna mellan fakta och fiktion precis som mellan privat och offentligt är i upplösning. För att få legitimitet måste författaren i betydligt högre grad än tidigare göra sig synlig inte bara genom den litteratur han eller hon skriver, utan också genom att vara tillgänglig och tilltalande i medierna.

I Sanna lögner riktar Christian Lenemark fokus mot två förgrundsgestalter i den samtida medialiseringen av författaren – Carina Rydberg och Stig Larsson. Hur har dessa författare och mediestrateger gått in i den nya postmoderna mediedramaturgin? Hur arbetar de med sina personer i medierna och i sina författarskap? Och hur ser mediernas svar på detta ut?

I den omfattande teoribildning som vuxit fram angående författares självbiografiska texter under 2000-talet har intresset genomgående varit riktat mot författarens agerande och de självbiografiska texternas utformning. I Lenemarks undersökning framgår emellertid att också mediedramaturgin spelar en mycket viktigt roll. Författarna blir skrivna i lika hög grad som de skriver sig.

Sanna lögner är en bok som griper rakt in i de senaste årens diskussion om fakta- och fiktionslitteraturen och författarens villkor i mediesamhället.

Christian Lenemark (f. 1978) är verksam som litteraturvetare vid Göteborgs universitet. Sanna lögner är hans doktorsavhandling.

ISBN 978-91-7844-784-8

Martin Linde: I fädrens spår? Bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet.
(Inb 352s, utkom juli 2009)

Dalarna förknippas bland annat med stridbarhet och upprorsanda. En rad händelser i det förflutna leder tankarna i den riktningen, exempelvis dalkarlarnas medverkan i Engelbrekts resning 1434 och det väpnade biståndet till Gustav Vasas kamp mot Kristian II. Också upproret 1743 har bidragit till att forma eftervärldens bild av ett landskap med en trotsig och självmedveten befolkning. Detta väcker frågor om regionala skillnader i böndernas förhållande till sina herrar. Var dalkarlarna i äldre tid mer upproriska än folk på andra håll i Sverige? Vad kan det i så fall ha berott på? I den här boken analyserar historikern Martin Linde hur dalkarlarna förhöll sig till sin överhet under 1700-talets första hälft. Genom en jämförelse med Närke blottläggs vad som var säreget respektive generellt i böndernas beteendemönster. Flera väsentliga frågor kan på så sätt ges ny belysning: sambandet mellan social struktur och politisk aktivism i ett givet område, kollektiva identiteter i bondesamhällen, förekomsten av upprorstraditioner bland bönderna, kort sagt villkoren för folkligt motstånd – inklusive väpnat uppror – under den tidigmoderna epoken.

ISBN 978-91-7844-783-1

Jan Ling: Franz Liszt och 1800-talets konstmusik.
(Inb 301s + 4-sidigt bildark, utkom oktober 2009)

Franz Liszt (1811–1886) är centralfiguren i denna del av Jan Lings serie om den europeiska musikhistorien. Vi får möta Liszt i många olika roller: som underbarn, pianist, tonsättare, dirigent, musikskribent. Vi möter även många av hans kolleger, däribland Hector Berlioz, vars Symphonie fantastique väckte den unge Liszts intresse för beskrivande musik. Också Frédéric Chopin finner vi i kretsen av musikvänner, liksom den blivande svärsonen Richard Wagner.

Några kvinnor kom att få stort inflytande på Liszt: grevinnan Marie d’Agoult, som lade grunden för hans kulturella bildning, prinsessan Caroline von Wittgenstein som fick honom att överge en internationell pianokarriär för komponerandet samt författarinnan George Sand, vilken stod honom nära som konstnärlig förebild och diskussionspartner.

Pianots okrönte mästare Liszt var en stor humanist, men med ett stort ego och en fåfänga av ansenliga mått. Virtuos, tonsättare, pedagog – Liszt är en symbol för den epok under 1800-talet, då klaveret kom att inta en central plats i den borgerliga musikkulturen.

Boken är rikt illustrerad och innehåller musikexempel som även musikamatören bör kunna framföra på klaviaturen.

Jan Ling är professor emeritus i musikvetenskap vid Göteborgs universitet. Han verkar som musikhistoriker, pedagog, musiksociolog och folkmusikforskare.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

ISBN 978-91-7844-787-9

Hans Nordén: Frivillighetens ansikten. Civilsamhällets problematiska framryckning i Norge och Sverige.
(Hft 80s, utkom juni 2009)

Frivillighetens ansikten är på sitt sätt berättelsen om en ny tid på gott och ont. Utifrån konkreta exempel från två klassiska välfärdsstater, Sverige och Norge, med många gemensamma beröringspunkter visas hur en på nordliga breddgrader exotisk växt slagit rot i den kommunala förvaltningsfloran. Eftersom den främmande blomman inte låter sig inordnas i kända botaniska system kallas den kort och gott för Den nya frivilligheten. Här står begreppet för en i båda länderna växande ambition hos kommuner att, med eller utan frivilligorganisationers medverkan, mobilisera medborgare för frivilliga insatser på det sociala området.

Frågan är långt ifrån oproblematisk. Är frivilligtrenden räddningsplankan för en fortsatt demokratisk utveckling? Eller är den uttrycket för en folkhemsideologi i
upplösning? Är orden om civilsamhällets förtjänster bara en potemkinkuliss för att dölja en krass ekonomisk verklighet? Svaren är inte entydiga från de praktiker, fackrepresentanter och forskare som denna text utgår ifrån. Ett är dock säkert: Att försöka vrida klockan tillbaka är lika ogörligt som att hälla nytt vin i gamla vinsäckar. Vi står inför en utveckling som måste mötas med öppna ögon.

Hans Nordén är frilansjournalist och författare med vårdfrågor, socialpolitik och civilsamhället som huvudinriktning. Han har skrivit ett femtontal böcker. Bland tidigare utgåvor märks Änglar och demoner – röster om psykiatrireformen (2001) och Karriärstegen – Utbildning och utveckling för personal i äldreomsorgen (2004), Fri och villig – om ideellt arbete i välfärdslandet (2006) och Kunskap att hämta – brukarmedverkan för en bättre psykiatri (2008).

ISBN 978-91-7844-779-4

Sofi Qvarnström: Motståndets berättelser. Elin Wägner, Anna Lenah Elgström, Marika Stiernstedt och första världskriget.
(Inb 454s, utkom februari 2009)

Vad förmår litteraturen mot ett världskrig?
Vilka möjligheter har litteraturen att göra motstånd?

När första världskriget bröt ut drogs Sverige med i det upphetsade tillstånd som drabbade Europa: nationell hänryckning blandades med fruktan och oro. Kritiska röster hördes tidigt, parallellt med den uppblossande krigsentusiasmen och den officiellt deklarerade neutraliteten. I den intensiva debatt som pågick i pressen och andra skriftliga medier kom författarna – och med dem litteraturen – att spela en framträdande roll.

Motståndets berättelser undersöker hur kritiken mot första världskriget gestaltades i svensk litteratur under krigsåren. Här presenteras vad som utmärker den skönlitterära krigskritiken och hur den skiljer sig från opinionsbildningen i andra genrer. Efter en inledande genomgång av retoriska motiv och berättartekniker i antikrigslitteraturen, diskuteras texter av Elin Wägner, Anna Lenah Elgström och Marika Stiernstedt. Deras politiskt radikala texter är i hög grad pacifistiska, feministiska och socialistiska, men rymmer likväl ofta ambivalenser och problematiseringar.

Motståndets berättelser är både en historisk undersökning av kritiken mot första världskriget och en diskussion om litteraturens möjligheter att fungera som motståndshandling.

Sofi Qvarnström (f. 1976) är verksam vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala samt vid Högskolan i Gävle. Motståndets berättelser är hennes
doktorsavhandling.

ISBN 978-91-7844-766-4

Bo Sigrell: Att dikta sig fri från verkligheten. Tove Ditlevsen, Edith Södergran, Gunvor Hofmo.
(Hft 193s, utkom maj 2009)

Är det möjligt att dikta sig fri från verkligheten?

Här möter vi tre kvinnliga lyriker: Tove Ditlevsen från Danmark, Edith Södergran från Finland/Sverige och Gunvor Hofmo från Norge. Alla tre har märkliga levnadsöden och får uppleva ett stort mått av lidande. Tove Ditlevsen blir offer för alkohol- och drogmissbruk och tar sitt liv när hon är 58 år. Edith Södergran blir bara 31 år och lever under större delen av livet med en dödshotande lungsjukdom. När Gunvor Hofmo är 32 år, insjuknar hon i psykisk sjukdom och sjukperioden varar i 22 år, varefter hon återvänder till diktandet.

Tove Ditlevsen uppfattar att dikterna kommer av sig själv, som drömmar. Hon förmedlar sin inre världs längtan till läsaren med ett vardagligt språk som talar om alldagliga ting. Det är därför så många känner igen sig och berörs. Edith Södergrans dikter är gränsöverskridande. Det är hennes kontakt med det omedvetna och mångfalden av inre självbilder som skapar kraften. Känslan av instängdhet och främlingsskap gränsar till kontakten med solen och himlavalvet. I Gunvor Hofmos dikter möter läsaren välkända fenomen som får en helt ny innebörd och uppträder som en omskakande sanning. Den här insikten följs av en känsla av lycka, men också av oro.

Alla tre lyrikerna är trots, eller tack vare sitt lidande, mycket produktiva under sina liv. Med hjälp av psykoanalytiska teorier (Klein, Segal, Bion och Meltzer) diskuterar Bo Sigrell lyrikernas inre världar och i vilken mån det går att i dikterna finna spår av dem.

Bo Sigrell är psykoanalytiker och professor i psykologi. Han har skrivit ett flertal böcker om psykologi och psykoterapi.

ISBN 978-91-7844-777-0

Birthe Sjöberg: Den politisk-satiriske Viktor Rydberg. Tomtebissen 1857.
(Inb 270s, utkom oktober 2009)

Viktor Rydberg förknippas kanske främst med Singoalla och dikter som ”Tomten”, ”Betlehems stjärna” och ”Den nya Grottesången”. Få känner till att han även författade politisk-satiriska artiklar. 1857 gav han ut den radikala, liberala tidningen Tomtebissen där han själv skrev en dryg tredjedel av artiklarna.

I den här boken kan man för första gången läsa samtliga artiklar som Rydberg publicerade i Tomtebissen. Varje artikel föregås av en förklarande text, och har försetts med textkritiska noter. I bokens inledning presenteras journalisten Rydberg.

Artiklarna bör vara av stort intresse inte bara för dem som är intresserade av Rydbergs författarskap utan också för dem som är historiskt intresserade. År 1857 var ett år som ger associationer till vår egen tid. Världen drabbades av en stor ekonomisk kris som hade utlösts av ekonomiska spekulationer i Kalifornien. Rydberg behandlar penningkrisen med skarp satir, men också försvaret, tryckfriheten, kvinnans rättigheter, monarkin, kyrkan, det nyss avslutade Krimkriget samt stridigheterna i Indien och Kina.

Med artiklarna i Tomtebissen visade Viktor Rydberg att hans bana som kyrkokritiker, radikal liberal och betydande kulturpersonlighet nu hade börjat.

Birthe Sjöberg är Rydbergsforskare och docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Tidigare har hon bland annat publicerat Den historiska romanen som
vapen. Studier i Viktor Rydbergs ungdomsjournalistik och romanen Fribytaren på Östersjön (2005), Våra favoriter bland Viktor Rydbergs Dikter (2008) och tillsammans med professor Birgitta Svensson Kulturhjälten. Viktor Rydbergs humanism (2009).

ISBN 978-91-7844-781-7

Maria Sjöberg: Kvinnor i fält, 1550–1850.
(Inb 236s, utkom januari 2009)

Stormaktstidens Sverige kan beskrivas som ett knektänkornas land. Men det finns också en annan historia. Vid sidan om soldaterna i fält fanns deras hustrur och barn som en naturlig del av de europeiska arméernas sociala sammansättning. Kvinnornas närvaro har dock sällan lämnat några omfattande avtryck i vare sig källor eller historieskrivningen om dessa krig. Hur var det möjligt för soldater under 1600-talet att ha med hustru och barn i fält? När och varför uppstod denna företeelse? Och varför upphörde den?

I Kvinnor i fält 1550–1850 analyserar historikern Maria Sjöberg, verksam vid Göteborgs universitet, förutsättningarna för kvinnors närvaro i fält. Förhållandena i flera länders arméer berörs, men tyngdpunkten ligger på de svenska fälttågen under en epok då Sverige spelade en avgörande roll i europeisk politik, stormaktstiden. Utifrån olika källor blottläggs fälttågens brokiga sociala villkor. Här fanns såväl en hushållsorganisation med hustrur och barn som manligt enkönade homosociala kompanier och regementen. I boken diskuteras hur dessa förhållanden etablerades, integrerades med varandra och hur denna samverkan sedan avvecklades.

ISBN 978-91-7844-765-7

Börje Stålhammar: Musiken tar gestalt. Professionella tonkonstnärers musikskapande.
(Inb 224s, utkom oktober 2009)

De är tonkonstnärer: dirigenterna Eric Ericson och Cecilia Rydinger Alin, pianisterna Elise Einarsdotter och Hans Pålsson, tonsättarna Thomas Jennefelt och Marie Samuelsson. De gestaltar musik och är väletablerade konstnärer. Hur tänker de om sitt musikskapande? Var kommer musiken ifrån? Hur går skapandet till? Det är frågor som belyses i denna bok. Tonkonstnärerna ställs här i centrum. Begreppet ”tonkonstnärer” används som en samlad beteckning eftersom det handlar om såväl musiker, dirigenter som tonsättare. Den vetenskapliga reflektionen utgår från deras berättelser, men även yttre och inre miljöfaktorer vägs in.

Konst skapas inom mänskliga miljöer. Uppfattningar om mening, värde och plats växlar över tid. Detta beror på att betingelser, förutsättningar och erfarenheter utgör grunden för konstens tillkomst, gestaltning och mottagande. Forskningsprojektet ”Den kontrapunktiska väven” ligger till grund för denna bok. Projektet i stort handlar om människors musikaliska gestaltningsprocess. Syftet är att tydliggöra professionella tonkonstnärers musikaliska gestaltning utifrån deras egna erfarenhetsbeskrivningar.

Börje Stålhammar är professor emeritus i musikvetenskap vid Musikhögskolan, Örebro universitet. Hans huvudsakliga forskningsinriktning är musik och identitet, den konstnärliga gestaltningsprocessen, samt musikpedagogisk forskningsteori och forskningsmetodik i ett vidare perspektiv. Han disputerade vid Göteborgs universitet med avhandlingen Samspel. Grundskola–musikskola i samverkan. Han har varit ansvarig för forskarutbildningen vid Musikhögskolan i Örebro där ett antal forskningsprojekt drivs med såväl musikpedagogisk som konstnärlig inriktning. Han har också gett ut böckerna Grounded Theory och musikpedagogik, Musiken – deras liv, Musical Identities and Music Education. Han är redaktör för antologin
Music and Human Beings och en av redaktörerna för boken Sinnena och Konsten. Stålhammar är publicerad i ett antal internationella forskningstidskrifter, samt har lagt fram papers vid ett flertal internationella forskningssymposier.

ISBN 978-91-7844-791-6

Gunnar Syréhn: Sparka mot porten och storma! Gluntarne som teater.
(Inb 315s + 8s färgark, utkom april 2009)

Gluntarne, Gunnar Wennerbergs duettcykel om det uppsaliensiska studentlivet, är ett av det svenska 1800-talets idag mest levande verk. I Sparka mot porten och storma! gör sig Gunnar Syréhn till talesman för att Gluntarne först och främst bör betraktas som teater.

Duettsamlingens karaktär hänger bland andra faktorer samman med att den växte fram, inte som ett verk avsett för publicering, utan som en intim form för framförande inför Wennerbergs studentkamrater i juvenalernas krets.

Boken ger en fyllig social- och litteraturhistorisk bakgrund som sedan följs av grundliga diskussioner med dramaanalytiska förtecken. Dessutom undersöker författaren Gluntarnes ironiska dimension och deras genretillhörighet, och presenterar ett antal teatrala framföranden av duettsamlingen. Han argumenterar övertygande för Gluntarne som en syntes av högt och lågt inom litteratur och musik, liksom mellan det akademiska och det borgerliga och mellan finkultur och folklig kultur.

Sparka mot porten och storma! är ett uppslagsrikt arbete i gränslandet mellan litteratur, teater och musik. Gediget vetenskapligt men stilistiskt lättillgängligt beträder Gunnar Syréhn ny mark inom ett försummat forskningsområde.

ISBN 978-91-7844-772-5

Jeff Werner: Medelvägens estetik. Sverigebilder i USA.
(Hft 2bd i kassett, 512 resp. 460s, utkom februari 2009)

Socialistiska, svårmodiga, suputer? Eller sparsmakade esteter som förverkligat ett modern designat folkhem? Vi har föreställningar även om länder vi aldrig besökt. Fördomar om folkslag vi aldrig träffat. Få amerikaner har besökt Sverige, men många har en åsikt om landet och dess befolkning. Den kan handla om syndiga blondiner, säkra bilar eller själfulla Bergmanfigurer. Medelvägens estetik undersöker bilden av Sverige och svenskar i USA och hur den formats av film, fotografi, bildkonst, design, reklam och arkitektur under mer än 300 år. Det är en studie i två delar som tar oss från de första timmerstugorna, byggda av svenska bosättare i Delaware på 1600-talet, till nutidens ”svenska” varumärken som Volvo och Absolut.

I den första delen hör Anders Zorn, Gunnar Asplund och fenomenet Swedish Modern – bildkonst, arkitektur och design – till det som ingående studeras i bland annat ljuset av föreställningar om den nordiska rasen, det svenska hantverkskunnandet och den svenska medelvägen mellan kommunism och kapitalism.

Den andra delen inleds med den mest kände av alla nordbor: vikingen. Andra kapitel undersöker bland annat de ”svenska” bilmärkena Volvo och Saab, svensk film och ”svenskar” på film. ”Svenska” småstäder i Mellanvästern och ”svenska” miljöer på IKEA-varuhus blir också föremål för granskning.

Jeff Werner är forskningsledare vid Göteborgs konstmuseum och lektor i konstvetenskap vid Högskolan på Gotland. Detta arbete genomfördes till stora delar under hans tid som gästforskare vid University of Kansas 2001–2003 och gästlärare vid University of Minnesota 2005–2006.

ISBN 978-91-7844-773-2

Per Widén: Från kungligt galleri till nationellt museum. Aktörer, praktik och argument i svensk konstmuseal diskurs ca 1814–1845.
(Inb 288s, utkom mars 2009)

Under första hälften av 1800-talet öppnades stora konstmuseer i snart sagt alla europeiska huvudstäder, från Rom till London, från S:t Petersburg till Paris. I Sverige togs frågan om ett nationalmuseum upp i riksdagen flera gånger från 1810-talet men det dröjde ända till 1845 innan ett positivt beslut togs. Under dessa drygt trettio år drevs debatten av en grupp engagerade personer som enträget arbetade med frågan.

Denna debatt, som utgör början på en svensk kulturpolitik, presenteras här för första gången. Vilka argument gavs för behovet av ett statligt konstmuseum, vad ansågs konsten ha för nytta för samhället, hur gick opinionsbildningsarbetet till och vilka personer var inblandade, är frågor som besvaras.

Per Widén är idé- och lärdomshistoriker och verksam vid Göteborgs universitet. Från kungligt galleri till nationellt museum är hans doktorsavhandling.

Boken är rikt illustrerad och vackert formgiven av Fredrik Söder.

ISBN 978-91-7844-767-1

Peo Österholm: Vi ses i Bingsjö.
(Hft 136s, utkom juni 2009)

Bingsjö i Rättviks Finnmark har blivit den mest berömda spelmansbyn i Sverige. Här levde och verkade under två sekler en mängd skickliga spelmän, som lämnat ett rikt låtarv efter sig. Peo Österholm beskriver spelmanslivet i byn, porträtterar de mest kända spelmännen, från Nedhol Anders till Päkkos Gustaf och berättar om deras låtar. I boken intervjuas också ett antal framstående nutida spelmän för vilka Bingsjö har varit av stor betydelse. Boken beskriver också byns spelmansstämma som är Sveriges största och som 2009 firade 40-årsjubileum.

Peo Österholm är född 1944, journalist, jazzmusiker och riksspelman. 2006 gav han ut Buskspel, en bok om spelmansstämmor.

ISBN 978-91-7844-782-4