Amorina (1839) visar Almqvist på höjden av sin författarbana och är ett av hans intressantaste verk. Det har en bestämd social tendens, som försöker förstå den vansinnigas och den brottsliges egenart och se dem som offer för miljö och sjukdom.

Almqvist har här hopat några av de populäraste motiven i världslitteraturen: blodskamsmotivet, triangelmotivet och motivet med de fientliga bröderna, för att nu bara nämna några av de mest framträdande.

Verket är förunderligt levande. Språket är uttrycksfullt och böjligt, och de ofta orimliga händelseförloppen garneras med realistiska detaljer; trots de ur flera synpunkter spöklika sammanhangen ter sig personerna som gestalter av kött och blod. Almqvist har inte sparat på grälla färger och starka effekter: olycklig kärlek, spänning, religiös exaltation, vild och hård komik och vass satir blandas i Amorina, som är en av våra mest betydande romantiska romaner med dominerande inslag av dramatisk dialog i framställningen. Här finns en språklig rikedom och en stor stilistisk spännvidd, som går samman med författarens politiska och sociala engagemang t.ex. när han låter huvudpersonen förtvivlad utropa till sin samtid: 'I dödmän - en gravstank utgår ifrån er alla. Europa luktar lik.'

1838 års hittills opublicerade version.

Den spännande romanen Amalia Hillner från 1840 är Almqvists första realistiska projekt i det större formatet. Den utvecklar idéer från Det går an och hävdar den sanna kärlekens rätt, även när kärleken är polygam.

Ett av Almqvists intressantaste verk bär hans eget namn i titeln, C J L Almqvist. Monografi (1844-45), en rad äldre och nyare texter om tidens viktiga frågor, bland dem den berömda 'Om poesi i sak', författarens stora försök att överblicka konstens väsen. Boken är en generalmönstring av religiösa, politiska och estetiska frågor, som är aktuella i hela Almqvists författarskap. Denna nyckel till författarens idévärld har aldrig tidigare omtryckts.

Med Tre fruar i Småland (1842-43) gjorde Almqvist ett storslaget försök att erövra den breda romanpubliken. Det är en kostlig rövarskröna full av svensk provinsromantik, mörka sockenhemligheter, vackra småländskor och världsförbättrande ynglingar.

En något förbisedd roman i Almqvists rika författarskap är Smaragdbruden. Den rymmer inte blott exempel på Almqvists sällsynt friska realism i sina Stockholmsskildringar. Därtill visar författaren åter prov på sina för tiden mycket radikala åsikter. Här diskuteras sålunda skilsmässa och här lanserar författaren begreppen underklass och överklass.

Ledmotivet i den stora romanen är dock pengar och pengars inflytande på människan. I kölvattnet av det legendariska och oskiftade Lambertska arvet möter vi ett brett spektrum av människor, som alla belyses i sin relation till den lockande miljarden.

Törnrosens bok är ett nav i Almqvists rika författarskap. Den utkom i två stora serier, Duodesupplagan och Imperialoktavupplagan.

Den stora sviten inleds med ramberättelsen Jaktslottet, som presenterar slottets egensinnige ägare Hugo Hamilcar Löwenstjerna och kretsen kring denne, en originell samling individer som träffas för att inte minst berätta de mest hisnande historier. Bland gästerna finner vi även Richard Furumo, Almqvists romantiska alter ego. I denna livfulla och originella inramning framförs många av Almqvists centrala verk.

Band 1–3 rymmer – förutom Jaktslottet – Hermitaget, Vargens dotter, Hinden samt Gudahataren.

Drottningens juvelsmycke är en av de märkligaste och mest lysande romaner som skrivits på svenska. När C J L Almqvist år 1834 författade boken anade han knappast att han därmed skapade en klassiker, som generationer av läsare skulle komma att fascineras av och som skulle bli pjäs, opera och film.

Den gåtfulla operaeleven Tintomara är berättelsens androgyna centralfigur. Hon (eller han) lånar ett ovärderligt smycke från den kungliga skattkammaren och blir därmed indragen i händelserna kring mordet på kung Gustaf III. Hon blir också indragen i ett nät av erotik, maktkamp, vansinne och död. Bokens motto har blivit klassiskt:

Tintomara! två ting äro vita

Oskuld – Arsenik.

Koleraåret 1834 hade Almqvist varit i flitig verksamhet. Under hösten kom Räknekonst för Begynnare i en andra upplaga och Svensk Rättstavningslära i en fjärde. Drottningens Juvelsmycke, Almqvists mästerverk inom romangenren, förelåg i bokhandeln i november 1834. Den uppmärksammades med beundrande men också med negativa recensioner. Redan i december samma år fortsatte Almqvist utgivningen av duodesupplagan av Törnrosens bok, fortfarande under den omfattande samlingstiteln Fria Fantasier, vilka, betraktade såsom ett helt, av Herr Hugo Löwenstjerna stundom kallades Törnrosens Bok, stundom En irrande Hind. Under 1834 och 1835 utkom tre nya band, som innehöll versdramat Ramido Marinesco (V), berättelsen om en resa kring Vättern, Baron Julius K* och den märkliga uppsatsen Dialog om Sättet att sluta Stycken (VI) samt det exotiska dramat Signora Luna och den förtjusande komedin Colombine (VII).

Det är rytm och omväxling i Törnrosens bok, exotiskt och svenskt stoff avlöser varandra. Dramat Ramido Marinesco utspelas i spansk renässansmiljö, berättelsen Baron Julius K* skildrar en samtida resa runt Vättern, och i nästa band vänder sig Almqvist med Signora Luna till Sicilien under medeltiden. Med komedin Colombine återvänder Almqvist till samtiden och Sverige.

Volymen innehåller följande verk: Ramido Marinesco / Baron Julius K* / Dialog om Sättet att avsluta Stycken / Signora Luna / Colombine.

De band av Törnrosens bok, som utkom 1838, visar Almqvist på höjden av sitt författarskap. Här finns en kärv verklighetsskildring i Kapellet och Skällnora kvarn och munter folklynneskarakteristik i Svenska fattigdomens betydelse. Här finns också den prosalyriska Skaldens natt, som fångar mystikens stora ögonblick.

Volymen innehåller följande verk: Återkomsten / Araminta May / Urnan / Kapellet / Palatset / Godolphin / Svenska fattigdomens betydelse / Skaldens natt / Skällnora Kvarn / Friherrinnan.

Törnrosskrifterna i denna volym vittnar om bredden i Almqvists författarskap. Poesi och Politik liksom Vad är Penningen? visar Almqvists engagemang i tidens politiska, sociala och estetiska frågor. Novellen Målaren levandegör det vackra Mälarlandskapet och är samtidigt en berättelse om konstnärskapet som livsuppgift och kallelse. Den Sansade Kritiken är ett högst personligt skådespel, som ingående diskuterar Almqvists författarskap; den här återgivna versionen utkom 1851 och har därefter aldrig omtryckts. Inledning och kommentarer av Bertil Romberg.

Volymen innehåller följande verk: Herr Hugos Akademi / Vad är Penningen? / Poesi och Politik / Om Folknöjen / Storhetens Tillbedjan / Målaren / Prästens Ställning / Den Sansade Kritiken.