1592 kom den 21-årige Michelangelo Merisi från Caravaggio, "en kraftig yngling med tunt svart skägg, kraftiga ögonbryn och mörka ögon", till Rom med ambitionen att bli stadens främste målare. Beskrivningen stämmer bra med de många självporträtt som finns i hans målningar - allt från en förförisk Bacchus till Medusas och Goliats avhuggna huvuden. Andra modeller var hans vänner bland målare, poeter, prostituerade, soldater, arbetare och hantverkare. De återgavs naturtroget i Roms samtida miljöer och bar tidens kläder även när han målade historiska, bibliska eller mytologiska scener. I Caravaggios målningar ser vi ofta människorna och händelserna omgivna av ett skiftande dunkel som uppkommer genom ett ljus, vilket ofta kommer snett ovanifrån. På samma sätt tycktes han själv leva i ett skiftande dunkel mellan ljus och mörker. Hans karaktär beskrevs som högdragen, sarkastisk, våldsbenägen och grälsjuk, men även våghalsig och orädd.

Caravaggio blev tvungen att fly från Rom efter att ha dödat en motståndare. Hans "skyddsängel" markisinnan Costanza Colonna av Caravaggio och hennes mäktiga adelsätt hjälpte honom till det spanska kungariket Neapel där han blev hyllad och senare vidare till munkriddarnas republik på Malta där hans dröm att bli Malteserriddare uppfylldes. Efter ytterligare våldsdåd måste Caravaggio återigen fly, denna gång till Sicilien och därefter åter till Neapel. Sommaren 1610 påbörjade han en sista färd som han trodde skulle leda till Rom.

Roger Älmeberg är journalist, historiker och författare och har tidigare skrivit fem böcker, senast en biografi över Gustav VI Adolf. Han har under ett par decennier följt forskningen kring Caravaggios liv och verk. De senaste fem åren har han aktivt arbetat med denna biografi.

Har du en trädgård, eller är det trädgården som har dig? Du vårdar den till kropp och själ, vad den än hittar på. Utan dina insatser skulle den inte finnas till. Jordplätten är också full av minnen från ett långt liv, precis som ett hem. Minnen av människor du mött och platser du besökt.

När Eva Hernbäck öppnar dörren ut mot sin trädgård på morgonkvisten faller blicken genast på ett ganska pampigt murgröneträd. Det påminner om den vän som för drygt 20 år sedan föreslog att hon skulle plantera just murgröna för att försköna den fula elstolpen mitt på tomten. Nu häckar där både kajor och skogsduvor.

Lite åt höger fångas blicken av en märklig klarblå sak - en gammal slåttermaskin som påminner både om de fattiga människor som här odlade för husbehov för ett sekel sedan, och om en långväga resa till Marocko, landet med den klarblå färgen. Medan de många krolliljorna under det stora päronträdet alltid för tankarna till Linnés Hammarby strax söder om Uppsala. Och vad berättar de späda tulpanerna, dagliljorna och vallmon i mängd, alla arvegods från tidigare ägare?

Anna Kaijser tog sin läkarexamen 1901 som en av Sveriges första kvinnor. Hennes studiekamrater Ada Nilsson och Alma Sundquist valde bort man och barn. Det ansågs inte möjligt att vara kvinna, läkare, mor och maka på samma gång. Men Anna ville ha både jobb och familj. Frågan var bara hur det skulle gå till i en tid då en gift kvinna var omyndig, inte hade egna pengar och enligt lag förbjuden att ta offentliga tjänster.

En dag får barnbarnet Eva Kaijser överta sin farmor Annas 3000 brev. De känns som hälsningar ur en roman från förra sekelskiftet. Genom breven kan man höra Anna debattera kvinnors rättigheter under kristallkronor i borgerliga salonger. Hon går jour bland fattiga kvinnor på BB, söker upp febriga spädbarn och vaccinerar skolelever mot smittkoppor. Hennes värld skakas av krig och epidemier. Hon följer med oro sin kusin Gustaf Mannerheims kamp för ett fritt Finland och två av hennes barn dör i tuberkulos. Mot alla odds lyckas hon ­tillsammans med sin man Fritz skapa en tillvaro i Härnösand där hon kan leva livet fullt ut både som mamma och läkare. Hon strävade inte efter att bli en förebild - men blev det ändå.

Eva Kaijser, journalist och författare, har arbetat i många år på Sveriges Radio. Tillsammans med Monika Björk skrev hon boken Svenska Hem - en passionerad affär (2005) som utgjorde grunden till SVT-serien Fröken Frimans Krig.

Kerstin Thorborg var vårt lands ledande operasångerska underdrygt 20 år. I Berlin, Wien, London och New York hördes hon med Toscanini, Melchior och Björling. Omsvärmad, intervjuad, fotograferad och inspelad, sjöng på julaftnar i radion med hälsningar hem från Metropolitan, särskilt till sitt älskade Björkhagen i Hedemora.

Maken Gustaf Bergman blev hennes factotum, instuderande pianist och regissör, promotor och klippa i livet. De bådas karriärer skildras här ihop med ett stort bildmaterial och utförliga register.

Christer Eklund är musikforskaren, som bl.a. blev producent på Rikskonserter, Dalarnas länsmusikchef, recensent, skivbolagsproducent och handhavare av det omfattande Thorborgarkivet.

2 cd-skivor medföljer boken.

Vem var Kjell Westling? Han var musik, han var en orkester, en gudabenådad multiinstrumentalist som spelade alla instrument utom harpa. En kollektivistisk ensamvarg. En helklassiker, pedant och instrumentsamlare. En genreöverskridande kompositör. Han spelade fiol lika bra som Hjort Anders. Han lärde sig noter på 40-talet, spelade etyder på 50-talet och New Orleans-jazz på 60-talet. Han var en beundrad doldis som lyfte den progressiva musikrörelsen på 70-talet. En experimentell jazzmusiker på 80-talet. Genial film- och teatermusiker på 90-talet. En sångformgivare och arrangör alla ville arbeta tillsammans med på 00-talet. Och inte minst en älskad make och fyrbarnspappa. I Kjell Westling & Musiken skriver hans fru och vänner om hans liv, humor och värme. Hans medmusikanter, regissörer och musikforskare om hans musicerande och verk.

Ylva Mårtens är frilansjournalist och författare. Hon arbetade i drygt 40 år med radiodokumentärer och kultur- och samhällsprogram på Sveriges Radio. Hon var tidigare lektor för radioproduktion och forskare vid Stockholms konstnärliga högskola. Ylva är flerfaldigt prisbelönt för sina radioprogram.

"Antologins olika bidrag formar sig till en strålande exposé, inte bara över ett svårfångat och älskvärt universalgeni. Kjell Westling blir ett prisma genom vilket ett svenskt kulturliv bryts och återges i klara färger. Jag är imponerad av den starka berättarglädjen i de olika bidragen. Som märkligt nog inte upprepar sig utan kompletterar varandra och som dessutom bjuder på sköna tidsbilder och anekdoter samt hög kändisfaktor." (Camilla Lundberg, musikskribent)

Spotify-spellista till boken

Astrid Lindgren är en av Sveriges mest älskade författare. Alla älskar vi Astrid handlar om riksspelmannen och författaren Per-Ola Björklunds brevväxling och möten med henne. Han berättar om sitt liv och hur Astrid Lindgren kom att bli en del av det.

Astrid fick periodvis säckar med brev. Under sitt liv kom hon att brevväxla med cirka 30 personer har Kerstin Kvint, Astrids personliga sekreterare och vän, berättat. Per-Ola var en av dem. De två fick genom åren en gradvis djupnande brevrelation och i boken återges korrespondensen. Här finns också intervjuer med Karin Nyman, Astrids dotter, samt ett av barnbarnen, Mats Lindgren. Vi möter även skådespelarna Björn Gustafson, Inger Nilsson och Louise Edlind-Friberg, som medverkat i de oförglömliga filmatiseringarna av Astrids verk. Bokens olika röster och fina bildmaterial tillför mycket åt alla som är intresserade av den älskade och hårt arbetande Astrid.

Dalarna hade en speciell plats i Astrids hjärta. Till Tällberg begav hon sig om vintrarna för att åka skidor och koppla av. Hennes spår finns som bekant i Vimmerby, Vasastan och Stockholms skärgård, men Per-Ola Björklund visar att de också leder till Siljansbygden.

Per-Ola Björklund från Bjursås har tidigare givit ut två böcker: Bygdespel i Dalarna och Dalanöjen. Han är riksspelman på fiol och har skrivit sex pjäser. Sedan mitten av 1970-talet har han varit verksam inom Dalarnas kulturliv. Per-Ola har tilldelats flera priser och stipendier. Kanske är utmärkelsen Årets Bjursing det han håller främst?

Andra världskriget rasar, men på Växjöfängelset utkämpar kvinnorna ett eget krig. Anstalten är Sveriges enda kvinnofängelse, och hit kommer kvinnor som dömts för fosterfördrivning, stöld, spioneri och lösdriveri. Deras brott är ofta så kallade nödbrott, orsakade av fattigdom.

Flera av kvinnorna på fängelset har barn, som de tvingats lämna kvar hos släktingar eller som myndigheterna placerat på barnhem. Åtskilliga kvinnor är gravida när de kommer till fängelset och föder barnen där.

Kvinnofångar skildrar Sverige under 1940-talet, samtidens moral och ett fyrtiotal kvinnor som begått brott. Fångarnas röster framträder särskilt klart i brev som de själva skrev eller som kuratorerna på fängelset hjälpte dem att skriva. Dessa brev är fyllda av längtan efter barnen, oro för hur maken klarar sig, sorg över vad de ställt till med och förhoppningar om att bli förlåtna.

Christina Kellberg är journalist och författare. Hon arbetade i 40 år som reporter på Dagens Nyheter och har sedan dess gett ut boken Kupongtjuven, som handlar om hennes mormor, romanerna Flickan och hunden och Ellen. Tillsammans med Christer Lindarw skrev hon hans biografi This is my life.

Eli Heckscher, nationalekonom och ekonomhistoriker, är en av Sveriges internationellt mest kända vetenskapsmän. Hans verksamhet sträckte sig över 1900-talets första hälft och sammanfaller med framväxten av det moderna samhället. Heckscher hade stor del i många centrala frågor och politiska skeenden: krigstidshushållningen under första världskriget, penningpolitiken, tullpolitiken och arbetslöshetsförsäkringen. Han deltog i flera stora utredningar och var en outtröttlig debattör.

Vetenskapens karaktär handlar om denne man, hans individualism och kamp för oberoende; hans tankar och idéer. Det är också en bok om Stockholm och dess judiska borgerlighet, om Handelshögskolan och om svensk statsförvaltning i början av  1900-talet. Första delen omfattar perioden 1879-1924.

Ylva Hasselberg är professor i ekonomisk historia och verksam vid Uppsala universitet. Hon har tidigare publicerat bland annat Industrisamhällets förkunnare. Eli Heckscher, Arthur Montgomery, Bertil Boëthius och svensk ekonomisk historia 1920-1950 (2007); Vem vill leva i kunskapssamhället? Essäer om universitetet och samtiden (2009); Vetenskap som arbete: normer och arbetsorganisation i den kommodifierade vetenskapen (2012) samt Inte utan visst motstånd (2019).

I konstnärens vardag är skapandet en ständig följeslagare, i allt från starka förälskelser och småbarnsår till sjukdom och åldrande. Reflektioner i text och bild samlas och döps till Utan titel. Samtidigt vill döda släktingar och vänner berätta sina historier och hemligheter. Molnberättelser tar plats i konstnärens bok.

Louise Tillberg, född 1947, är konstnär och författare och utkommer nu med sin trettonde bok. Den läses från två håll.

I Bland tidningsmakare, pennskaft, politiker och konstnärer möter vi en lång rad välkända, men även bortglömda män och kvinnor, som under de senaste 150 åren haft betydelse för svensk press- och mediehistoria. Gemensamt för dem är att deras efterlämnade handlingar förvaras i Sveriges Pressarkiv i Riksarkivet. Boken handlar om dessa 200 personarkiv och den intressanta forskningspotential som ryms i dem. Samtliga arkiv redovisas med en kort information om arkiv och arkivbildare, ett femtiotal presenteras mer utförligt i minibiografier.

Men Pressarkivet innehåller så mycket mer. Boken handlar också om Pressarkivets tidningsarkiv, specialbibliotek och de mycket omfattande samlingar av foton, originalteckningar, löpsedlar, pressklipp och tidningar, vilka tillsammans utgör en stor del av det totala arkivbeståndet. Bokens illustrationer är hämtade ur dessa arkiv och samlingar. I inledningskapitlet skildras Pressarkivets bakgrund och tillkomst liksom dess stödförening Pressarkivets vänner, sedan 2019 Svensk Mediehistorisk Förening.

Boken är tänkt som en vägledning för dem som söker efter press- och personhistoriskt arkivmaterial. Den innehåller också information om hur arkiven är ordnade och förtecknade, vilka sökmedel som finns och hur man kan gå tillväga för att hitta i arkiven.

Ellinor Melander är FD i idéhistoria. Hon har varit förste arkivarie i Riksarkivet och ansvarig för Sveriges Pressarkiv 2001-2009. Åren 2002-2012 var hon redaktör för Presshistorisk årsbok. I sin forskning har hon ägnat sig åt kvinnliga journalister, presshistoria och rösträttskvinnor kring sekelskiftet 1900. Det har resulterat i en rad artiklar, en kommenterad brevutgåva samt boken Frisinnad och omutligt modig: En biografi om Hilda Sachs (Gidlunds, 2018).

Den geniale tonsättaren Beethoven är en ikon världen över. Musikälskarna känner hans musik genom otaliga konserter och inspelningar och människan Beethoven har det berättats om i en aldrig sinande ström av texter av de mest skilda slag. Men Beethoven har också ända fram till vår tid fått spela rollen som politisk inspiratör och visionär med en styrka och omfattning som i musikens värld saknar motstycke. Alla tänkbara ideologier från höger till vänster ockuperade honom och använde honom för sina syften. Han var en förebild för Bismarck, Engels, Lenin, Hitler, Goebbels, Ulbricht, Zhou Enlai, för ledare i demokratier, i krig och fred och som symbol för den Europeiska Unionen. Det kunde ske genom att källorna till hans liv omtolkats, vantolkats och utelämnats samt att musiken getts betydelser och budskap utan förankring hos honom. I denna bok får vi följa denna process men också lära känna Beethovens politiska ideal och inte alltid konsekventa hållning i tidens politiska frågor.

Åke Holmquist, f. 1943, fil. dr i historia, har varit programdirektör vid Rikskonserter, chef för Stockholms Konserthus och Kungl. Filharmoniska Orkestern samt ständig sekreterare vid Kungl. Musikaliska Akademien. Han har forskat och skrivit om Beethoven i decennier och 2011 utkom hans Beethoven. Biografin.

Möt prinsessan Cecilia Vasa som drev vapensmedjor och järnbruk och gjorde hela Europa osäkert med sina upptåg. Möt super-macho-mannen som fostrade flera franska kungar, var lika skicklig med svärdet som på hästryggen och som hette Anne, döpt efter sin mor. Möt Nostradamus, berömd för sina profetior - pestläkare, astrolog och författare med rebelliska idéer som ideligen försatte honom i livsfara. De presenteras här tillsammans med en rad andra färgstarka personligheter. Alla befinner sig på olika sätt i händelsernas centrum under avgörande ögonblick i vår historia. De har en gemensam nämnare, oavsett om de är prinsessor, präster, prinsar eller poeter: de bryter mot tidens normer. Priset de betalar är högt, men detta hindrar dem inte från att med full kraft gå till storms mot samtiden, med pennan eller svärdet som vapen. Ibland dåraktigt, med sitt eget liv som insats. Och alltid med rebellens brinnande övertygelse.

Renässansen präglas av fruktansvärda epidemier, inbördeskrig, flyktingströmmar, naturkatastrofer och tyranner. Blod från oliktänkande flyter över hela Europa. Samtidigt får människan uppleva den informationsrevolution som möjliggörs av tryckpressen och en stark utveckling inom konst och vetenskap. Anna Carlstedt, utbildningsledare som doktorerat på den franska renässansen, återvänder i sin femte bok till en tid som i vissa stycken är en spegelbild av vår egen.

Även tillgänglig som ljudbok, inläsare Malin Sternbrink: ISBN 978-91-7844-489-2.

Under sjuårskriget 1756–1763 förlorade Frankrike Kanada till Storbritannien. Den franska reaktionen blev under de följande åren en revanschpolitik, som tog sig både politiska, diplomatiska och militära uttryck. Ett inslag i den var Frankrikes koloniala expansion i andra världsdelar, och Louis-Antoine de Bougainvilles världsomsegling var ett led i den. Han skulle i konkurrens med andra nationer kartlägga och utforska hittills okända eller dåligt kända hav och territorier, samla informationer av ekonomiskt eller vetenskapligt intresse och vid tillfälle plantera den franska flaggan på mark dit inga andra européer ännu kommit.

de Bougainville var från början matematiker, sedan militär och sjöofficer. I sin reseskildring lyckas de Bougainville med realistiska medel ge en trovärdig bild av något så pass sällsynt och märkvärdigt som en jordenruntresa på den tiden var.

Under drygt 40 år har Barbara Wilczek Ekholm undervisat skådespelarstudenter i rörelse och dans. Många av de skådespelare vi ser på scen, film och tv har haft henne som lärare och mentor. I en vacker och levande bok inbjuds här läsaren till rörelsekonsten och dess arbetsmetoder under ett osedvanligt rikt yrkesliv.

Tonsättaren Adolf Fredrik Lindblad vistades 1825 till 1827 i Berlin där han blev vän med Felix Mendelssohn Bartholdy. De brevväxlade fram till Mendelssohns död 1847. I breven diskuterar de musik, musiklivet och sina levnadsöden.

Eva Öhrström är musikforskare och professor emeritus från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hennes forskning har främst kretsat kring 1800-talets musikhistoria.

Der Komponist Adolf Fredrik Lindblad studierte von 1825 bis 1827 in Berlin, wo er Felix Mendelssohn Bartholdy kennenlernte. Ihr Briefwechsel begann damit und hielt bis zum Tode Mendelssohns 1847 an. In in ihren Briefen tauschten sie sich über Musik, das Musikleben in verschiedenen Ländern und ihre Lebenserfahrungen aus.

Eva Öhrström ist Musikwissenschaftlerin und Professor emerita der Königlichen Musikhochschule in Stockholm. Ihre Forschung hat sie hauptsächlich der Musikgeschichte des 19. Jahrhunderts gewidmet.

Journalisten och feministen Hilda Sachs (1857-1935) brev till vännen, älskaren och kollegan Hinke Bergegren (1861-1936) är en unik dokumentsamling från 1800-talets sista och 1900-talets första år, då kampen för demokrati och kvinnans politiska rösträtt gick in i ett avgörande skede. De uppmuntrade varandra och samspelade mot ett mer jämställt och jämlikt samhälle. Breven är försedda med en inledning, kommentarer och efterord av Ellinor Melander. Många av samtidens nyckelpersoner figurerar i breven och presenteras i en utförlig personförteckning. Boken kan läsas fristående eller som en uppföljare till Ellinor Melanders biografi Frisinnad och omutligt modig: En biografi om Hilda Sachs (Gidlunds, 2018).

Ellinor Melander är FD i idéhistoria. I sin senare forskning har hon intresserat sig för Hilda Sachs och andra kvinnliga journalister och rösträttskvinnor. Det har resulterat i ett antal artiklar, en biografi och i denna bok. Hon har varit förste arkivarie i Riksarkivet och ansvarig för Sveriges Pressarkiv. Åren 2002 2012 var hon redaktör för Presshistorisk årsbok.

Vem var Johann Sebastian Bach? Egentligen. Det vet vi knappast något om, tyvärr. Människan tycks dold bakom sin berömmelse. Det är som om historien själv av någon dunkel anledning vill ha det så: ni får hans musik, varsågoda, det får räcka.

Den här boken handlar om hur Bachs musik levt vidare efter hans död 1750, hur den har förvaltats, uppfattats, tolkats och omtolkats i ord och i ton. Bach var berömd redan under sin livstid men kom att bli ännu mer berömd efter sin död. Denna berömmelse visar sig i själva verket vara så omfattande och djupgående att den saknar all motsvarighet.

Här presenteras och diskuteras förutsättningar, händelser och åsikter kring Bachs musik under snart 300 år. Vi följer spåren efter honom - från hans familj och ättlingar, elever och några av dem som redan på 1700-talet blickade tillbaka på hans konst, via musikhistoriens storheter, musiker, forskare och pedagoger, fram till dagens koreografer och artister. Boken innehåller också en lista över Bachs alla kompositioner, en utförlig litteraturförteckning och ett personregister.

Erik Kjellberg är professor emeritus i musikvetenskap vid Uppsala universitet och har tidigare utgivit flera uppmärksammade böcker och översiktsverk om musik. Har varit verksam vid Sveriges Radio, Svenskt visarkiv, Kungl. Musikaliska akademien, Kungl. Musikhögskolan och Lilla Akademien.

Mamma, moderskap - orden bågnar idag av nya innebörder när tekniken och samhället förändras. Överallt hittar vi historier om moderskap - i romaner, essäer, dikter, patientupplevelser, bloggar och digitala diskussionstrådar. Både i litteraturen och verkligheten handlar det om ensamhet och social isolering, men också om styrka och gemenskap.

Mamma hursomhelst är en samling berättelser som reflekterar över erfarenheter från en mängd olika håll. Här blandas bidrag från forskare, kulturskribenter och skönlitterära författare. Boken innehåller berättelser om förlossningsdepression, om att vara pappa och gravid, om BB-vård, mor-dotterrelationer, tankar kring att vara adoptivmor, om att inte vilja eller inte kunna få barn, om att vara mamma i ett nytt land med ett nytt språk och mycket annat. En del texter handlar om djupt traumatiska upplevelser. Andra är skarpa och roliga granskningar som synliggör invanda mönster och vanetänkande. Boken inspirerar till samtal och idéer om ett högaktuellt ämne.

Författare: Aase Berg, Ulrika Dahl, Emma Eleonorasdotter, Kristin Eliasson, Jenny Engström Baron, Erik Masao Eriksson, Margaretha Fahlgren, Gabriele Griffin, Anneli Jordahl, Christian Lenemark, Merete Mazzarella, Cilla Naumann, Cecilia Pettersson, Christine Rubertsson, Sigrid Schottenius Cullhed, Anna Soltorp, Maria Svenning, Sara Sylvén, Cecilia Torudd, Helena Wahlström Henriksson, Anna Williams.

Författaren och fredsarbetaren Edita Morris föds 1902 som Edit Toll och växer upp i en adlig miljö utan pengar i Stockholm. Hon gifter sig med den amerikanske ambassadörssonen Ira Morris. På deras franska slott samlas på 1920- och 1930-talen konstnärer, intellektuella och författare och snart skriver även Edita.

Inlevelse är Edita Morris litterära signum. Mötet med Hiroshima inspirerar henne till romanen om atombombningen: Hiroshimas blommor. Boken blir en världssuccé. Hon är också den första som skriver en roman om resultatet av miljöförstöring och kärnvapenkrig.

I Jorden är vårt hem har Monica Braw följt i Edita Morris fotspår och berättar också om internationella konflikter under 1900-talet som utgör bakgrund till romanerna och novellerna.

Edita Morris förblev hela sitt långa liv okuvlig och optimistisk. Världen kan bli bättre om vi anstränger oss.

Monica Braw är fil. dr i japansk historia och var 1983-1993 Svenska Dagbladets korrespondent i Tokyo. Hon är författare till romaner och noveller samt sakprosa om Japan, senast Mitt Tokyo. Historia och kultur.

Mer om och av Monica Braw: https://www.monicabraw.se/

Hilda Sachs (1857–1935), pionjär i kvinnorörelsen, levde ett spännande och omväxlande liv som utrikeskorrespondent i Paris och Rom, frilansjournalist, författare, översättare och feminist. I början av 1880-talet engagerade hon sig i Federationens kamp mot den reglementerade prostitutionen, men tvingades avgå ur föreningens styrelse på grund av sin radikala inställning till fri kärlek. Denna tillämpade hon senare i sitt eget liv. Efter att tidigt ha blivit änka inledde hon ett långvarigt förhållande med Hinke Bergegren – socialistagitator och skandalomsusad sexualupplysare, som dessutom var gift.

När Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) bildades 1902, hörde Hilda Sachs till dem som var med från början. Hon ingick i FKPR:s styrelse 1912-1921. När kvinnorna fått rösträtt ombildades föreningen till Svenska kvinnors medborgarförbund, fortfarande med Hilda Sachs i styrelsen. Under fem decennier var hon aktiv som skribent och förkämpe för kvinnors rättigheter. Hon var orädd och ibland obekväm, men hon stod hellre ensam än böjde sig för en kompromiss.

Ellinor Melander är FD i idéhistoria. I sin senare forskning har hon intresserat sig för Hilda Sachs och andra kvinnliga journalister och rösträttskvinnor. Det har resulterat i ett antal artiklar och i denna biografi. Hon har varit förste arkivarie i Riksarkivet och ansvarig för Sveriges Pressarkiv. Åren 2002-2012 var hon redaktör för Presshistorisk årsbok.

Schimpansen Ola bodde hemma hos konstnären och författaren Louise Tillberg och hennes familj i en lägenhet mitt i Stockholm under spelåret 1988/89 då han medverkade i Stockholms stadsteaters uppsättning av August Strindbergs pjäs Gustav III.

Det året resulterade i konstutställningar, böcker, tv-program och ett otal tidningsartiklar med Ola i centrum.

Några år senare sålde den svenska djurparken Ola till en djurpark i Thailand under oklara omständigheter vilket gav eko i hela världen.

Här har Louise Tillberg skrivit ner hela den otroliga historien om Ola och hans öde som har engagerat så många. Boken är fylld av kärlek, humor, inblick, kunskap, glädje och sorg.

Förra Dagens Nyheter-journalisten Eva Hernbäck bidrar med några fördjupande kapitel om djurparkers dunkla handel med djur.

Även tillgänglig som ljudbok. Inläsare: Louise Tillberg & Stephan Karlsén. ISBN 978-91-7844-984-2.

Boken berättar om Gertrud Borelius och Gustaf Erik Hyltén-Cavallius och om de familjer som omgav dem. Den berättar om personer som utmanade vedertagna normer för att förändra samhället och den ger också en målande bild av tiden de levde i och hur deras värld speglades mot skeendet ute i Europa.

Gertrud Borelius föddes i Berlin 1856, som utomäktenskaplig dotter till den svenske marinofficeren Gustaf Erik Hyltén-Cavallius och en ung tysk kvinna. Gustaf, som var stabschef och chefsarkitekt för den nyetablerade preussiska marinen, drabbades hårt av intriger inom den militära ledningen. Han tvingades lämna Berlin och flyttade ensam till Sverige.

När mamman träffade en ny man några år senare lämnades Gertrud över till pappan, men dåtidens hedersnormer gjorde att han aldrig kunde erkänna faderskapet. Den lilla flickan levde i pappans närhet under några år men släpptes inte in i hans nya familj. Hon fick i stället flytta runt mellan olika fosterfamiljer och träffade bara pappan vid ett par tillfällen i all hemlighet.

Tvärt emot vanligheten tog dock pappan ett aktivt ansvar för Gertrud och de många brev som finns kvar beskriver en livslång relation som innehåller mycket kärlek och omtanke. Trots dåliga förutsättningar utvecklades hon till en stark och självständig kvinna. Hon gifte sig till slut med prästen Carl Aron Borelius och blev mamma till en stor och färgstark barnaskara.

Långt innan dagens sociala medier kunde möjliggöra ett slags närhet på distans, vårdade dåtidens skrivkunniga sina familjerelationer via brev. Den stora brevsamling som utgjort underlag till boken berättar om händelserika liv som utspelades i skenet av några av de mest dramatiska händelserna i Europas moderna historia. Breven beskriver också hur den ensamma flickan som vuxen återförenades med både pappans och mammans familjer och etablerade kärleksfulla relationer som vårdats i flera släktled fram till våra dagar.

Denna första framställning på svenska språket av Hector Berlioz vill belysa och väcka intresse för Berlioz’ musik, låta hans gärning framträda i all sin karakteristiska glans, oförutsägbarhet, sin lätta och snabba gångart, sin storslagenhet och innerlighet, sin egendomliga kombination av kyskhet och eld. I tolv kapitel får vi följa hans verksamhet från barn- och ungdom i provinsen till det hektiska livet i Paris med kampen för att hävda sin konstnärliga egenart. Med rikliga citat ur hans memoarer ges en inblick i både hans inre liv och hans observationer av dåtidens musikliv i Frankrike och utlandet. Vi får följa honom på konsertresor i Tyskland, Ryssland och England, vi serveras en levande skildring av stipendietiden i Italien och livfulla skildringar av både musikaliskt förfall och en annorlunda livsstil. Han ger fritt utlopp åt sin litterära ådra och ger oss drastiska beskrivningar av en tonsättares, dirigents och konsertarrangörs vardag. Han öppnar sitt innersta i omsorgen om de nära och kära samt ger oss passionerade uttryck för sin allt överskuggande kärlek till Shakespeare och Beethoven. En kulmination är berättelsen om den drömda symfonin som aldrig blev av, hur den kreativa impulsen med berått mod kvävdes. Ett gripande vittnesbörd om konflikten mellan konst och liv.

Sorgen i Palestina skildrar möten med det palestinska och israeliska samhället, så fyllt av motsättningar, spänning och lidande men också av ”sumud” – förmågan att uthärda med skönhet och grace. I augusti 2012 förlorade Kerstin Vinterhed sin man och ett smärtsamt sorgearbete tog vid. I Israel–Palestina fick hon lära sig hur man kan axla sin börda med högburet huvud.

Kerstin Vinterhed, f. 1941, är f.d. mångårig DN-medabetare och präst i Svenska kyrkan. År 1977 disputerade hon i pedagogik på avhandlingen Gustav Jonsson på Skå. En epok i svensk barnavård vid Stockholms universitet och är docent i socialt arbete. Hon ha givit ut en rad böcker bl.a. Kärlek i tjugonde seklet. En biografi över Alva och Gunnar Myrdal (2003), Yvs icke, Död. En essä om kollektiv sorg (2005), Europa – det är jag. Om EU:s fäder och Europas identitet (2006) och Mordet. Om öppna och dold motsättningar bakom Palmemordet (2011).

Författaren och fotografen Hans Lidman (1910–1976) började skriva i en rad tidningar och tidskrifter på 1930-talet. Hans stora genombrott som författare kom fredens år 1945. Han skrev om resor och vandringar, om natur och människor, från början mest från hembygden Ovanåker i Hälsingland. Resorna gick allt längre bort och Nordkalotten fick en särskild plats i hans författarskap. Hans böcker såldes i stora upplagor i de nordiska länderna under 50- och 60-talen.

Hans Lidman var också folklivsforskare, journalist, redaktör, konstkännare och aktiv i en rad föreningar med anknytning till hembygd, natur och fiske. Böckerna om fiske blev kanske hans största framgång, men Lidmans böcker är svåra att genrebestämma därför att de innehåller en blandning av skönlitteratur, dokumentärer om människor och natur och hans egna tankar och upplevelser. Hans böcker har genom åren fascinerat många läsare och många myter har skapats om författaren själv.

Vem var han som skrev de vackra och ibland mörka berättelserna från Svartån och andra platser? Författarna till den här boken har letat i gamla arkiv, brev, kontrakt, fiskedagböcker, samt talat med människor som kände och arbetade tillsammans med Hans Lidman. Boken berättar om hans bakgrund, om tiden han levde i och om folkrörelserna som präglade 1900-talet. Vi får följa honom från skolåren och ungdomsåren med många vandringar och fiskeäventyr i Hälsinglands skogar, hans möte med hustrun Clary och hans hårda arbete med att bli erkänd som författare. Boken innehåller också en bibliografidel med det mesta som hittats av och om Hans Lidman.

Göran Eriksson, född 1945, är uppvuxen i Los i Hälsingland men bosatt i Västerås där han arbetat som civilingenjör på ABB. Göran Eriksson är även flugfiskare och lidmanläsare sedan 1950-talet och var tidigare ledamot av Hans Lidman Sällskapets styrelse under nio år.

Hans Malmsten, född 1949, är uppvuxen i Söderhamn i Hälsingland men bosatt i Falun där han som musiker varit medlem av Dalasinfoniettan. Hans Malmsten är också kulturarbetare, boksamlare och fågelkännare och var tidigare ordförande i Hans Lidman Sällskapet under 10 år.

Alma Braathen (f. 1906), signaturen Brodjaga, tillhörde från 1940-talet och fram till sin död 1967 Dagens Nyheters främsta journalister. Under andra världskriget var hon frontreporter och hennes reportage från finska vinterkriget och Nordnorge, illustrerade med egna bilder, återfanns på DN:s förstasidor – sida vid sida med Barbro Alvings.

Vem var hon, denna nu snudd på bortglömda journalist, som under närmare fyrtio år försåg både tidning och bokläsare med rapporter från sina resor?

Brodjaga betyder luffare och vagabond på ryska. Braathen följde sitt eget spår till ödemarkerna i norr och öster, hon skildrade såväl samers och nybyggares levnadssätt som den sibiriska taigan och livsvillkoren för beduinerna i dåtidens Orienten. De sociala villkoren upptog henne mest, men även exceptionella samtida händelser som bärgningen av regalskeppet Vasa, där hon noga och intresserat följde de olika etapperna i det svåra arbetet, kom att skildras i uppmärksammade reportage. Hon hade en osedvanlig förmåga att skapa kontakt både med människorna vars historia och levnadsvillkor hon skildrade och med läsarna. Tack vare en skarp blick för detaljer, empati, en djup naturkänsla och ett poetiskt språk blir hennes texter fängslande och intressanta. Sin ungdoms föresats att arbeta för kvinnornas sak fullföljde hon: så ofta som möjligt gör hon kvinnor synliga och framhäver deras insatser.

Birgit Petersson är docent i historia och har varit universitetslektor vid Umeå universitet. Efter sin avhandling i socialhistoria, ”Den farliga underklassen”. Studier i fattigdom och brottslighet i 1800-talets Sverige (1983) har hon bl.a. forskat om svensk press under 1800-talet och medverkat i Den svenska pressens historia. Tidningar i Gävle och Sundsvall, särskilt Sundsvalls Tidning, har varit föremål för hennes studier, likaså journalistyrkets professionalisering. Om Alma Braathen har hon tidigare skrivit två uppsatser i Presshistorisk årsbok.

”Lasse Werner var en av dem som satte färg på 60-talet – gossen Ruda vid pianot som gjorde musik till Pistolteaterns happenings och gjorde happenings av sin musik. Djupt genomsyrad av jazzen både som musiker, kompositör, analytiker och propagandist – men också lyhörd, vidsynt och generös som aktör i musiklivet.

Här berättas hans historia av en kör av många röster – musiker, skådespelare och andra kollegor, barndomsvänner, journalister, vänner av ordning, brodern Mats som samlat, redigerat och flikat in sina minnesbilder. Och inte minst Lasse själv genom sina egna texter.

Läs om mannen som skrev verk som Waltz for Nannie, Saxofonsymfonin, Ned med alla kulturgangsters, Intellektuell dansmusik. Läs och gläds över livet som en hyllning till nyfikenhet, mod, ärlighet och humor med stort allvar.” (Alf Arvidsson)

Mats Werner, f. 1943, reklamman, egen företagare, kommunalpolitiker, debattör och körsångare, tog sig an pensionärsuppgiften att skildra sin storebror Lasse och dennes musik och gränsöverskridande karriär. Det blev en uppfriskande resa som gav också författaren nya insikter och infallsvinklar kring broderns liv. Inte alltid så skimrande men alltid berörande och oftast fantastiska.

Almqvist har som en av våra främsta 1800-talsförfattare varit föremål för en omfattande biografisk och litteraturvetenskaplig forskning. Att han även var tonsättare har däremot sällan beaktats. Almqvists musikaliska produktion rymmer utöver Songes även andra sångdikter och ett 40-tal pianofantasier, varav flera opublicerade. Han utvecklade en egen musikestetik, och musiken går som en röd tråd genom hans liv och författarskap.

Som pianist och musikforskare har Lennart Hedwall presenterat hans verk i ord och ton vid konserter och symposier, i artiklar och i radio. En sammanfattning av hans mångåriga arbete har nu blivit den ”musikaliska biografin” Tondiktaren Carl Jonas Love Almqvist. Här kartläggs Almqvists livslånga musikaliska intresse, kunskaper och tankar, speglas musikens roll i hans litterära verk, särskilt i Törnrosens Bok, och beskrivs och analyseras för första gången alla hans kompositioner.

Utgåvan kompletteras av två CD-skivor.

André Oscar Wallenberg founded Stockholms Enskilda Bank, which has become one of Sweden’s major banks, in the mid 19th century. After a banking crisis in 1878–79, two of his sons, Knut and Marcus Sr, managed to restore the family’s sphere. When other banks and investment companies had been seriously hit by two world wars and the intervening collapse of Ivar Kreuger’s enterprises, the Wallenbergs were best fitted for the prosperous post-war era. They soon dominated Sweden’s financial world as well as its expanding export industry.

In Wallenberg – The Family that Shaped Sweden’s Economy, Gunnar Wetterberg traces the history of an outstanding Swedish family. He tells of political complications and financial brainwaves and presents the family’s leading men and their feuds. Wetterberg relates the history of the Wallenbergs as a financial dynasty, intertwined with Sweden’s development into a modern industrial nation. In no other country has a single family had such a strong and multi-facetted position for so many years.

Gunnar Wetterberg, born 1953, is a historian and author, initially a diplomat. Besides heading the 1992 and 1995 Medium-term Surveys at Sweden’s Finance Ministry, he has been a director of the Swedish Association of Local Authorities and Head of the Research & Policy Department at the Swedish Confederation of Professional Associations. He was awarded the Duke Charles Prize for his biography of the Swedish Chancellor Axel Oxenstierna (1583–1654) and the Kunskaps Prize for erudition in 2008. He holds an honorary doctorate at the Arts Faculty of Lund University and is a member of the Royal Swedish Academy of Sciences and the Royal Swedish Academy of Engineering Sciences.

Also available as e-book. ISBN 978-91-7844-925-5.

Jag har haft många chefer över mig, men den senaste ville lägga ner min teater för han tyckte att den var dyr och exklusiv. Men väldigt bra, sa han. Jag skrev en artikel. Han stängde teatern. Jag beslöt mig för att få tillbaka den.

Dagboken från åren 2008-2011 handlar om krisen kring Unga Klara och dess återuppbyggnad, men också om vår tids ekonomiska psykos. Ostens text hävdar ifrågasättande, övertygelse och samhällsförändring och de konstnärliga processernas oundgängliga och centrala plats.

Louise Vinges I Selmas sällskap är ingen vanlig klippbok. Artiklar och före­drag om Selma Lagerlöfs författarskap har dels fått en mer populär form, dels omgivits med berättelser om hur och varför de kommit till. Här berättas också episoder ur Selma Lagerlöf-sällskapets historia. Det stora editionsprojektet Selma Lagerlöf-arkivet beskrivs, och läsaren får en inblick i forskningen kring Selma Lagerlöfs verk. Några personliga minnen från Mårbacka har fått plats i de inledande kapitlen. Boken kombinerar memoarer, forskning och uppslag till nya studier i lättillgänglig form.

Bland kapitelrubrikerna kan nämnas "Selmas skånska landskap", "Högläsning som konstform", "En författarinna möblerar" och "Alla dessa brev". Här växlar glimtar ur Selma Lagerlöfs liv med friska observationer i författarskapet, till exempel hur hon använder brev i melodramatiska episoder, hur hon beskriver inredningar och hur hennes egen högläsning har påverkat hennes stil.

Louise Vinge, professor em. i litteraturvetenskap, har varit medlem i Selma Lagerlöf-sällskapet sedan det bildades och var i flera år ledamot av dess styrelse. Numera är hon en av sällskapets hedersledamöter. Hon har medverkat i många av sällskapets tidigare publikationer, senast med antologierna I Selma Lagerlöfs värld och Spår och speglingar, som hon har redigerat tillsammans med Maria Karlsson.

Hon fingrade på den lilla dosan hon hade i kjolfickan. Alltsedan februari hade hon ständigt burit sju cyankaliumkapslar i fickan, beredd till brådstörtad resa, ifall att. Och nu var det dags.

Magda Goebbels föddes som Johanna Maria Magdalena Behrend i Berlin 1901. Föräldrarna skiljs tidigt och Magda flyttar vid fem års ålder på faderns inrådan till en klosterskola i Belgien. Under nio år är Belgien hennes hemland och franska hennes modersmål. I samband med första världskrigets utbrott tvingas familjen flytta tillbaka till Berlin. Här möter Magda den judiska familjen Arlosoroff vars äldste son, den sionistiske aktivisten Viktor Chaim Arlosoroff, blir hennes nära vän. Tillsammans arbetar de för fattiga judar i Berlins östra stadsdelar, och Magda engagerar sig politiskt för den sionistiska saken.

Efter avlagd studentexamen påbörjar Magda en högre utbildning i Goslar, men gifter sig snart med den väsentligt äldre affärsmannen Günther Quandt, och föder 1921 sonen Harald, det enda av hennes sju barn som skulle undkomma andra världskriget med livet i behåll. Men livet som miljonärshustru motsvarar inte hennes förväntningar – besviken och frustrerad över sin torftiga hemmafrutillvaro begär Magda skilsmässa efter knappt tio år. Efter skilsmässoförhandlingarna inleder hon ett utsvävande liv i det eleganta Berlin, men egentligen längtar hon efter ett arbete. Genom vänner i societeten kommer hon i kontakt med NSDAP och börjar arbeta ideellt i nazisternas arkiv. Här möter hon så Joseph Goebbels och förälskar sig inte bara i honom, utan också i nazismen och Hitler. Hädanefter är hennes liv intimt förknippat med den nazistiska saken, ända fram till den fasansfulla undergången.

Att försöka följa och förstå Magda Goebbels liv innebär att lägga ett komplicerat och fascinerande pussel. Hur är det möjligt att med hennes bakgrund bli en övertygad nazist och antisemit? Att så älska Hitler att hans död med nödvändighet också måste bli hennes och hennes barns död?

Maria Wölner-Hanssens skildring går tätt inpå Magdas inre liv och belyser frågor kring de kvinnliga nazisterna, vars bevekelsegrunder och skuld ofta ställts i skymundan och viftats bort som okunnighet.

"Alla människor har något att berätta, och då menar jag alla." Det var över en kopp kaffe på kökssoffan hemma hos Gunnar Lyrberg, som dokumenterandet av Malungsfors tog fart. Fotograf Berit Djuse, själv Malungsforsbo sedan början av 2000-talet, låter oss titta in hemma hos byborna och höra deras berättelser om livet i Fors, från 1900-talets början fram till i dag. Som Djuse själv säger: "När jag blev äldre insåg jag hur viktigt det är att dokumentera vardagen. Den som de flesta av oss blir hemmablinda inför. Livet förändras ständigt, det är det enda vi kan vara säkra på. Jag vill se hur människorna och miljöerna såg ut före förändringen, vi glömmer ju så fort. Hur levde människorna i början av 2000-talet i denna bygd präglad av en nedlagd skinnindustri, älgjakt och malungsmål?" De täta bilderna är tagna mellan 2004 och 2012 med analog kamera och svartvit film, fotografins eget slow food.

När gamla svenska industriföretag, som Saab och Volvo, går i graven eller säljs till utlandet, finns det anledning att fundera på vad det är som gör att vissa storföretag och familjedynastier överlever och utvecklas, medan andra går i graven. Facit är ett av svensk industrihistorias mest välkända företag. Från början av 1920-talet till början av 1970-talet utvecklades företaget från en småskalig träindustri till en av världens största tillverkare av kontorsmaskiner. Det var Elof Ericsson och sedan sonen Gunnar Ericsson som ledde Åtvidabergs Industriers omvandling från krisföretag till en stor exportframgång, där den svenska kontorsmaskinindustrin samlades i koncernen Facit AB. Lika mycket förknippas Facit med den djupa ekonomiska kris som företaget hamnade i på 1970-talet. Företagsledningen anklagades för att helt ha missat elektronikens snabba framsteg som i ett slag gjorde de gamla elektromekaniska maskinerna hopplöst föråldrade.

Denna bok baserar sig till stor del på den omfattande VD-korrespondens som bevarats i företagets historiska arkiv. Brevmaterialet har gjort det möjligt att få en inblick i Elof och Gunnar Ericssons resonemang och vad som låg till grund för deras agerande och beslut. De personliga nätverkens betydelse för företagets utveckling var mycket stor, och både Elof och Gunnar Ericsson var inte bara företagsledare utan också politiker och idrottsledare på högsta nivå.

Tom Petersson är docent i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och forskare vid Uppsala Centre for Business History.

Med diktsviterna Duinoelegier och Sonetterna till Orpheus, bägge tillkomna under några hektiska arbetsveckor i början av år 1922, trädde Rainer Maria Rilke (1875-1926) fram som den tyskspråkiga modernismens främsta poet. Den här boken - den första Rilkebiografin på svenska - handlar om Rilkes diktning från den alltför tidiga debuten som 19-åring med Leben und Lieder och följer hans väg fram till det stora, sena genombrottet i dödens skugga. Boken är också en berättelse om ett fascinerande livsöde; en berättelse om en ung man som bryter sig ut ur sin ursprungsmiljö - den krympande tyskspråkiga minoriteten i Prag och Böhmen - för att komma i kontakt med författare och konstnärer i andra länder: Tyskland, Sverige, Ryssland, Frankrike, Schweiz. Han reser genom tsartidens Ryssland, bor länge i Paris, blir ögonvittne till Tysklands sammanbrott och revolutionen i München 1919, tvingas fly undan den vita terrorn efter rådsrepublikens fall till Schweiz, där han dör i cancer 29 december 1926.

Bengt Landgren var 1982-2009 professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Han har utgivit böcker om bl.a. Gunnar Ekelöf, Hjalmar Gullberg, Hermann Broch, Johannes Edfelt, August Strindberg, Rainer Maria Rilke, Erik Lindegren, Gunnar Tideström, Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Sten Selander samt om svensk akademisk litteraturundervisning under 1900-talet. Bengt Landgren är ledamot av Vitterhetsakademien och Det Norske Videnskaps-Akademi. Han har varit ordförande i Strindbergssällskapet, Gunnar Ekelöf-sällskapet och Svenska Litteratursällskapet.

Joseph Martin Kraus (1756–1792), som ofta kallats »den svenske Mozart« – en lika stor förolämpning för båda dessa musikgenier – föddes samma år som kollegan i Miltenberg, i det natursköna Odenwald sydost om Frankfurt a.M., skickades till jesuitskolan i Mannheim, påpassligt nog då med »världens bästa symfoniorkester«, och sedan till Erfurt för juridiska studier och därefter till Göttingen, där musiken tog över. »Göttinger Hainbund«, grogrund för Sturm und Drang, präglade mycket av hans tankevärld.

Studentkamraten Carl Stridsberg lockade Kraus till Gustav III:s Stockholm, och efter ett par slitsamma hungerår fick han uppdraget att komponera musiken till Kellgrens första operalibretto, Proserpin, som vid en generalrepetition på slottsteatern övertygade kungen att detta var löftet om fortsatta operaframgångar. Kraus fick beställning på en opera att inviga det snart färdiga nya operahuset på Gustaf Adolfs torg och skickades på en »kortare resa« runt Europa – som blev fyra och ett halvt år och tog Kraus överallt, med besök och lovord hos Gluck och Haydn i Wien, medlemskap hos Pater Martini vid den berömda akademien i Bologna, två år i Paris med allt vad det kunde erbjuda av musik, och så hem till Stockholm med kapellmästarjobb och direktörsposten vid musikakademien, enligt brev hem »rena tukthusarbetet«.

Det sista storverket blev sorgemusiken över Gustaf III efter mordet på maskeradbalen 1792, ett av de förnämsta requiem-liknande verk som kan tänkas. Kraus skrev drygt 200 verk och den stora musikvärlden börjar alltmer upptäcka att Kraus var en sann kollega till de där wienska stormästarna. Eftersom Kraus också var en intellektuellt klarvaken konstnär – Kellgrens, Bellmans, Anna Maria Lenngrens och andra konstnärers gode vän – är det en sann fröjd att stifta bekantskap med en av de största tonsättarna i svensk musikhistoria.

Jan Johansson (1931–1968) kom att inta en särställning i den svenska jazzmusiken, trots sin korta levnad. Hans mångsidighet och briljans som improvisatör, kompositör och arrangör var märklig. Med samma lekfulla experimentlusta skapade han Pippi Långstrumps signaturmelodi som hisnande moderna kompositioner åt Radiojazzgruppen. Med säker stilkänsla lyfte han meditativ jazz ur den svenska folkmusiken – och vann stora lyssnarskaror. Som ackompanjatör och improvisatör spelade han med många av jazzens internationella storheter. Medan han på hemmaplan kom att ingå i kretsen kring Arne Domnérus orkester, vilken han tillhörde vid sin bortgång. Som särskilt betydande framstår den konstfulla triomusiken med gitarristen Rune Gustafsson och basisten Georg Riedel.

Erik Kjellberg har skrivit en grundlig biografi om denna musikaliska begåvning. Vi följer honom från uppväxtens Söderhamn till Chalmers i Göteborg, dit han åkt för att bli ingenjör. Men han blev snart fångad av tidens göteborgska jazz och avbröt studierna. Snart for han över sundet till Köpenhamn och spelade med Stan Getz, Oscar Pettiford och andra stormän inom jazzen, innan han så småningom flyttade till Stockholm och Arne Domnérus orkester. I huvudstaden kunde han utveckla nya musikaliska sidor. Han skrev balett- och filmmusik och låtar att gymnastisera till, han kompade Monica Z och Cornelis i några klassiska nummer, spelade barnlåtar och historiska stycken på ett häpnadsväckande vis och mycket annat. Jan Johanssons musikaliska aptit var omättlig. Och hans nyfikenhet och stilkänsla gjorde hans musik ideligen gränsöverskridande och intressant.

Boken skildrar därtill en sällsynt kreativ tid inom svenskt musik- och kulturliv. Upptäckarglädjen var stor inom många kulturområden. Bland de viktigaste bidragen blev Jan Johanssons musikaliska gärning.

Med boken följer en CD med bl.a. tidigare inte utgiven musik.

Erik Kjellberg (f. 1939) blev 1985 professor i musikvetenskap vid Uppsala universitet. Bland hans skrifter märks doktorsavhandlingen om kungliga musikers ställning i Sverige under stormaktstiden, musikhistorieboken Klingande Sverige (tillsammans med Jan Ling) och Svensk jazzhistoria: en översikt. Liksom Jan Johansson trakterar han piano, vibrafon och dragspel.

Barbro Alving, signaturen Bang, anses av många som sin tids främsta reporter. Hennes skildringar från bland annat Berlinolympiaden, inbördeskrigets Spanien och finska vinterkriget är milstolpar inom svensk journalistik.

Under sin andra signatur, Käringen mot strömmen, blev hon därtill älskad som kåsör med sitt omisskännliga tonfall.

I den här boken, som utges till hundraårsminnet av Barbro Alvings födelse, möter vi emellertid varken frontreportern eller kåsören. Här skriver Bang om Bang.

Ruffa Alving har samlat texter av sin mor, som tecknar bilden av en kvinna fylld av oförskräckt mod och stor kärlek, men även av tärande självkritik och flykt in i missbruk. Här möter vi journalisten på hemmaredaktionen och på resa, vi lär känna den ogifta kvinna, som mot tidens konventioner födde sitt ”Bang-barn” och bildade familj med sin älskade Loyse. Hon berättar om fredskämpen som gick i fängelse, om kampen vid Elin Wägners sida och om sökandet efter frid och den högre mening, som hon slutligen finner.

”Dessa personligt hållna artiklar, dagboksutdrag och brev är en ynnest att få läsa.” (SvD)

”Bang skriver med stor humor och distans. Alltid på pricken, träffsäkert och klokt. Man tappar nästan andan.” (Nerikes Allehanda)

”Bang är lika bra som dagboksförfattare och brevskrivare, rent av bättre. Omedelbar, charmig, kritisk.” (DN)

Barbro Alvings klassiska reportage finns utgivna i: Bang – klipp ur nuets historia.

Barbro Alving, signaturen Bang, anses av många som sin tids främsta reporter. Hennes skildringar från bland annat Berlinolympiaden, inbördeskrigets Spanien och finska vinterkriget är milstolpar inom svensk journalistik.

Under sin andra signatur, Käringen mot strömmen, blev hon därtill älskad som kåsör med sitt omisskännliga tonfall.

I den här boken, som utges till hundraårsminnet av Barbro Alvings födelse, möter vi emellertid varken frontreportern eller kåsören. Här skriver Bang om Bang.

Ruffa Alving har samlat texter av sin mor, som tecknar bilden av en kvinna fylld av oförskräckt mod och stor kärlek, men även av tärande självkritik och flykt in i missbruk. Här möter vi journalisten på hemmaredaktionen och på resa, vi lär känna den ogifta kvinna, som mot tidens konventioner födde sitt ”Bang-barn” och bildade familj med sin älskade Loyse. Hon berättar om fredskämpen som gick i fängelse, om kampen vid Elin Wägners sida och om sökandet efter frid och den högre mening, som hon slutligen finner.

”Dessa personligt hållna artiklar, dagboksutdrag och brev är en ynnest att få läsa.” (SvD)

”Bang skriver med stor humor och distans. Alltid på pricken, träffsäkert och klokt. Man tappar nästan andan.” (Nerikes Allehanda)

”Bang är lika bra som dagboksförfattare och brevskrivare, rent av bättre. Omedelbar, charmig, kritisk.” (DN)

Barbro Alvings klassiska reportage finns utgivna i: Bang – klipp ur nuets historia.

Detta är en efterlängtad biografi på svenska över en av den moderna vetenskapens pionjärer, den österrikiska kärnfysikern Lise Meitner, som 1938 lyckades tolka kärnklyvningsprocessen. Det var en upptäckt, som kom att förändra vårt tidevarv.

Lise Meitner hade, trots motstånd från en mansdominerad forskarvärld, inlett sin banbrytande forskning i Berlin redan på 1910-talet. Hennes långvariga och nära samarbete med Otto Hahn blev fruktbärande. Trots Lise Meitners betydande insatser blev det dock Hahn ensam som erhöll nobelpriset, ett förhållande som stuckit eftervärlden i ögonen.

Den berlinska forskargruppen splittrades som en följd av nazisternas maktövertagande. Lise Meitner var liksom åtskilliga av sina kolleger av judisk börd. Hon lämnade Tyskland och bosatte sig i Sverige, där hon så småningom fick medborgarskap. Det var i Kungälv, som hon i december 1938 formulerade den största naturvetenskapliga upptäckt, som någonsin utförts på svensk mark, genom att förklara hur och varför en urankärna kan klyvas.

Denna upptäckt påverkade på ett förskräckande vis utgången av det andra världskriget. Lise Meitner kom nu att djupt engagera sig för freden och har kommit att bli en portalfigur inom den internationella kvinnorörelsen. I Bengt Forkmans bok lär vi inte bara känna ett dramatiskt kvinnoöde. Här möter vi även Lise Meitners namnkunniga kolleger inom den vetenskap, som kanske mer än någon annan kom att sätta sin prägel på vår tid.

Karaktäristiskt för lundafysikern Bengt Forkman (*1930) är hans starka intresse för hur högenergetiskt ljus påverkar atomkärnor, får dem att vibrera och rotera, får dem att sända ut små byggstenar och förändras eller rentav spricka. Om detta har han forskat i drygt 50 år. Ljuset har han fått från olika typer av elektronacceleratorer. Denna forskning har han skildrat i det vetenskapshistoriska verket Och det blev ljus – Hur MAX-lab kom till, växte upp och blev stort, 2001. Karaktäristiskt för honom är också hans stora intresse för att förmedla kunskapens glädje till andra. Tillsammans med sin hustru Barbro är han känd för universitetsprojektet Barn möter Forskare, där barn får möta forskare, höra föreläsningar, deltaga i experiment och ställa frågor.

Välkommen tillbaka till Skålbyn och vår huvudperson Birgit. På sitt raka, roliga och kärleksfulla vis berättar hon ånyo om hur livets utmaningar ter sig för en lisskulla – nu på väg att bli stor. Sången tar en allt större plats i hennes liv och en ny värld väntar bortom Hulåns station.

Jont Birgit Rundgren är sångerska och uppskattad för sina folkvisetolkningar. Hon utkom 2001 med Stannstan, där vi för första gången stiftade bekantskap med Skålbyns människor.

Rikt illustrerad.

Redan som barn i Tornedalen talade Bert Isacsson svenska och finska i familjen. När han började skolan märkte han vilken låg status finskan hade, inte ens som hjälpspråk fick finskan användas för att hjälpa finsktalande barn tillrätta. Han fick därför i några dagar viskande tolka lärarinnans ord för en bänkkamrat, varefter denne ansågs kunna följa undervisningen utan hjälp. Så olika kunde skolstarten vara i slutet på 30-talet.

I gymnasiet ville han tillsammans med några andra läsa finska som frivilligt tilläggsämne, men detta föll på rektorns motstånd. Det var först under ett studentår i Helsingfors i mitten på 50-talet som han kunde gripa sig an med studier i finska. Han lärde sig där också vad det innebar att ett minoritetsspråk, dvs. svenskan, hade en i lag tryggad ställning. Någon sådan möjlighet hade aldrig prövats i Sverige, eftersom förslag härom aldrig hade framförts. Först vid millennieskiftet har minoritetsspråkens ställning förbättrats genom Sveriges anslutning till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.

Intresset för minoriteternas ställning kunde Bert Isacsson senare utveckla i den svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, vars ordförande han var i början av 90-talet. Åren 1989–98 var han av regeringen utsedd ordförande för Fjäll- och samemuséet Ajtte i Jokkmokk. På 90-talet var han även under några år ordförande i stiftelsen Finlandshuset i Stockholm.

I boken redogör han bl.a. för sina upplevelser av och med finska språket i Sverige och i Finland.

Biografin över John Enninger, spelmannen, kongl. hovkapellisten och klockaren i det skånska Höör, är som en bildväv där centralgestalten är Enninger själv. Hans växlande liv ger ljus och skuggor, och hans spelmansglädje och virtuosa konsertspel utgör brokiga inslag.

Genom författarens återupptäckt av Enningers dagbok från åren 1884 till 1903 i Musikmuseet i Stockholm fördjupas och utökas bilden. Fram träder allt fler gestalter – Enningers familj och släkt, sångare och musiker, och en hel bygd i vardag och fest. Själv är han ofta på resa, som spelman och konsertviolinist men också för att lyssna till berömda gästspelare. I vardagslag syns han med oxar och häst slita för brödfödan hemma i Höör.

Elisabet Wentz-Janacek hörde i unga år i Höörs prästgård talas om John Enninger. Hon lärde känna elever till honom som höll kammarmusiken levande. Man talade ännu om hans eget violinspel som något enastående. Anekdoterna kring honom var många. Frågetecknen om kvinnorna i hans liv också. Så småningom drogs Elisabet in i musiken och den repertoar som Enningers elever alltjämt spelade. Senare blev spelmansmusiken och de folkliga koralerna allt intressantare för henne.

Författaren är kyrkomusiker och koralforskare i Lund, har skrivit åtskilliga artiklar om John Enninger och bl.a. givit ut hans Original-Folkpsalmtoner.

'Ingen människa kan skriva sin kärlek', skriver en liten skolflicka på hösten 1919. Ändå är det just det hon gör. Brev efter brev fyllda av skriven kärlek går mellan Slagsta, Eskilstuna och Birger Jarlsgatan 118 i Stockholm, mellan flickan, den 17-18-åriga Alva Reimer och den 20-21-åriga juris studerande Karl Gunnar Myrdal. Sammantagna blir det näranog en roman, en kärleksroman som sedan många år ligger i förvar på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Att vi kan läsa den beror på att Gunnar Myrdal på gamla dagar ansåg att det kunde vara av intresse att ta del av hur två begåvade ungdomar upplevde sin första kärlek. Intresset blir inte mindre av att de två kom att bli viktiga intellektuella huvudpersoner i det svenska folkhemsbygget och spela stor roll i internationell ekonomi och politik under efterkrigstiden. Som sådana har de ofta beskrivits som kyligt rationella, det vetenskapliga förnuftets förgrundsgestalter.

Det är knappast så de möter oss i sina brev, skälvande av återhållen åtrå och ångestfylld längtan. Det är känslor som är så allmängiltiga att det är här som det stora värdet ligger i den brevskatt de lämnat.

'Trodde jag inte på dig - vem skulle jag då tro på? Ack, levde jag inte för din skull - vem skulle jag leva för? Jag kan inte mera ikväll. Det är inte alltid man rår med att tämja tankarna och sätta dem i brevbur.'
Alva den 26 januari 1920

'Jag skulle så gärna vilja skriva till dig, hur vansinnigt, gudomligt, djävulskt jag längtar efter dig. Men det smärtar mig att behöva översätta det på ett språk, som varje romanförfattarinna får disponera. Och nu behöver jag det inte heller, för du kommer väl emot mig?'
Gunnar den 2 februari 1920

Yvonne Hirdman är historiker, professor vid Arbetslivsinstitutet och Stockholms universitet.

'Jag skär upp några skivor vetebröd och lägger på svarta plåtfatet, men det skulle jag inte gjort. Nisse drar in mig i mjölkkammaren och viskar: 'Du får int ta fram brö åt en karl'. Jag bär tillbaka brödfatet och vi dricker slätt, på bit. Nog hade det varit gott med en skiva till, men det är väl så, att karlar inte känner sig som karlar om dom doppar vetebröd.'

Jont Birgit Rundgren är sångerska och uppskattad för sina folkvisetolkningar. Här skriver hon om sin uppväxt i västerdalarna på 1930-talet. I Stannstan möter vi många varmt tecknade porträtt av vardagens djur och människor, sedda med en lisskullas ögon.

Rikt illustrerad med ett fyrtiotal fotografier.

Pressröster om Stannstan:

'Vi tackar och tar emot.' (Aftonbladet)

'en ljuvlig liten sannsaga att ta till sitt hjärta i stressens och utbrändhetens tidevarv. Vad har inte gått förlorat – och vad fick vi i stället?' (UNT)

'Sällan har jag blivit så berörd av en bok. Där finns en stillsam, närvarande, iakttagande och inträngande text.' (Dagsverket)

”B. bör alltså rätteligen räknas som en av de mera framstående bland de svenska 1800-talstonsättarna”, skriver Sohlmans musiklexikon om Oscar Byström (1821-1909). Trots denna betydelse föreligger inte förrän nu en omfattande och heltäckande biografi över tonsättaren.

Hans tonspråk är ”ställvis mycket Berwaldbefryndat men ofta av mera ’romantiskt’ lynne”. Han ägnade sig vid sidan av sitt komponerande åt koralforskning och var en betydande pianist. Bl.a. undervisade han prinsessan Eugénie och blev inspektor vid Musikaliska akademien. Denna biografi ingår i nämnda akademis skriftserie.

Lennart Hedwall är tonsättare och docent med ett omfattande musikhistoriskt skriftställarskap. Boken är rikt illustrerad.

Hjort Anders Olsson (1865-1952) är en av Sveriges allra främsta spelmän. Född i Bingsjö på Rättviks finnmark fick han sin musikaliska skolning av byns övriga spelmän, men lärde sig också låtar under flera års säsongsarbeten i Hälsingland.

År 1906 flyttade Hjort Anders till Uppsalatrakten, där han snart uppmärksammades för sitt innehållsrika fiolspel och sin märkliga repertoar. Han blev ett ledande namn som efterfrågades till spelmansstämmor, konserter och inte minst spelningar på Skansen. Konstnären Bror Hjorth, som kände och avbildade Hjort Anders i nästan 30 år, betydde också mycket för spelmannens enastående ställning.

Gunnar Ternhags bok är den första större studien över en svensk spelman. Han beskriver spelmannens liv och musik, men gör också en bred bakgrundsteckning till detta unika musikeröde.

Gunnar Ternhag är musikforskare med svensk folkmusik som specialområde. Detta är hans doktorsavhandling.

Under sina sista levnadsår tecknade bokförläggaren Alfons Gidlund (1909-79) ner sina minnen. I denna andra och avslutande del berättar han om sin tid som tidningsman och förläggare. Bl.a. ledde han A-presstidningarna Kronobergaren och Värmlands Folkblad. I Karlstad spelade han under 40-talet även en aktiv roll som kommunal- och landstingspolitiker. I början av 50-talet kom han till Stockholm och Folket i Bild för att därefter bli förlagschef på Tidens Förlag.

Gidlunds minnen är inte minst en poängfylld och underhållande provkarta på svårigheten att driva företag inom arbetarrörelsen. Att förena politik, kultur och affärsverksamhet har sina sidor - liksom att försöka verka i den skärningspunkten.