Ämbetet som statsminister har förändrats på olika sätt under de sextio år som gått sedan Tage Erlander utnämndes hösten 1946 till dess att Göran Persson avgick hösten 2006. En redan förut stor arbetsbörda har ytterligare ökat och en redan förut central ställning har blivit ännu mer framträdande. Man talar om en ”presidentialisering” av ämbetet som statsminister.

I denna bok lämnas först en redogörelse för utvecklingen fram till efterkrigstiden. Porträtt tecknas därefter av de sex politiker som under denna tid verkade som statsminister i minst tre år. De sex är Tage Erlander med sin rekordlånga tid i ämbetet på 23 år samt Olof Palme, Thorbjörn Fälldin, Ingvar Carlsson, Carl Bildt och slutligen Göran Persson med sina dryga tio år.

Den bild som förmedlas av dessa statsministrar baserar sig på tidigare forskning och memoarer, på samtal med dem som varit med och på Olof Ruins egna intryck. Han har känt flera av dessa statsministrar nära. Boken ger en fängslande och personligt präglad insyn i det som varit.

Olof Ruin innehade Lars Hiertas professur i statsvetenskap vid Stockholms universitet 1976–93. Han är också en uppmärksammad samhällsdebattör. I sin forskning har han i huvudsak sysslat med centrala politiska institutioner, organisationer och personer.