|
Barbro Alving:Bangs bästa. Reportage, kåserier, betraktelser (utg. av Ruffa Alving, 2009)Till hundraårsminnet av Barbro Alvings födelse utges två böcker. Dels Bang om Bang, i vilken dottern Ruffa samlat och kommenterat texter, där Bang berättar öppenhjärtigt om sig själv i det privata och i yrket. Dels denna volym, som rymmer ett urval av Bangs bästa reportage, kåserier och betraktelser. Här finns hennes legendariska rapporter från Berlinolympiaden, skakande frontreportage från inbördeskrigets Spanien, finska vinterkriget och det ockuperade Norge. Reportagen från VM-matchen Ingo–Floyd och rättegången mot Adolf Eichmann är ännu ett par höjdpunkter i hennes journalistiska gärning. Genom åren skrev Barbro Alving under signaturen ”Käringen mot strömmen” en stor mängd kåserier. Här finner vi ett urval med en något allvarligare underton. De var tänkta för en radioserie, som inte blev av. Barbro Alving drabbades 1982 av afasi. Boken avslutas med en avdelning omisskännliga betraktelser kring allehanda livsfrågor. Här finner vi bland annat ”Tankar på en lantkyrkogård”, ”Att skriva nuets historia” samt radions sommarprogram från 1981. Inledning: Ruffa Alving. Inbunden, 317s
|
 |
Barbro Alving: Käringen mot strömmen. Allvarligt talat och roligt sagt 1946-1958 (1991).Trots att orden vrenskades, eller kanske just därför, var språket Barbro Alvings stora intresse livet igenom. Ett arv från mamma Fanny, författarinna och kåsör. Och från pappa Hjalmar, språkman och litteraturforskare. Vid sidan av alla journalistiska uppdrag började Bang själv 1942 skriva kåserier under signaturen Käringen mot strömmen. I dagboksblad berättar hon hur hon kunde ligga vaken halva nätter och grubbla på Käringämnen och formuleringar. I mitten av 70-talet fanns planer på en radioserie, en sorts nutidshistoria baserad på några av kåserierna. Allvarlig talat skulle den heta. Men Bangs hälsa försämrades och programmen kunde inte spelas in. De kåserier Barbro Alving valde ut för radioserien finns med i denna bok. Birgit Petri, redaktör för de planerade programmen, har nu gjort ett större urval ur de samlingsvolymer som gavs ut 1946-1958, och kallat det Allvarligt talat och roligt sagt. Urvalet fortsätter i Käringen mot strömmen 1959-1973. Gidlunds har även givit ut reportagesamlingen Klipp ur nuets historia samt Personligt 1927-1959. Inbunden, 264s
|
 |
Barbro Alving: Käringen mot strömmen. Allvarligt talat och roligt sagt 1959-1973 (1992).Barbro Alvings allra sista kåserisamling, "Kunde vara värre", kom ut 1973. Samma år konstaterar hon i en tidningsartikel: "Det skrivs ibland i kåserirecensioner att Bang blivit allvarligare. Ja, det vore underligt annat." 1942 hade hon börjat skriva kåserier under signaturen Käringen mot strömmen. Redan då kunde hon vara allvarlig, men visst lyser en ilska över all dumhets envishet igenom tydligare i de senare böckerna. Det var i möten med människor av alla de slag som Bangs kåserier kom till. Hon har själv sagt: "I mitt yrke lär man sig se avigsidorna på denna världens stora och rätsidorna på denna värdens små." Och hennes vapen mot mänskliga svagheter och brister år som alltid den avväpnande humorn. Dessa kåserier är samlade av Birgit Petri, som även sammanställt den förra boken med kåserier, Käringen mot strömmen 1946-1958. Gidlunds har även givit ut reportagesamlingen Klipp ur nuets historia samt Personligt 1927-1959. Inbunden, 268s
|
 |
Peter Cornell: Paradisets vägar. Noter till ett förlorat manuskript (1987).Författaren var en välbekant gestalt på Kungliga Biblioteket i Humlegården. Nära nog dagligen under mer än tre decennier hade man kunnat se honom i den fridfulla forskarsalen, försjunken i studier och drömmerier. Det talades om att han var sysselsatt med ett osedvanligt omfattande projekt, ett verk som - det hade han en gång yppat i förtroende - skulle uppenbara en rad hittills förbisedda sammanhang. Trots noggranna efterforskningar lyckades man emellertid aldrig hitta detta arbete efter hans bortgång. I hans kvarlåtenskap påträffades dock en bunt manuskript med påskriften Paradisets vägar. Noter. Av det stora verket återstod alltså bara notapparaten. Manuskriptet är maskinskrivet på vitt papper i A4-format. Det består av 122 lösa blad, samlade i en bunt. Varken sidorna eller noterna är numrerade. I denna utgåva har jag dock numrerat noterna enligt deras ordning i manuskriptbunten. Huruvida denna ordning var den slutgiltiga kan vi inte med säkerhet veta och andra kombinationer kan naturligtvis inte uteslutas. Inte heller vet vi om manuskriptet är den fullständiga notapparaten till Paradisets vägar eller om det bara är en mindre del. Vissa grafiska figurer ingick i det ursprungliga manuskriptet; andra illustrationer, företrädesvis olika konstverk som nämns i texten, har jag själv bifogat. Som författarens ende kvarvarande vän och elev återstår för mig bara att låta publicera dessa noter, i hopp om att de ska kunna ge en aning om det förlorade verkets konturer - eller åtminstone väcka läsarens nyfikenhet att gå vidare i den litteratur som noterna refererar till. Gidlunds har också givit ut Peter Cornells Den hemliga källan. Häftad, 110s
|
|
Krister Gidlund: Den fulländade
kyssen. Tapto. Två enaktare
|
 |
Krister Gidlund: Den fulländade kyssen. En varken lång eller kort historia (2007).En underfundig liten prosabok om en dam och en herre som möts för att kyssas. Det blev nu inte så enkelt som de hade tänkt sig. Boken är en prosaversion av pjäsen med samma namn, som sändes i radioteatern och med Meg Westergren, Sven Bertil Taube och Halvar Björk i rollerna. Regi: Anders Carlberg. Inbunden, 80s
|
 |
Olof Högberg: Den stora vreden (2006).”Den stora vreden är en storslagen och och av Norrlandsregionalism vibrerande historisk skildring med didaktisk dimension. Håller man i minnet Högbergs övertygelse att det föreligger ständiga paralleller mellan olika epoker, tycks romanen samtidigt handla lika mycket om hans självupplevda Norrland som om den stora ofredens. På ett säreget sätt blir därför berättelsen en väv av myt och modernitet, hednisk magi och progressiv radikalism.” (ur Ingeborg Nordin Hennels förord) Nyutgåva till 100-årsjubiléet av en klassisk svensk roman. Inbunden, 1190s
|
 |
Mötas i Malmö (red Sabina Dethorey, 2006).Två killar från Rosengård slår följe med en villafamilj från Kulladal till havet. En trädsoverska och en hemlös utbyter goda råd. En regissör drömmer ett drama om sin son och en polis. Ett barnbarn och en morfar snackar om Malmö. En kulturarbetare blir avsnäst av en servitris och känner att han har kommit hem. En annan återvänder till hemstaden och blir lyrisk över alla möten på Gustav. En poet finner mötena bland träden i bokskogen. En radioproducent minns tonåren och turerna längs Södergatan. En man söker kvinnor på nätet och möter dem i staden. En kvinna möter direktörerna på kyrkogården. En pensionär möter tiggare från förr och hemlösa från nu. En poet betraktar hemstaden på långt håll, i skenet av Koh Lanta. En liten kille tränger sig före i kön på Aqva-kul. En chefredaktör känner sig trygg på gatan mitt i natten. En kvinna hittar sin tillhörighet på Rosengård. En oförskämd passagerare blir ensam i sin elakhet när alla bussens passagerare inklusive busschauffören vänder sig mot honom. En musiker blir misstrodd av en lärare. En malmöit möter en pensionär, tre torskar och ett gäng välklädda teaterbesökare. En mamma vill lära känna en muslim och bjuda på kåldolmar. Ett gäng hippies agerar akutsjukvårdare på Stortorget. Här finns tjugo nyskrivna texter om att mötas i Malmö av tjugo olika författare och Malmöprofiler. Medverkande författare: Christina Claesson, Lena Frisk, Sven Rosborn, Jonas Franksson, Inga-Lina Lindqvist, Lars Fohrman, Per Svensson, Juan Paez Larraguibel, Mary Andersson, Cristina Gottfridsson, Hassan Hadi, Elisabeth Högdahl, Kristian Lundberg, Boel Gerell, Kaj Nohrborg, Margareta Popoola, Adnan Al-Sayegh, Sabina Dethorey, Jan Sigurd, Susanna Dzamic. Utgiven i samarbete med Malmö Stadsbyggnadskontor. Häftad, 228s
|
 |
Nostradamus: Profetior. Anno 1555 (övers. Anna Carlstedt & Jan Stolpe, 2008).Nostradamus profetior, skrivna på rimmad vers, är en nattsvart fresk över mänskligt lidande. Olycksbådande järtecken löper som en röd tråd genom de märkliga visionerna av krig, tyranni och katastrofer. De första profetiorna utgavs 1555. I sin inledande essä tecknar Anna Carlstedt bilden av Nostradamus liv och samtid. Profetiorna placeras i sitt ursprungliga sammanhang och fram träder en ny bild av Nostradamus – en humanist – och en mäktig text som manar till eftertanke. Parallellt med översättningen följer en faksimil av originalutgåvan. Anna Carlstedt, född 1971, är doktor i franska. Forskar och undervisar vid Stockholms universitet. Jan Stolpe, född 1940, är översättare. Har bland andra översatt Montaignes essayer och Platons samlade skrifter. Inbunden, 304s
|
 |
Orknöjarlarnas saga (övers Ingegerd Fries, 2006).När Harald hårfager hade blivit kung över hela Norge cirka 890 hade redan nordbor slagit sig ner på öar och näs i västerhavet, och kung Harald satte Ragnvald jarl i Möre att vara jarl över öriket. Hans efterkommande bodde på Orkney (Orknöarna) och skulle styra det i 300 år. Orknöjarlarnas saga skildrar jarlarnas liv och företag från Shetland i norr till Caithness, Skottlands nordligaste näs, i söder. Den för oss vida omkring i den kända världen, främst till Norge och Svithiod (Sverige), till Wales och England, till Frankland, Gårdarike (Ryssland) och Miklagård (Bysans). Den följer örikets utveckling från primitiv hedendom till medeltida kristen kultur och den speglar tidens livsstil, seder och tankesätt. Människorna framträder i helfigur med sina handlingar och ord utan att berättaren säger mycket om det, en berättarkonst som bygger på lång muntlig tradition. Sagans stoff är unikt i den fornisländska litteraturen, ändå har den blivit minst känd bland de stora sagorna. Det var en islänning som skrev, och sagan visar den isländska berättarkonsten som fullt utvecklad redan vid ingången av 1200-talet, då de stora ättesagorna skapades. Ingegerd Fries har bott på Island och talar isländska. Hon har studerat klassiska språk och nordiska språk och är filosofie hedersdoktor. Inbunden, 228s
|
 |
Marit Paulsen: Liten Ida (Roman 1990).Marit Paulsens roman är den djupt skakande berättelsen om flickan Ida som växer upp i ockupationens Norge. Ida är dotter till en "tyskhora", vilket gör hennes väg ut i livet smärtsam och förnedrande. Utan möjlighet att förstå den brutala verkligheten runt omkring sig bär Ida den inom sig. Marit Paulsen ger en upprörande skildring av ett av alla de barn som tvingas spegla en ond tid. Inbunden, 168s
|
 |
Lenke Rothman: Stygn (2001).Med boken Regn vann konstnären och författaren Lenke Rothman många entusiastiska läsare. Den nya boken är en svindlande existentiell och språklig färd genom tillvaron. Den saknar egentliga fästen, liksom Lenke Rothmans egen tillvaro miste sina mänskliga fästen i Auschwitz. Hennes text är en svindlande gestaltning av byggande, skapande... Av storslagenheten i det enklaste och naket konkreta. "Hon skriver som i feber. I frenesi. Det är ett stort bygge hon har framför sig. Trots allt heter det." Pia Zandelin, Expressen Häftad, 96s
|
 |
Anton Tjechov, Dramer (2003, övers Staffan Skott).Tjechovs dramer tillhör de verkligt levande klassikerna och spelas ständigt i nya uppsättningar. Staffan Skotts briljanta nyöversättningar utkom 1986, men har länge varit utgångna. De återutges nu som den inledande volymen i Gidlunds klassikerserie. Boken innehåller dramerna Ivanov, Skogsspöket, Måsen, Morbror Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården. Inbunden, 590s
|
 |
Jurij Tynjanov: Pusjkin (2003, övers Örjan Torell).Aleksandr Sergejevitj Pusjkin (1799–1837) är enligt ryssarna själva den ryska litteraturens störste författare genom tiderna, vad vi andra än föreställer oss om Dostojevskij, Tjechov, Bulgakov och de övriga favoriterna. Pusjkin handlar alltså om Rysslands största författare – om man så vill. Jurij Tynjanov (1894–1943) ville dock mer än så med sin bok. Den är knappast en litterär biografi rätt upp och ned, utan handlar snarare om hur det kan vara för ett gudabenådat geni som ska besöka jorden att födas in i en så märklig släkt som Pusjkins. Och om man nu ska besöka jorden – tänk att få göra det just när Speranskij av en märklig slump satt vid makten och skrev ihop en rysk demokrati på samma sätt som Struense just hade försökt skriva ihop en dansk… Ett knäpp med fingrarna tycktes kunna göra Ryssland till en demokrati! För originalläsaren, som kunde känna Stalintidens orubbliga diktatur och odemokratiska hemskheter leva i undertexten, var detta nog särskilt spännande, men som i all stor litteratur finns det ett underliggande plan även för den läsare som öppnar boken nu, i vår demokratiska tid… Pusjkin är den andra volymen i Gidlunds klassikerserie. Inbunden, 637s
|
