Hugo Alfvén: Brev om musik (1998, utg Gunnar Ternhag).
Hugo Alfvén: Med hälsning och handslag. Brev om musik med mera (2001, utg av Gunnar Ternhag).

Hugo Alfvén (1872-1960) var en stor brevskrivare. Han ägnade sig åt brevskrivning praktiskt taget varje arbetsdag under sitt långa yrkesliv. Hans ständiga korrespondens i små och stora ärenden var sammanflätad med hans verksamhet som dirigent och tonsättare, vilket gör att hans bevarade brev belyser tidens musik- och kulturliv. De ger en rik och omedelbar inblick i hans person och hans tid. Åtskilliga av breven är nämligen långt ifrån det vardagliga, snarare är de konstnärliga credon eller på andra sätt utlämnande.

Bland tonsättarens brevvänner finner vi många centralgestalter inom tidens svenska musikliv: Wilhelm Stenhammar, Sten Broman, musikförläggaren Einar Rosenborg, Moses Pergament, dirigenten Tor Mann och många andra.

Hugo Alfvén var under många år Sveriges mest upphöjda tonsättare och musikpersonlighet. Född i Stockholm inledde han sin bana i musiklivet som violinist i Kungl. Hovkapellet, men började snart studera komposition och dirigering i Sverige och utomlands. Genombrottet som tonsättare kom med andra symfonin som uruppfördes 1899. Fastän Hugo Alfvén i dag är mest känd som kompositör, var kör- och orkesterdirigering hans huvudsyssla. Under åren 1910-1939 var han director musices vid Uppsala universitet. Efter sin pensionering var han bosatt i Leksand, en ort som han tidigt kom i kontakt med. Till Alfvéns mest spelade verk hör Midsommarvaka (1903), Festspel (1907), Vallflickans dans ur baletten Bergakungen (1923), Dalarapsodi (1931), solosången Saa tog mit hjerte (1946) samt körsånger som Uti vår hage (1923) och Tjuv och tjuv (1941).

Gunnar Ternhag är docent i musikvetenskap, verksam vid Institutionen för musikvetenskap vid Uppsala universitet och Dalarnas forskningsråd i Falun. Som forskare och skriftställare har han publicerat många arbeten om svensk och nordisk folkmusik, men också om Hugo Alfvén. Gunnar Ternhag är ordförande i Svenska samfundet för musikforskning och hedersmedlem i Hugo Alfvénsällskapet. Ytterligare böcker av Gunnar Ternhag på Gidlunds är Om jojk (tills. med Rolf Kjellström & Håkan Rydving, 1988), Hjort Anders Olsson - spelman, artist (1992), Hjort Anders Olssons låtar (1993) och Folkmusik i Sverige (tills. med Dan Lundberg, 1996).

Gidlunds har även utgivit antologin Hugo Alfvén - en vägvisare (2003).

Brev om musik
Inbunden, 200s
ISBN 978-91-7844-262-1

Med hälsning och handslag
Inbunden, 122s
ISBN 978-91-7844-331-4

Barbro & Ruffa Alving: Bang om Bang (2009).

Barbro Alving, signaturen Bang, anses av många som sin tids främsta reporter. Hennes skildringar från bland annat Berlinolympiaden, inbördeskrigets Spanien och finska vinterkriget är milstolpar inom svensk journalistik.

Under sin andra signatur, Käringen mot strömmen, blev hon därtill älskad som kåsör med sitt omisskännliga tonfall.

I den här boken, som utges till hundraårsminnet av Barbro Alvings födelse, möter vi emellertid varken frontreportern eller kåsören. Här skriver Bang om Bang.

Ruffa Alving har samlat texter av sin mor, som tecknar bilden av en kvinna fylld av oförskräckt mod och stor kärlek, men även av tärande självkritik och flykt in i missbruk. Här möter vi journalisten på hemmaredaktionen och på resa, vi lär känna
den ogifta kvinna, som mot tidens konventioner födde sitt ”Bang-barn” och bildade familj med sin älskade Loyse. Hon berättar om fredskämpen som gick i fängelse, om kampen vid Elin Wägners sida och om sökandet efter frid och den högre mening, som hon slutligen finner.

”Dessa personligt hållna artiklar, dagboksutdrag och brev är en ynnest att få läsa.” (SvD)

”Bang skriver med stor humor och distans. Alltid på pricken, träffsäkert och klokt. Man tappar nästan andan.” (Nerikes Allehanda)

”Bang är lika bra som dagboksförfattare och brevskrivare, rent av bättre. Omedelbar, charmig, kritisk.” (DN)

Barbro Alvings klassiska reportage finns utgivna i: Bang – klipp ur nuets historia.

Inbunden, 280s
ISBN 978-91-7844-769-5

Pocket, 280s
ISBN 978-91-7844-792-3

Tage Erlander: Dagböcker 1945-1949 (utg av Sven Erlander, 2001).
Tage Erlander: Dagböcker 1950-1951 (utg av Sven Erlander, 2001).
Tage Erlander: Dagböcker 1952 (utg av Sven Erlander, 2002).
Tage Erlander: Dagböcker 1953 (utg av Sven Erlander, 2003).
Tage Erlander: Dagböcker 1954 (utg av Sven Erlander, 2004).
Tage Erlander: Dagböcker 1955 (utg av Sven Erlander, 2005).
Tage Erlander: Dagböcker 1956 (utg av Sven Erlander, 2006).
Tage Erlander: Dagböcker 1957 (utg av Sven Erlander, 2007).
Tage Erlander: Dagböcker 1958 (utg av Sven Erlander, 2008).
Tage Erlander: Dagböcker 1959 (utg av Sven Erlander, 2009).

NÄRBILD AV EN EPOK.

Utan motstycke och skygglappar skildras ett klassiskt skede i svensk politik av dess mest legendariske representant.

Ingående och levande beskriver Erlander folkhemsbygget, balansgången under kalla kriget, rättsskandalerna, baltutlämningen, atomvapenfrågan med mera. Men givetvis även det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker: Möller, Wigforss, Hedlund, Ohlin, Hammarskjöld, Myrdals, Sträng och alla de andra. Så även kungahuset, kulturlivet och den vetenskapliga världen.

Dagböckerna ger ett osminkat porträtt av författaren själv, en man som plötsligt fick uppdraget att leda ett parti och ett land. Erlander sparar inte på sin drastiska humor, men heller inte på sitt ofta eldiga humör.

Utgåvan innehåller förtydligande kommentarer samt ett stort personregister av Leif Andersson. Totalt omfattar dagböckerna åren 1945-1967, alltså Erlanders hela statsministertid. Utgivningen beräknas till en volym per år.

"en närmast skakande öppenhjärtig skildring av Erlanders liv och politiska verksamhet." (Nya Wermlands-Tidningen)

"På varje sida i dagböckerna blixtrar det till av humor, ironi och svidande personomdömen." (Nerikes Allehanda)

"av oskattbart värde för den historiska och samhällsvetenskapliga forskningen." (Sydsvenska Dagbladet)

”Jämfört med memoarernas havregrynsgröt är detta champagne och kaviar.”
(Staffan Skott, DN)

Inbundna, 554, 545, 286, 267, 254, 302, 266, 324, 358 resp. 292s.
ISBN 978-91-7844-335-2 (Band 1), 978-91-7844-336-9 (Band 2), 978-91-7844-357-4 (Band 3), 978-91-7844-362-8 (Band 4), 978-91-7844-368-0 (Band 5), 978-91-7844-372-7 (Band 6), 978-91-7844-375-8 (Band 7), 978-91-7844-384-0 (Band 8), 978-91-7844-390-1 (Band 9), 978-91-7844-775-6 (Band 10).

Bengt Forkman: Lise Meitner – en levnadsteckning (2006).

Detta är en efterlängtad biografi på svenska över en av den moderna vetenskapens pionjärer, den österrikiska kärnfysikern Lise Meitner, som 1938 lyckades tolka kärnklyvningsprocessen. Det var en upptäckt, som kom att förändra vårt tidevarv.

Lise Meitner hade, trots motstånd från en mansdominerad forskarvärld, inlett sin banbrytande forskning i Berlin redan på 1910-talet. Hennes långvariga och nära samarbete med Otto Hahn blev fruktbärande. Trots Lise Meitners betydande insatser blev det dock Hahn ensam som erhöll nobelpriset, ett förhållande som stuckit eftervärlden i ögonen.

Den berlinska forskargruppen splittrades som en följd av nazisternas maktövertagande. Lise Meitner var liksom åtskilliga av sina kolleger av judisk börd. Hon lämnade Tyskland och bosatte sig i Sverige, där hon så småningom fick medborgarskap. Det var i Kungälv, som hon i december 1938 formulerade den största naturvetenskapliga upptäckt, som någonsin utförts på svensk mark, genom att förklara hur och varför en urankärna kan klyvas.

Denna upptäckt påverkade på ett förskräckande vis utgången av det andra världskriget. Lise Meitner kom nu att djupt engagera sig för freden och har kommit att bli en portalfigur inom den internationella kvinnorörelsen. I Bengt Forkmans bok lär vi inte bara känna ett dramatiskt kvinnoöde. Här möter vi även Lise Meitners namnkunniga kolleger inom den vetenskap, som kanske mer än någon annan kom att sätta sin prägel på vår tid.

Karaktäristiskt för lundafysikern Bengt Forkman (*1930) är hans starka intresse för hur högenergetiskt ljus påverkar atomkärnor, får dem att vibrera och rotera, får dem att sända ut små byggstenar och förändras eller rentav spricka. Om detta har han forskat i drygt 50 år. Ljuset har han fått från olika typer av elektronacceleratorer. Denna forskning har han skildrat i det vetenskapshistoriska verket Och det blev ljus – Hur MAX-lab kom till, växte upp och blev stort, 2001. Karaktäristiskt för honom är också hans stora intresse för att förmedla kunskapens glädje till andra. Tillsammans med sin hustru Barbro är han känd för universitetsprojektet Barn möter Forskare, där barn får möta forskare, höra föreläsningar, deltaga i experiment och ställa frågor.

Inbunden, 220s
ISBN 978-91-7844-337-6

Alfons Gidlund: Byn - minnen från Dalarna (1988).

Under sina sista levnadsår skrev bokförläggaren Alfons Gidlund (1909-79) ner sina minnen. Speciellt dröjde han vid livet i den västerdalsby, där han som arrendatorsbarn växte upp. Minnena omsluter tiden från första världskriget till 1930-talets mitt.

Alfons Gidlund tecknar ett färgstarkt och osentimentalt panorama över livet i byn och tidens gång. Det är en genombrottstid, då de nya folkrörelserna definitivt bryter ner de traditionella levnadsmönstren. Detta brytningsskede är rikt på färgstarka människoöden, som Alfons Gidlund med sin omedelbara och konkreta stil låter oss möta.

Lars Furuland har skrivit ett förord till boken, som ingår i Dalarnas fornminnes och hembygdsförbunds skriftserie.

Inbunden, 220s
ISBN 978-91-7844-119-8

Alfons Gidlund: Rörelsen - mina år i arbetarrörelsens tjänst (1989).

Under sina sista levnadsår tecknade bokförläggaren Alfons Gidlund (1909-79) ner sina minnen. I denna andra och avslutande del berättar han om sin tid som tidningsman och förläggare. Bl.a. ledde han A-presstidningarna Kronobergaren och Värmlands Folkblad. I Karlstad spelade han under 40-talet även en aktiv roll som kommunal- och landstingspolitiker. I början av 50-talet kom han till Stockholm och Folket i Bild för att därefter bli förlagschef på Tidens Förlag.

Gidlunds minnen är inte minst en poängfylld och underhållande provkarta på svårigheten att driva företag inom arbetarrörelsen. Att förena politik, kultur och affärsverksamhet har sina sidor - liksom att försöka verka i den skärningspunkten.

Inbunden, 142s
ISBN 978-91-7844-147-1

Gertrud & Krister Gidlund: Ett litet bokförlag. Grundat 1968 (2002).

Yasar Kemal, IB-affären, Bang, Ockulta dagboken, Kollontay, Kamrat Jesus, Jösses flickor... Gidlunds förlag är årsbarn med de radikala strömningar som förknippas med året 1968. Kvinnokamp, folklig kultur, marxism, antiimperialism,
”alternativa” barnböcker… Tiden och litteraturen präglades av engagemang och optimism.

Gertrud & Krister Gidlund berättar om sitt förlag dessa år, om ett litet förlag som arbetsplats och mötesplats för idéer i tiden.

Häftad, 376s
ISBN 978-91-7844-343-7

Yvonne Gröning: Fru Bob. En personlig biografi (2009).

Eftervärlden har aldrig riktigt kunnat närma sig Anna Boberg utan att först bekanta sig med hennes make, den kände arkitekten Ferdinand. På Annas tid (1864–1935) var det svårt att tas på allvar som kvinnlig konstnär – om kvinnorna skulle måla så skulle det vara barn och blommor. Anna sökte sig norrut, till Lofoten, och fick där möjlighet att i lugn och ro utforska sitt konstnärskap. Hemma rörde hon sig vant och livligt i helt andra, nobla miljöer.

Fru Bob är en personligt skriven biografi över en orädd konstnärinna, förälskad maka, vänsäll Tante och världsvan resenär.

Yvonne Gröning har en rad uppmärksammade böcker och teaterpjäser bakom sig, bl.a. Kärleks pris (filmatiserad 1996) och Blott en dag (pjäs om Lina Sandell).

Häftad, 104s
ISBN 978-91-7844-770-1

Lennart Hedwall: Oscar Byström. Ett svenskt musikeröde från 1800-talet (2003).

”B. bör alltså rätteligen räknas som en av de mera framstående bland de svenska 1800-talstonsättarna”, skriver Sohlmans musiklexikon om Oscar Byström (1821-1909). Trots denna betydelse föreligger inte förrän nu en omfattande och heltäckande biografi över tonsättaren.

Hans tonspråk är ”ställvis mycket Berwaldbefryndat men ofta av mera ’romantiskt’ lynne”. Han ägnade sig vid sidan av sitt komponerande åt koralforskning och var en betydande pianist. Bl.a. undervisade han prinsessan Eugénie och blev inspektor vid Musikaliska akademien. Denna biografi ingår i nämnda akademis skriftserie.

Lennart Hedwall är tonsättare och docent med ett omfattande musikhistoriskt skriftställarskap. Boken är rikt illustrerad.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Inbunden, 496s
ISBN 978-91-7844-642-1

Bert Isacsson: Mitt liv med finskan (2006).

Redan som barn i Tornedalen talade Bert Isacsson svenska och finska i familjen. När han började skolan märkte han vilken låg status finskan hade, inte ens som hjälpspråk fick finskan användas för att hjälpa finsktalande barn tillrätta. Han fick därför i några dagar viskande tolka lärarinnans ord för en bänkkamrat, varefter denne ansågs kunna följa undervisningen utan hjälp. Så olika kunde skolstarten vara i slutet på 30-talet.

I gymnasiet ville han tillsammans med några andra läsa finska som frivilligt tilläggsämne, men detta föll på rektorns motstånd. Det var först under ett studentår i Helsingfors i mitten på 50-talet som han kunde gripa sig an med studier i finska. Han lärde sig där också vad det innebar att ett minoritetsspråk, dvs. svenskan, hade en i lag tryggad ställning. Någon sådan möjlighet hade aldrig prövats i Sverige, eftersom förslag härom aldrig hade framförts. Först vid millennieskiftet har minoritetsspråkens ställning förbättrats genom Sveriges anslutning till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.

Intresset för minoriteternas ställning kunde Bert Isacsson senare utveckla i den svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, vars ordförande han var i början av 90-talet. Åren 1989–98 var han av regeringen utsedd ordförande för Fjäll- och samemuséet Ajtte i Jokkmokk. På 90-talet var han även under några år ordförande i stiftelsen Finlandshuset i Stockholm.

I boken redogör han bl.a. för sina upplevelser av och med finska språket i Sverige och i Finland.

Häftad, 138s
ISBN 978-91-7844-715-2

Erik Kjellberg: Jan Johansson – tiden och musiken (2009).

Jan Johansson (1931–1968) kom att inta en särställning i den svenska jazzmusiken, trots sin korta levnad. Hans mångsidighet och briljans som improvisatör, kompositör och arrangör var märklig. Med samma lekfulla experimentlusta skapade han Pippi Långstrumps signaturmelodi som hisnande moderna kompositioner åt Radiojazzgruppen. Med säker stilkänsla lyfte han meditativ jazz ur den svenska folkmusiken – och vann stora lyssnarskaror. Som ackompanjatör och improvisatör spelade han med många av jazzens internationella storheter. Medan han på hemmaplan kom att ingå i kretsen kring Arne Domnérus orkester, vilken han tillhörde vid sin bortgång. Som särskilt betydande framstår den konstfulla triomusiken med gitarristen Rune Gustafsson och basisten Georg Riedel.

Erik Kjellberg har skrivit en grundlig biografi om denna musikaliska begåvning. Vi följer honom från uppväxtens Söderhamn till Chalmers i Göteborg, dit han åkt för att bli ingenjör. Men han blev snart fångad av tidens göteborgska jazz och avbröt studierna. Snart for han över sundet till Köpenhamn och spelade med Stan Getz, Oscar Pettiford och andra stormän inom jazzen, innan han så småningom flyttade till Stockholm och Arne Domnérus orkester. I huvudstaden kunde han utveckla nya musikaliska sidor. Han skrev balett- och filmmusik och låtar att gymnastisera till, han kompade Monica Z och Cornelis i några klassiska nummer, spelade barnlåtar och historiska stycken på ett häpnadsväckande vis och mycket annat. Jan Johanssons musikaliska aptit var omättlig. Och hans nyfikenhet och stilkänsla gjorde hans musik ideligen gränsöverskridande och intressant.

Boken skildrar därtill en sällsynt kreativ tid inom svenskt musik- och kulturliv. Upptäckarglädjen var stor inom många kulturområden. Bland de viktigaste bidragen blev Jan Johanssons musikaliska gärning.

Med boken följer en CD med bl.a. tidigare inte utgiven musik.

Erik Kjellberg (f. 1939) blev 1985 professor i musikvetenskap vid Uppsala universitet. Bland hans skrifter märks doktorsavhandlingen om kungliga musikers ställning i Sverige under stormaktstiden, musikhistorieboken Klingande Sverige (tillsammans med Jan Ling) och Svensk jazzhistoria: en översikt. Liksom Jan Johansson trakterar han piano, vibrafon och dragspel.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Inbunden, 442s
ISBN 978-91-7844-753-4

Alva & Gunnar Myrdal: De blå kuverten. Kärleksbreven juli 1919-augusti 1920 (utg av Yvonne Hirdman, 2003).

"Ingen människa kan skriva sin kärlek", skriver en liten skolflicka på hösten 1919. Ändå är det just det hon gör. Brev efter brev fyllda av skriven kärlek går mellan Slagsta, Eskilstuna och Birger Jarlsgatan 118 i Stockholm, mellan flickan, den 17-18-åriga Alva Reimer och den 20-21-åriga juris studerande Karl Gunnar Myrdal. Sammantagna blir det näranog en roman, en kärleksroman som sedan många år ligger i förvar på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Att vi kan läsa den beror på att Gunnar Myrdal på gamla dagar ansåg att det kunde vara av intresse att ta del av hur två begåvade ungdomar upplevde sin första kärlek. Intresset blir inte mindre av att de två kom att bli viktiga intellektuella huvudpersoner i det svenska folkhemsbygget och spela stor roll i internationell ekonomi och politik under efterkrigstiden. Som sådana har de ofta beskrivits som kyligt rationella, det vetenskapliga förnuftets förgrundsgestalter.

Det är knappast så de möter oss i sina brev, skälvande av återhållen åtrå och ångestfylld längtan. Det är känslor som är så allmängiltiga att det är här som det stora värdet ligger i den brevskatt de lämnat.

"Trodde jag inte på dig - vem skulle jag då tro på? Ack, levde jag inte för din skull - vem skulle jag leva för? Jag kan inte mera ikväll. Det är inte alltid man rår med att tämja tankarna och sätta dem i brevbur."
Alva den 26 januari 1920

"Jag skulle så gärna vilja skriva till dig, hur vansinnigt, gudomligt, djävulskt jag längtar efter dig. Men det smärtar mig att behöva översätta det på ett språk, som varje romanförfattarinna får disponera. Och nu behöver jag det inte heller, för du kommer väl emot mig?"
Gunnar den 2 februari 1920

Yvonne Hirdman är historiker, professor vid Arbetslivsinstitutet och Stockholms universitet.

Boken är illustrerad med samtida fotografier. Utges i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Inbunden, 383s
ISBN 978-91-7844-364-2

Göran Rosander (red): Karl-Erik Forsslund - författaren, folkbildaren, hembygdsvårdaren (1991).

Karl-Erik Forsslund (1870-1941) var en mångsidig personlighet. Från sin bergsmansgård Storgården vid sjön Väsmans strand i södra Dalarna blickade han ut över det svenska landskapet.

Forsslund blev en av den svenska hembygdsrörelsens pionjärer och främsta tillskyndare. Han arbetade även för att ge folket en ökad kunskap, och på markerna ovan Storgården anlades Brunnsviks folkhögskola.

Grunden i Forsslunds gärning var författarskapet. Han var både prosaist och lyriker. Sitt genombrott fick han år 1900 med romanen Storgården. Han utgav en lång rad böcker med berättelser och dikter samt handböcker i natur- och kulturvård. Under ett kvarts sekel arbetade han med sitt största och ofullbordade verk, Med Dalälven från källorna till havet, som kallats ett litterärt landskapsmuseum.

I denna bok skildras Karl-Erik Forsslunds liv och verk, hans tankar och idéer. Medverkande författare: Göran Rosander, Jöran Forsslund, Lars Furuland, Bengt Emil Johnson, Daniels Sven Olsson, Örjan Hamrin, Sigvard Montelius, Gunnar Ternhag, Sven Olsson & Lars-Olof Herou.

Inbunden, 304s
ISBN 978-91-7844-188-4

Jont Birgit Rundgren: Stannstan. Minnen från en dalaby (2:a tr, 2003).

"Jag skär upp några skivor vetebröd och lägger på svarta plåtfatet, men det skulle jag inte gjort. Nisse drar in mig i mjölkkammaren och viskar: "Du får int ta fram brö åt en karl". Jag bär tillbaka brödfatet och vi dricker slätt, på bit. Nog hade det varit gott med en skiva till, men det är väl så, att karlar inte känner sig som karlar om dom doppar vetebröd."

Jont Birgit Rundgren är sångerska och uppskattad för sina folkvisetolkningar. Här skriver hon om sin uppväxt i västerdalarna på 1930-talet. I Stannstan möter vi många varmt tecknade porträtt av vardagens djur och människor, sedda med en lisskullas ögon.

Rikt illustrerad med ett fyrtiotal fotografier.

Pressröster om Stannstan:

"Vi tackar och tar emot." (Aftonbladet)

"en ljuvlig liten sannsaga att ta till sitt hjärta i stressens och utbrändhetens tidevarv. Vad har inte gått förlorat – och vad fick vi i stället?" (UNT)

"Sällan har jag blivit så berörd av en bok. Där finns en stillsam, närvarande, iakttagande och inträngande text." (Dagsverket)

Häftad, 128s
ISBN 978-91-7844-602-5

Jont Birgit Rundgren: Tonår (2006).

Välkommen tillbaka till Skålbyn och vår huvudperson Birgit. På sitt raka, roliga och kärleksfulla vis berättar hon ånyo om hur livets utmaningar ter sig för en lisskulla – nu på väg att bli stor. Sången tar en allt större plats i hennes liv och en ny värld väntar bortom Hulåns station.

Jont Birgit Rundgren är sångerska och uppskattad för sina folkvisetolkningar. Hon utkom 2001 med Stannstan, där vi för första gången stiftade bekantskap med Skålbyns människor.

Rikt illustrerad.

Häftad, 116s
ISBN 978-91-7844-708-4

Gunnar Ternhag: Hjort Anders Olsson - spelman, artist (1992).

Hjort Anders Olsson (1865-1952) är en av Sveriges allra främsta spelmän. Född i Bingsjö på Rättviks finnmark fick han sin musikaliska skolning av byns övriga spelmän, men lärde sig också låtar under flera års säsongsarbeten i Hälsingland.

År 1906 flyttade Hjort Anders till Uppsalatrakten, där han snart uppmärksammades för sitt innehållsrika fiolspel och sin märkliga repertoar. Han blev ett ledande namn som efterfrågades till spelmansstämmor, konserter och inte minst spelningar på Skansen. Konstnären Bror Hjorth, som kände och avbildade Hjort Anders i nästan 30 år, betydde också mycket för spelmannens enastående ställning.

Gunnar Ternhags bok är den första större studien över en svensk spelman. Han beskriver spelmannens liv och musik, men gör också en bred bakgrundsteckning till detta unika musikeröde.

Gunnar Ternhag är musikforskare med svensk folkmusik som specialområde. Han är verksam vid Dalarnas forskningsråd i Falun. Detta är hans doktorsavhandling. Andra böcker av Gunnar Ternhag på Gidlunds är Folkmusik i Sverige (tills. med Dan Lundberg, 1996), Hjort Anders Olssons låtar (1993). och Om jojk (tills. med Rolf Kjellström & Håkan Rydving, 1988). Han har även utgivit Hugo Alfvén: Brev om musik (1998) och dess fortsättning Med hälsning och handslag (2001).

Dalarnas museum har en hemsida om Hjort Anders.

Inbunden, 310s
ISBN 978-91-7844-193-8

Elisabet Wentz-Janacek: John Enninger – spelman, kongl. kammarmusikus, klockare (2004).

Biografin över John Enninger, spelmannen, kongl. hovkapellisten och klockaren i det skånska Höör, är som en bildväv där centralgestalten är Enninger själv. Hans växlande liv ger ljus och skuggor, och hans spelmansglädje och virtuosa konsertspel utgör brokiga inslag.

Genom författarens återupptäckt av Enningers dagbok från åren 1884 till 1903 i Musikmuseet i Stockholm fördjupas och utökas bilden. Fram träder allt fler gestalter – Enningers familj och släkt, sångare och musiker, och en hel bygd i vardag och fest. Själv är han ofta på resa, som spelman och konsertviolinist men också för att lyssna till berömda gästspelare. I vardagslag syns han med oxar och häst slita för brödfödan hemma i Höör.

Elisabet Wentz-Janacek hörde i unga år i Höörs prästgård talas om John Enninger. Hon lärde känna elever till honom som höll kammarmusiken levande. Man talade ännu om hans eget violinspel som något enastående. Anekdoterna kring honom var många. Frågetecknen om kvinnorna i hans liv också. Så småningom drogs Elisabet in i musiken och den repertoar som Enningers elever alltjämt spelade. Senare blev spelmansmusiken och de folkliga koralerna allt intressantare för henne.

Författaren är kyrkomusiker och koralforskare i Lund, har skrivit åtskilliga artiklar om John Enninger och bl.a. givit ut hans Original-Folkpsalmtoner.

Häftad, 192s + 12s bildark
ISBN 978-91-7844-637-7