1697 års koralbok. Den svenska psalmboken 1695 (Faksimil 1985, förord Magnus von Platen, efterskrift Folke Bohlin).

1695 års psalmbok var stadfäst och giltig under 124 år, då den ersattes av den wallinska psalmboken. Den är ett litterärt storverk i svensk kulturhistoria. Även musikaliskt har den spelat en central roll. I denna koralbok finner vi både text och musik. Den återutges i faksimil och i ett stadigt linneband.

Inbunden, 1180s
ISBN 978-91-7844-034-4

Hugo Alfvén: Brev om musik (1998, utg Gunnar Ternhag).
Hugo Alfvén: Med hälsning och handslag. Brev om musik med mera (2001, utg av Gunnar Ternhag).

Hugo Alfvén (1872-1960) var en stor brevskrivare. Han ägnade sig åt brevskrivning praktiskt taget varje arbetsdag under sitt långa yrkesliv. Hans ständiga korrespondens i små och stora ärenden var sammanflätad med hans verksamhet som dirigent och tonsättare, vilket gör att hans bevarade brev belyser tidens musik- och kulturliv. De ger en rik och omedelbar inblick i hans person och hans tid. Åtskilliga av breven är nämligen långt ifrån det vardagliga, snarare är de konstnärliga credon eller på andra sätt utlämnande.

Bland tonsättarens brevvänner finner vi många centralgestalter inom tidens svenska musikliv: Wilhelm Stenhammar, Sten Broman, musikförläggaren Einar Rosenborg, Moses Pergament, dirigenten Tor Mann och många andra.

Hugo Alfvén var under många år Sveriges mest upphöjda tonsättare och musikpersonlighet. Född i Stockholm inledde han sin bana i musiklivet som violinist i Kungl. Hovkapellet, men började snart studera komposition och dirigering i Sverige och utomlands. Genombrottet som tonsättare kom med andra symfonin som uruppfördes 1899. Fastän Hugo Alfvén i dag är mest känd som kompositör, var kör- och orkesterdirigering hans huvudsyssla. Under åren 1910-1939 var han director musices vid Uppsala universitet. Efter sin pensionering var han bosatt i Leksand, en ort som han tidigt kom i kontakt med. Till Alfvéns mest spelade verk hör Midsommarvaka (1903), Festspel (1907), Vallflickans dans ur baletten Bergakungen (1923), Dalarapsodi (1931), solosången Saa tog mit hjerte (1946) samt körsånger som Uti vår hage (1923) och Tjuv och tjuv (1941).

Gunnar Ternhag är docent i musikvetenskap, verksam vid Institutionen för musikvetenskap vid Uppsala universitet och Dalarnas forskningsråd i Falun. Som forskare och skriftställare har han publicerat många arbeten om svensk och nordisk folkmusik, men också om Hugo Alfvén. Gunnar Ternhag är ordförande i Svenska samfundet för musikforskning och hedersmedlem i Hugo Alfvénsällskapet. Ytterligare böcker av Gunnar Ternhag på Gidlunds är Om jojk (tills. med Rolf Kjellström & Håkan Rydving, 1988), Hjort Anders Olsson - spelman, artist (1992), Hjort Anders Olssons låtar (1993) och Folkmusik i Sverige (tills. med Dan Lundberg, 1996).

Gidlunds har även utgivit antologin Hugo Alfvén - en vägvisare (2003).

Brev om musik
Inbunden, 200s
ISBN 978-91-7844-262-1

Med hälsning och handslag
Inbunden, 122s
ISBN 978-91-7844-331-4

Alf Arvidsson: Musik och politik hör ihop. Diskussioner, ställningstaganden och musikskapande 1965–1980 (2008).

Blå tåget, Sånger för kvinnor, Theodorakis, Cornelis, Hoola Bandoola, Skäggmanslaget, NJA, Peps, Turid…

Från mitten av 1960-talet och ett tiotal år framåt var det i Sverige vanligt att koppla samman musik och politik på olika sätt. Musik kunde uttrycka en protest, och visa engagemang. De nya vänsterrörelser som blommade upp använde sig av musik för att föra ut budskap och samla åhörare. Men det ställdes också frågor om vilka som hade makt över musikskapande och vem som valde ut vad som fick höras i och genom massmedia. Många nya eller tidigare marginaliserade musikstilar skapade nya former för att höras och bli offentliga. Men också musikstilarnas politiska betydelser diskuterades, och genomslaget för vänsterpolitiska idéer varierade mellan stilarna. Detta gav många nya möjligheter för musikskapande, men snart växte det också fram många krav på hur musiker skulle vara för att vara trovärdiga i ett vänsterpolitiskt sammanhang.

I den här boken analyseras hur olika idéer om musik och dess politiska betydelser formulerades i debatter, organiserades i föreningar och skivbolag, skola och Rikskonserter, och hur musik skapades för att på olika sätt fungera politiskt: genom att föra ut budskap, aktivera människor, skapa alternativ.

Alf Arvidsson är professor i etnologi vid Umeå universitet. Han har tidigare skrivit bl.a. Sågarnas sång (1991) och Folklorens former (1999)

Inbunden, 438s
ISBN 978-91-7844-763-3

Laila Barkefors: Knut Brodin – musik som livsämne (2006).

Namnet Knut Brodin är nog obekant för många. Men hans melodier har de flesta svenska barn sjungit någon gång: Herr Gurka, Krakel Spektakel, Det var så roligt…

Brodin (1898–1986) var konsertpianist med sin tids mest utskällda modernister på repertoaren. Han kom sedan att främst ägna sig åt barns uttryck i musik och bild och åt undervisning.

Tillsammans med de konkreta uttrycken för hans verksamhet, får vi här ta del av hans syn på musikerskapet, på existentiella frågeställningar som var aktuella i de kretsar där han rörde sig, och på arbetet med barn, musik och undervisning. ”Musik som livsämne” är ett Brodinskt uttryck som han använde när han diskuterade sin syn på barn, identitet och musikundervisning.

Laila Barkefors är musikvetare, verksam i Göteborg. Hon disputerade 1995 på en avhandling om tonsättaren Allan Pettersson.

Utgiven i samarbete med Svenska Barnboksinstitutet.

Häftad, 304s
ISBN 978-91-7844-705-3

Ingebjørg Barth Magnus: Här är spel och dans. Musikmotiv i svenskt folkligt måleri på bonad och vägg (2009).

Överdådiga gästabudsscener med musik och dans – taktfast marscherande soldater med trummor och trumpeter ledsagar Salomos kröningsprocession – folket dansar kring den gyllene kalven till festlig spelmansmusik – ringdans, pardans, långdans – Den förlorade sonen svänger sig i dansen med de vackra skökorna – yra, uppsluppna bröllopståg ... Till och med ett par musicerande harpaltar har smugit sig in.

Men här finns också bilder med allvarlig grundton – änglamusik, fromma andaktsbilder med harpoklang och bilder med moraliserande och manande innehåll som Liknelsen om den breda och den smala vägen, där Djävulen själv leder dansen med sin fiol.

Allt detta och mer därtill får man se i denna rikt illustrerade bok med musikbilder ur den svenska folkkonsten, här representerad av sydsvenska bonadsmålningar, dalmålningar och målningar från Värmland och Hälsingland.

För första gången publiceras här en systematisk genomgång av musikbilder i Sveriges folkliga målningar.

Ingebjørg Barth Magnus är konst- och musikvetare och verksam vid Statens musikbibliotek i Stockholm. Hon är landets ledande expert på musikikonografi och har tidigare skrivit om musikmotiv i svensk medeltida kyrkokonst.

Inbunden, 496s
ISBN 978-91-7844-776-3

Per-Erik Brolinson & Holger Larsen: "Visor till nöjets estrader". Den populära svenska visan (2004).

”Jag har sålt mina visor till nöjets estrader...” skaldade Nils Ferlin, en av de många som bidragit till den svenska visskatten. Den här boken handlar om den populära visan, allt ifrån Birger Sjöberg och Evert Taube, via Olle Adolphson, Cornelis Vreeswijk, Alf Hambe m.fl. till rockpoeter som Stefan Sundström och Lars Winnerbäck.

Författarna tar upp olika aspekter på visan: samspelet text och musik, svenska teman såsom sommaren, naturen, sjömanslivet, dansbanorna och kvinnorna, men även satir och samhällskritik. Härtill undersöks vari det specifikt svenska kan ligga. Visans musikaliska rötter spåras i både vår folkmusik och utländska tonfall, allt ifrån Taubes tangoäventyr till Vreeswijks socialkritiska samba och blues. Ett kapitel ägnas Birger Sjöbergs Fridavisor och ett annat handlar om vismakare med glimten i ögat – Povel Ramel, Owe Thörnqvist och Robban Broberg. ”Sjöman och cowboy, musiker, artist...” är ett avslutande kapitel om olika sätt att framföra visor samt visaktörernas framtoning och ”image”.

Visor till nöjets estrader är den första större framställningen om vår kanske mest älskade musikaliska genre – visan.

Författarna, docent Per-Erik Brolinson och professor Holger Larsen, är verksamma vid Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. De har publicerat flera böcker om populärmusik. Särskilt deras När rocken slog i Sverige har uppmärksammats.

Inbunden, 356s + 8s bildark
ISBN 978-91-7844-667-4

Per Olov Broman: Kort historik över Framtidens musik. Elektronmusiken och framtidstanken i svenskt 1950- och 60-tal
(2007, inklusive CD-skiva).

Om alla 50- och 60-talens framtidsutopier hade besannats skulle vi vid det här laget ha besegrat alla sjukdomar, löst alla energiproblem, betjänas av robotar i hemmen och kontrollera våra själstillstånd med ofarliga droger. Vi skulle slutligen ha tagit makten över vår tillvaro och ha ställt allting under rationell kontroll.

Under samma tid gjorde elektronmusiken entré. Det var en musik som skapades direkt på band och spelades upp via högtalare. Det var en musik som inte behövde några musiker, som fick förespråkarna att sia om aldrig tidigare skådade möjligheter och motståndarna att frukta musikens slutliga ”avhumanisering”. Idéerna bakom var på många sätt färgade av tidens allmänna framtidsföreställningar. Som en musik direkt anpassad efter högtalaren och de elektroniska massmedierna skulle den bli den musik, som hörde den teknologiserade framtiden till. Den skulle vara teknikens och vetenskapens uttolkare och kritiska betraktare.

Per Olov Broman, f. 1967, fil. dr i musikvetenskap, disputerade år 2000 på en avhandling om musikåskådningen i 1920-talets svenska modernism. Efter disputationen har han med understöd av Vetenskapsrådet varit verksam som projektforskare, vilket bl.a. resulterat i denna bok. Han är även aktuell med en biografi över Hilding Rosenberg i Kungl. Musikaliska Akademiens serie Svenska tonsättare.

Häftad, 260s
ISBN 978-91-7844-731-2

Gunnar Bucht: Quid est tonus? Jacques Handschin, Der Toncharakter – och därutöver (2009).

Vad är en ton? En klassisk fråga som står i centrum för detta porträtt av Jacques Handschin (1886–1955), en närmast legendarisk musikforskare. Genom sin djupa förtrogenhet med antik och medeltid har han skapat en alldeles egen musikfilosofi. Grundläggande är begreppet tonkaraktär och dess relation till tonhöjd, slutstation en insikt i det mirakulösa i vår upplevelse av ton och därmed musik. Som musikhistoriker ger Handschin originella perspektiv på västerländsk musikutveckling och dess rötter.

Gunnar Bucht (f. 1927) är tonsättare och musikforskare. Under senare år har han publicerat memoarer men även essäer med idéhistorisk och filosofisk anknytning till musik.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Häftad, 156s
ISBN 978-91-7844-778-7

Dag Wirén – en vägvisare (red Martin Tegen, 2005).

Den 15 oktober 2005 skulle Dag Wirén ha fyllt hundra år. Han framstår i dag som en av de främsta svenska tonsättarna under 1900-talet och det kan därför vara dags att penetrera hans insatser. Han lade själv den största vikten vid de instrumentala verken, som han försåg med opusnummer, men stod också för en betydande produktion av musik för teateruppsättningar och filmer. Därtill kommer hans sju år som musikkritiker. För allmänheten blev han först känd genom sin Serenad för stråkorkester (1937), liksom Hugo Alfvén blev känd genom sin Midsommarvaka (1903), båda verken för övrigt tillkomna när tonsättarna var 31 år gamla, och båda verken i dag alternerande som de internationellt mest framförda svenska orkesterverken. Bredden i Wiréns mogna konstnärskap sträcker sig från allvaret och koncentrationen i den femte symfonin (1964) till de populära tonfallen i "Annorstädes vals", som var det svenska bidraget till europeiska schlagerfestivalen 1965.

Dag Wirén – en vägvisare ägnas åt Wiréns verk som tonsättare och kritiker, med utblickar mot samtidens idéströmningar i Paris och i hemlandet.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Inbunden, 352s
ISBN 978-91-7844-680-3

Sten Dahlstedt: Form och funktion. Idéer i Musikhögskolans lärarutbildning 1947–76 (2007).

Form och funktion analyserar idéer och förändringar i musiklärarutbildningen från slutet av 40-talet fram till förnyelsen av utbildningspolitiken 1976.

Den nya synen på musikutbildning under 1950- och 60-talen var ett vagt uttryck för en speciell intellektualistisk och modernistisk estetik. Formen befann sig i centrum av det estetiska intresset under 1950-talet, och betraktades som en mötesplats mellan å ena sidan det musikhistoriska och teoretiska kunnandet, och å andra sidan det musikaliska hantverket och den musikaliska praktiken. Stilanalys verkade göra det möjligt att skriva musikhistoria enligt en modern, vetenskaplig metod.

Begreppet funktion introducerades i den svenska diskussionen om musikutbildning redan på 30-talet, i samband med teorier om harmoni, men slog igenom på allvar under 60-talet som ett antropologiskt och sociologiskt begrepp. Som sådant spelade det en viktig roll för frigörelsen av andra musikformer än den traditionella västerländska konstmusiken. Det konstnärliga avantgardet, medieindustrin och den nya vänstern delade en önskan om ett nytt kulturbegrepp som skulle motverka autonomi och abstrakt formtänkande.

Häftad, 224s
ISBN 978-91-7844-732-9

Folkliga svenska koralmelodier från Gammalsvenskby och Estland. Samlade av Olof Andersson (Faksimil, inledning Dan Lundberg, 2003).

När Folkliga svenska koralmelodier gavs ut av Folkmusikkommissionen 1945 var det som en slutpunkt på ett långt dokumentationsarbete. Utgåvan innehåller 257 melodier från tre olika insamlingsprojekt och var i första hand avsedd som en källskrift – ett avtryck från en svunnen tid med musik som representerade en snabbt utdöende tradition. När arbetet nu återutges kan vi konstatera att projektet lyckades – den folkliga koraltraditionen har inte fallit i glömska. Tvärtom har traditionen fått nytt liv och de folkliga koralerna kan faktiskt återigen betraktas som en central genre i svensk folkmusik. Olof Andersson kunde knappast ha anat att hans arbete skulle få så stor efterfrågan inte bara bland forskare utan framförallt hos en ny generation sångare med folkmusik som specialintresse.

Häftad, 208s
ISBN 978-91-7844-628-5

Alf Gabrielsson: Starka musikupplevelser. Musik är mycket mer än bara musik (2008).

I denna bok berättar flera hundra människor – kvinnor och män, unga och gamla, musiker och icke-musiker – om sina starkaste musikupplevelser. Upplevelserna sträcker sig över nästan hela 1900-talet och har inträffat i de mest skiftande och
ofta oväntade sammanhang, Musiken absorberar lyssnarna eller utövarna, stänger ute allting annat. Den väcker starka känslor och många andra reaktioner, alltifrån fysiska förnimmelser till upplevelser av existentiell och andlig karaktär. Varje berättelse är unik, vittnar om starkt engagemang och är ofta av gripande karaktär.

Upplevelsen kan leda till en förlösning av uppdämda känslor, innebära befrielse och rening och fungera som terapi. Man kan känna sig bekräftad och förstådd, få ökat självförtroende och en annan syn på sig själv och tillvaron i stort. Naturligtvis också en helt ny syn på musik och vad den kan betyda för välbefinnande, hälsa och livskvalitet. Det finns många likheter med starka upplevelser inom andra områden såsom natur, kärlek, religion, litteratur, bildkonst och dans.

Alf Gabrielsson är professor emeritus i psykologi vid Uppsala Universitet. Han har särskilt ägnat sig åt forskning och undervisning i musikpsykologi. Han är även ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Inbunden, 584s
ISBN 978-91-7844-759-6

Göran Gademan: Operabögar (2003).

I Operabögar möter vi 39 homosexuella män, som modigt och öppenhjärtigt berättar om sina liv och sitt operaintresse. Göran Gademan, fil dr i teatervetenskap, har försökt utröna banden mellan operakonsten och den manliga homosexualiteten. Mycket har skrivits om detta redan, framför allt i USA, men för första gången undersöks nu frågan empiriskt i ett intervjuprojekt. I boken ställs frågan vad operaintresset har betytt för att våga bejaka den sexuella läggningen och ”komma ut ur garderoben” och analyser genomförs av hur man kan uppleva några nyckelverk i operarepertoaren.

Utifrån gay studies och queerteori försöker författaren sätta fingret på vad som ligger bakom den divakult som litet slarvigt tillskrivs homosexuella män, oavsett om det gäller Marlene Dietrich eller Maria Callas. Även den sociala sidan kring operautövandet utreds, hur man knyter kontakter och utövar sitt intresse tillsammans med andra likasinnade. Framställningen blir samtidigt en skildring av hur det är att leva som homosexuell i Sverige idag och under de senaste decennierna. Deltagarna är mellan 19 och 69 år, och boken följer deras liv kronologiskt från barndomen till nutid. Operans olika funktioner som ventil, förebild, spegling/identifikation, substitut/sublimering, verklighetsflykt och tröst utreds, och det konstateras också att såväl ”garderoben” som operaintresset är en dynamisk process som hela tiden förändras.

Häftad, 282s
ISBN 978-91-7844-631-5

Lennart Hedwall: Oscar Byström. Ett svenskt musikeröde från 1800-talet (2003).

”B. bör alltså rätteligen räknas som en av de mera framstående bland de svenska 1800-talstonsättarna”, skriver Sohlmans musiklexikon om Oscar Byström (1821-1909). Trots denna betydelse föreligger inte förrän nu en omfattande och heltäckande biografi över tonsättaren.

Hans tonspråk är ”ställvis mycket Berwaldbefryndat men ofta av mera ’romantiskt’ lynne”. Han ägnade sig vid sidan av sitt komponerande åt koralforskning och var en betydande pianist. Bl.a. undervisade han prinsessan Eugénie och blev inspektor vid Musikaliska akademien. Denna biografi ingår i nämnda akademis skriftserie.

Lennart Hedwall är tonsättare och docent med ett omfattande musikhistoriskt skriftställarskap. Boken är rikt illustrerad.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Inbunden, 496s
ISBN 978-91-7844-642-1

Hugo Alfvén - en vägvisare (red Gunnar Ternhag & Jan Olof Rudén, 2003).

Denna bok ger en heltäckande bild av tonsättaren Hugo Alfvén. Vi får hans liv i årtal och vi möter yrkesmannen i dennes olika roller – tonsättaren, dirigenten, skrifställaren. Kapitelvis redovisas symfonierna, rapsodierna, den sceniska musiken, kantaterna, körmusiken och solosångerna. Vi besöker Alfvéns gårdar i Tällberg och Tibble. Vidare innehåller boken en opusförteckning, en systematisk verkförteckning samt en lista över Alfvéns skrifter.

Bokens författare: Lennart Hedwall, Jan Olof Rudén, Gunnar Ternhag, Jan Ling, Carl-Gunnar Åhlén, Martin Tegen, Jan Lennart Höglund, Anna Greta Ståhle, Ola Nordenfors och Sven Wilson.

Gidlunds har även utgivit Hugo Alfvéns brev i två volymer: Brev om musik (1998) och Med hälsning och handslag. Brev om musik med mera (2001).

Inbunden, 228s
ISBN 978-91-7844-363-5

Sverker Hyltén-Cavallius: Minnets spelrum. Om musik och pensionärskap (2005).

Idag talas det ofta om åldersexplosionen och de försörjnings- och omsorgsproblem som uppstår då de äldre blir en allt större del av befolkningen. Forskningen har lärt oss mycket om åldrandets sociala villkor. Men hur formas egentligen de kulturella positioner som är tillgängliga för äldre människor? I den här boken undersöks formandet av pensionärskap i tre musikaliska fält – den kommersiella pensionärsmusiken, vårdens institutionsmusik och föreningars musicerande. Tillsammans ger de en rik bild av pensionärskap i vår tid.

Vi får bland annat möta artister som gör en andra karriär som ”seniorhjältar” med inriktning på pensionärsträffar och servicehus; en ambulerande radiosändning med musik och intervjuer på äldreboenden; olika musikaliska minnesarbeten i vården; sånggrupper och musikcirklar i pensionärsföreningar. Genom fokus på klanger, socialt samspel och vidare kontexter visas hur pensionärskap formas i ett specifikt spelrum, ett ofta marginellt socialt, tidsligt och rumsligt utrymme som ges utopiska kvaliteter. Ett särpräglat sound och en specifik harmonik, en tillbakablickande hållning samt ett homogent och exklusivt nationellt ramverk är olika inslag i formandet av pensionärskapets musik.

Sverker Hyltén-Cavallius forskar och undervisar i etnologi vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusstudier vid Stockholms Universitet. Minnets spelrum är hans doktorsavhandling.

Häftad, 320s
ISBN 978-91-7844-701-5

Lars Kaijser: Musikens ögonblick. En studie av konsertarrangörer. (2007)

Dagligen genomförs i Sverige en mängd konsertarrangemang. Bakom varje framträdande finns någon eller några som tagit initiativ till att boka musiker, ordna någonstans att spela och att locka dit en publik. Under ett och ett halvt år har etnologen Lars Kaijser följt en kammarmusikförening, ett kafé och en rockklubb för ungdomar. Han har fått ta del i deras arbete med möten, förberedelser, konserter och festivaler. I undersökningen har studerats hur arrangörerna planerar, genomför och värderar sin verksamhet. Samtidigt påvisas hur deras arbete är förankrat i kulturpolitiska direktiv och ambitioner. Förebilder för verksamheterna återfinns i ett internationellt utbud av musik, festivaler och konsertformer. En särskild uppmärksamhet ägnas därför åt hur genrebundna konventioner hanterats i arrangörernas arbete.

Häftad, 157s
ISBN 978-91-7844-746-6

Erik Kjellberg: Jan Johansson – tiden och musiken (2009).

Jan Johansson (1931–1968) kom att inta en särställning i den svenska jazzmusiken, trots sin korta levnad. Hans mångsidighet och briljans som improvisatör, kompositör och arrangör var märklig. Med samma lekfulla experimentlusta skapade han Pippi Långstrumps signaturmelodi som hisnande moderna kompositioner åt Radiojazzgruppen. Med säker stilkänsla lyfte han meditativ jazz ur den svenska folkmusiken – och vann stora lyssnarskaror. Som ackompanjatör och improvisatör spelade han med många av jazzens internationella storheter. Medan han på hemmaplan kom att ingå i kretsen kring Arne Domnérus orkester, vilken han tillhörde vid sin bortgång. Som särskilt betydande framstår den konstfulla triomusiken med gitarristen Rune Gustafsson och basisten Georg Riedel.

Erik Kjellberg har skrivit en grundlig biografi om denna musikaliska begåvning. Vi följer honom från uppväxtens Söderhamn till Chalmers i Göteborg, dit han åkt för att bli ingenjör. Men han blev snart fångad av tidens göteborgska jazz och avbröt studierna. Snart for han över sundet till Köpenhamn och spelade med Stan Getz, Oscar Pettiford och andra stormän inom jazzen, innan han så småningom flyttade till Stockholm och Arne Domnérus orkester. I huvudstaden kunde han utveckla nya musikaliska sidor. Han skrev balett- och filmmusik och låtar att gymnastisera till, han kompade Monica Z och Cornelis i några klassiska nummer, spelade barnlåtar och historiska stycken på ett häpnadsväckande vis och mycket annat. Jan Johanssons musikaliska aptit var omättlig. Och hans nyfikenhet och stilkänsla gjorde hans musik ideligen gränsöverskridande och intressant.

Boken skildrar därtill en sällsynt kreativ tid inom svenskt musik- och kulturliv. Upptäckarglädjen var stor inom många kulturområden. Bland de viktigaste bidragen blev Jan Johanssons musikaliska gärning.

Med boken följer en CD med bl.a. tidigare inte utgiven musik.

Erik Kjellberg (f. 1939) blev 1985 professor i musikvetenskap vid Uppsala universitet. Bland hans skrifter märks doktorsavhandlingen om kungliga musikers ställning i Sverige under stormaktstiden, musikhistorieboken Klingande Sverige (tillsammans med Jan Ling) och Svensk jazzhistoria: en översikt. Liksom Jan Johansson trakterar han piano, vibrafon och dragspel.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Inbunden, 442s
ISBN 978-91-7844-753-4

Rolf Kjellström, Gunnar Ternhag & Håkan Rydving: Om jojk (1988).

"Jojken rör vid den samiska kulturens innersta väsen. Till synes är jojkens uttryck enkla, däri ligger en del av dess storhet. Men samtidigt kan en enstaka jojk rymma generationers erfarenheter; en spegling av det stora i det lilla."

Rolf Kjellström är docent i etnografi. Gunnar Ternhag är musikforskare och etnolog. Håkan Rydving är religionshistoriker. Med sina olika bakgrunder kan de ge en mångsidig bild av den mycket sammansatta jojktraditionen.

Andra böcker av Gunnar Ternhag på Gidlunds: Hugo Alfvéns brev om musik, Folkmusik i Sverige, Hjort Anders Olssons låtar och Hjort Anders Olsson - spelman, artist.

Inbunden, 164s
ISBN 978-91-7844-130-3

Joseph Martin Kraus: Brev 1776–1792 (översättning och kommentarer av Hans Åstrand, 2006).

Joseph Martin Kraus (1756–1792) var hovkapellmästare åt Gustaf III och samarbetade som operakompositör med Johan Henrik Kellgren. Tvåhundrafemtioårsminnet av hans födelse är en av flera anledningar att erinra om vilken storslagen tonsättare och människa denne tyskfödde och raskt försvenskade gustavian var. De drygt hundra bevarade breven ger mångfacetterade bilder av det sena 1700-talets svenska och europeiska värld utifrån främst musikaliska perspektiv och tecknar samtidigt en levande bild av den geniala och charmerande person som Kraus var.

Hans Åstrand är ständig sekreterare emeritus i Kungl. Musikaliska Akademien och har ägnat lång tid åt forskningen kring ”den största gustavianska musikerpersonligheten” Joseph Martin Kraus.

Du skulle bara ha sett allt otyget! Den första symfonin uppförde jag vid en privatkonsert, som ges varje måndag och torsdag hos professor Pütter. Pütter själv dirigerar. Hallå – knack knack med stråken! Sätt igång! Knappt 20 takter, så blir allt i bästa form hullerombuller. Nu jagade violinen basen, basen altfiolen, altfiolen sekundfiolen – oboerna kacklade också med litet grann och hornen höll visligen rentav käften. Så gick det till! [1777]

Av min tvätt är inget längre helt mer än en enda skjorta, de andra ser alla ut som vindflöjlar [1781]

Äntligen blev mitt arbete framfört på det kungliga lustslottet Ulrichs­thal inför kungen, och jag fick tillstånd att själv dirigera det. Hovet var utomordentligt belåtet med det och det sätt som kungen förklarade mig sin tillfredsställelse på var över alla mina förväntningar. Genast efter det att musiken spelats underhöll sig kungen mer än en kvart med mig: gav mig först en rätt artig komplimang, frågte mig om det ena och det andra och mätte mig med sina stora ögon från huvud till fot, och jag på mitt gamla lovvärda vis tog mig friheten att begapa monarken hel och hållen, och det – som jag senare har erfarit, har just behagat honom. [1781]

Ändeligen har jag råkat Pan Gluck. Med mera andakt makar sig säkert ingen Pilgrim åt heliga landets öfverlefvor än jag til denna stora patriarcken. [1783]

Känner du Mozarts Entführung aus dem Serail? Han arbetar nu på sin Figaro, en Operette i 4 acter, öfver hvilken jag gläder mig hjerteligen. [1785]

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Inbunden, 264s + 8s bildark
ISBN 978-91-7844-722-0

Jan Ling: Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (2009).

Franz Liszt (1811–1886) är centralfiguren i denna del av Jan Lings serie om den europeiska musikhistorien. Vi får möta Liszt i många olika roller: som underbarn, pianist, tonsättare, dirigent, musikskribent. Vi möter även många av hans kolleger, däribland Hector Berlioz, vars Symphonie fantastique väckte den unge Liszts intresse för beskrivande musik. Också Frédéric Chopin finner vi i kretsen av musikvänner, liksom den blivande svärsonen Richard Wagner.

Några kvinnor kom att få stort inflytande på Liszt: grevinnan Marie d’Agoult, som lade grunden för hans kulturella bildning, prinsessan Caroline von Wittgenstein som fick honom att överge en internationell pianokarriär för komponerandet samt författarinnan George Sand, vilken stod honom nära som konstnärlig förebild och diskussionspartner.

Pianots okrönte mästare Liszt var en stor humanist, men med ett stort ego och en fåfänga av ansenliga mått. Virtuos, tonsättare, pedagog – Liszt är en symbol för den epok under 1800-talet, då klaveret kom att inta en central plats i den borgerliga musikkulturen.

Boken är rikt illustrerad och innehåller musikexempel som även musikamatören bör kunna framföra på klaviaturen.

Jan Ling är professor emeritus i musikvetenskap vid Göteborgs universitet. Han verkar som musikhistoriker, pedagog, musiksociolog och folkmusikforskare.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Inbunden, 301s
ISBN 978-91-7844-787-9

Dan Lundberg, Krister Malm & Owe Ronström: Musik · Medier · Mångkultur. Förändringar i svenska musiklandskap (2001).

Aldrig tidigare har så mycket musik av olika slag funnits på så många platser samtidigt. Aldrig tidigare har så mycket tid ägnats åt musik. Musiken har en nyckelroll i samhällsförvandlingen. Musik, Medier, Mångkultur tar musiken till hjälp för att förstå och förklara hur social och kulturell mångfald uppstår och organiseras.

Förr sökte sig svensken till arbetskamrater, grannar och folk från samma landsända, idag till folk som gillar samma musik, samma fotbollslag eller pratar på samma sätt. Det uppstår allt fler grupperingar kring gemensamma kulturella värderingar. Det gäller för såväl pensionärsdansare som nynazister och hip-hopare. De som på 1950-talet blev dixiesnubbar gillar fortfarande tradjazz. Det märks på tandläkarnas personalfester.

Alla säger: Titta på oss! Vi är speciella och annorlunda! Men alla säger detta på samma sätt och på samma arenor. Och de säger det med musik. Med musiken som nyckelhål studerar Musik, Medier, Mångkultur hur olika typer av grupperingar i dagens samhälle fungerar: Hur uppstår de? Vad vill de? Hur gör de? Vad kommer de att göra i framtiden? Hur kommer det att påverka Sverige?

Med boken följer en CD-ROM, där bl.a. olika utvecklingslinjer för musiklandskapet kan prövas.

Besök projektet Musik · Medier · Mångkulturs hemsida.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Inbunden, 468s
ISBN 978-91-7844-322-2

Dan Lundberg & Gunnar Ternhag: Folkmusik i Sverige (2:a rev uppl, 2005).

Från fäbodrop till folkrock, från jojk till världsmusik – boken Folkmusik i Sverige ger en överblick över folkmusikens gamla och nya scener. Den beskriver folkmusikens utveckling fram till i dag. I särskilda avsnitt presenteras samisk musik och folkmusikens förutsättningar i det mångkulturella Sverige.

Detta är en andra, aktualiserad upplaga av boken som blivit ett fast inslag i många utbildningar om svensk folkmusik.

Dan Lundberg och Gunnar Ternhag tillhör landets ledande musiketnologer. Dan Lundberg är chef för Svenskt visarkiv och adjungerad professor vid Högskolan i Gävle. Han är också musiker i gruppen Orientexpressen. Gunnar Ternhag är professor vid Högskolan Dalarna. De är också författare till boken Musiketnologi – en introduktion (Gidlunds).

Inbunden, 212s
ISBN 978-91-7844-695-7

Dan Lundberg & Gunnar Ternhag: Musiketnologi. En introduktion (2002).

”Vad är musiketnologi? Svar: en vetenskap som handlar om att studera musikuttryck i olika kulturer, men också kulturuttryck i själva musiken. Musiketnologer är alltså intresserade av både musicerande som ett kulturellt fenomen och de kulturspår som finns i det musikaliska materialet.”

Denna bok är den första presentationen på svenska av ämnet musiketnologi. Boken vänder sig främst till studenter inom musikvetenskap, etnologi och antropologi, men också till alla andra som intresserar sig för musikens roll i samhället. Boken inkluderar en ordlista över aktuella termer och begrepp inom musiketnologin.

Dan Lundberg och Gunnar Ternhag är båda docenter i musikvetenskap och framstående forskare i musiketnologi. De har tillsammans utgivit böckerna Folkmusik i Sverige och The Musician in Focus.

Inbunden, 168s
ISBN 978-91-7844-358-1

Musikinstrument berättar. Instrumentforskning idag (red Stefan Bohman, Dan Lundberg & Gunnar Ternhag, 2007).

Varför forska om musikinstrument? Finns det behov av andra kunskaper än de som musikerna behöver, är instrument något annat än redskap för spelsugna ägare? Ärligt talat – tillför instrumentforskning något till musiklivet eller till kunskapen om samhället i övrigt?

Musikinstrument berättar visar att instrumentforskning kan vara oerhört spännande – på många olika områden. Först naturligtvis den vetenskapliga användningen, som en gren av musikvetenskapen. Men liksom andra musikstudier har instrumentforskning en intressant ställning mellan teori och praktik. Instrumentforskares arbeten ligger till grund för instrumentmakares verksamhet och därmed även för musikers. Genom studier av musikinstrument får vi också kunskaper inom andra kulturvetenskapliga fält – om människors liv såväl i vår närhet som i avlägsna kulturer.

I boken presenterar flera av av de främsta företrädarna för svensk och norsk instrumentforskning olika inriktningar inom ämnet. Genom dem berättar musikinstrumenten fantastiska historier om musiksamhälle, teknikutveckling, vardagsliv, estetik och mode.

Redaktörer och medförfattare till Musikinstrument berättar är Stefan Bohman, chef för Musikmuseet, Dan Lundberg, chef för Svenskt visarkiv och Gunnar Ternhag, professor vid Högskolan Dalarna.

Inbunden, 218s
ISBN 978-91-7844-734-3

Börje Stålhammar: Musiken tar gestalt. Professionella tonkonstnärers musikskapande (2009).

De är tonkonstnärer: dirigenterna Eric Ericson och Cecilia Rydinger Alin, pianisterna Elise Einarsdotter och Hans Pålsson, tonsättarna Thomas Jennefelt och Marie Samuelsson. De gestaltar musik och är väletablerade konstnärer. Hur tänker de om sitt musikskapande? Var kommer musiken ifrån? Hur går skapandet till? Det är frågor som belyses i denna bok. Tonkonstnärerna ställs här i centrum. Begreppet ”tonkonstnärer” används som en samlad beteckning eftersom det handlar om såväl musiker, dirigenter som tonsättare. Den vetenskapliga reflektionen utgår från deras berättelser, men även yttre och inre miljöfaktorer vägs in.

Konst skapas inom mänskliga miljöer. Uppfattningar om mening, värde och plats växlar över tid. Detta beror på att betingelser, förutsättningar och erfarenheter utgör grunden för konstens tillkomst, gestaltning och mottagande. Forskningsprojektet ”Den kontrapunktiska väven” ligger till grund för denna bok. Projektet i stort handlar om människors musikaliska gestaltningsprocess. Syftet är att tydliggöra professionella tonkonstnärers musikaliska gestaltning utifrån deras egna erfarenhetsbeskrivningar.

Börje Stålhammar är professor emeritus i musikvetenskap vid Musikhögskolan, Örebro universitet. Hans huvudsakliga forskningsinriktning är musik och identitet, den konstnärliga gestaltningsprocessen, samt musikpedagogisk forskningsteori och forskningsmetodik i ett vidare perspektiv. Han disputerade vid Göteborgs universitet med avhandlingen Samspel. Grundskola–musikskola i samverkan. Han har varit ansvarig för forskarutbildningen vid Musikhögskolan i Örebro där ett antal forskningsprojekt drivs med såväl musikpedagogisk som konstnärlig inriktning. Han har också gett ut böckerna Grounded Theory och musikpedagogik, Musiken – deras liv, Musical Identities and Music Education. Han är redaktör för antologin
Music and Human Beings och en av redaktörerna för boken Sinnena och Konsten. Stålhammar är publicerad i ett antal internationella forskningstidskrifter, samt har lagt fram papers vid ett flertal internationella forskningssymposier.

Inbunden, 224s
ISBN 978-91-7844-791-6

Gunnar Ternhag: Hjort Anders Olsson - spelman, artist (1992).

Hjort Anders Olsson (1865-1952) är en av Sveriges allra främsta spelmän. Född i Bingsjö på Rättviks finnmark fick han sin musikaliska skolning av byns övriga spelmän, men lärde sig också låtar under flera års säsongsarbeten i Hälsingland.

År 1906 flyttade Hjort Anders till Uppsalatrakten, där han snart uppmärksammades för sitt innehållsrika fiolspel och sin märkliga repertoar. Han blev ett ledande namn som efterfrågades till spelmansstämmor, konserter och inte minst spelningar på Skansen. Konstnären Bror Hjorth, som kände och avbildade Hjort Anders i nästan 30 år, betydde också mycket för spelmannens enastående ställning.

Gunnar Ternhags bok är den första större studien över en svensk spelman. Han beskriver spelmannens liv och musik, men gör också en bred bakgrundsteckning till detta unika musikeröde.

Gunnar Ternhag är musikforskare med svensk folkmusik som specialområde. Han är verksam vid Dalarnas forskningsråd i Falun. Detta är hans doktorsavhandling.

Se även Hjort Anders Olssons låtar (1993, utg Gunnar Ternhag). Andra böcker av Gunnar Ternhag på Gidlunds: Hugo Alfvéns brev om musik, Folkmusik i Sverige och Om jojk.

Besök Dalarnas museums Hjort Anders-sida

Inbunden, 310s
ISBN 978-91-7844-193-8

Gunnar Ternhag (utg): Hjort Anders Olssons låtar. Upptecknade av Nils Andersson, Olof Andersson och Karl Sporr (1993).

Hjort Anders Olsson (1865-1952) är en av Sveriges allra främsta spelmän. Född i Bingsjö på Rättviks finnmark fick han sin musikaliska skolning av byns övriga spelmän, men lärde sig också låtar under flera års säsongsarbeten i Hälsingland.

1906 flyttade Hjort Anders till Uppsalatrakten, där han snart uppmärksammades för sitt innehållsrika fiolspel och sin märkliga repertoar. Han blev ett ledande namn som efterfrågades till spelmansstämmor, konserter och inte minst spelningar på Skansen. Konstnären Bror Hjorth, som kände och avbildade Hjort Anders i nästan 30 år, betydde också mycket för spelmannens enastående ställning.

Denna bok innehåller Nils Anderssons, Olof Anderssons och Karl Sporrs uppteckningar av Hjort Anders låtar. Uppteckningarna återges i faksimil. För sammanställning och kommentarer svarar Gunnar Ternhag, fil dr i musikvetenskap på en avhandling om just spelmannen Hjort Anders Olsson.

Se även Hjort Anders Olsson - spelman, artist. Andra böcker av Gunnar Ternhag på Gidlunds: Hugo Alfvéns brev om musik, Folkmusik i Sverige och Om jojk.

Besök Dalarnas museums Hjort Anders-sida

Inbunden, 156s
ISBN 978-91-7844-220-1

Elisabet Wentz-Janacek: John Enninger – spelman, kongl. kammarmusikus, klockare (2004).

Biografin över John Enninger, spelmannen, kongl. hovkapellisten och klockaren i det skånska Höör, är som en bildväv där centralgestalten är Enninger själv. Hans växlande liv ger ljus och skuggor, och hans spelmansglädje och virtuosa konsertspel utgör brokiga inslag.

Genom författarens återupptäckt av Enningers dagbok från åren 1884 till 1903 i Musikmuseet i Stockholm fördjupas och utökas bilden. Fram träder allt fler gestalter – Enningers familj och släkt, sångare och musiker, och en hel bygd i vardag och fest. Själv är han ofta på resa, som spelman och konsertviolinist men också för att lyssna till berömda gästspelare. I vardagslag syns han med oxar och häst slita för brödfödan hemma i Höör.

Elisabet Wentz-Janacek hörde i unga år i Höörs prästgård talas om John Enninger. Hon lärde känna elever till honom som höll kammarmusiken levande. Man talade ännu om hans eget violinspel som något enastående. Anekdoterna kring honom var många. Frågetecknen om kvinnorna i hans liv också. Så småningom drogs Elisabet in i musiken och den repertoar som Enningers elever alltjämt spelade. Senare blev spelmansmusiken och de folkliga koralerna allt intressantare för henne.

Författaren är kyrkomusiker och koralforskare i Lund, har skrivit åtskilliga artiklar om John Enninger och bl.a. givit ut hans Original-Folkpsalmtoner.

Häftad, 192s + 12s bildark
ISBN 978-91-7844-637-7

Wilhelm Peterson-Berger – en vägvisare (red Bengt Olof Engström, Orwar Eriksson, Lennart Hedwall & Henrik Karlsson, 2006).

I dag, dryga femtio år efter sin död, är Wilhelm Peterson-Berger alltjämt känd som musikrecensenten med den vassa pennan och som tonsättare av outslitliga och älskade pianostycken, solo- och körsånger. Hans hem Sommarhagen på Frösön är en av Jämtlands stora turistattraktioner, där också musikdramat Arnljot framförs varje sommar. Men hans musikaliska register var långt större och bredare än så: fem symfonier, fem kantater, fem operor – och bevarade kompositionsskisser till flera större verk som hittills inte studerats.

Wilhelm Peterson-Berger – en vägvisare presenterar ny och fördjupad forskning om olika sidor av hans mångfasetterade konstnärskap: om dubbelrollen som kritiker och tonsättare, hans inställning till folkmusik, den inspirerande vänskapen med Erik Axel Karlfeldt, dispyterna med STIM och Stockholms konsertförening, om ledmotivtekniken i Arnljot och dess plats som svensk ”nationalopera”, manskörsångerna, de unika Nietzsche-tonsättningarna, Sommarhagens tillkomst och kärleken till Jämtland. Nya perspektiv finns också i analyserna av de opublicerade verken som sångcykeln ”Die Wallfahrt nach Kevlaar” och de många efterlämnade skisserna.

Antologin vill inspirera till nyupptäckter och studier av de mera sällan spelade verken. Den innehåller också en komplett förteckning över Peterson-Bergers skrifter och kompositioner.

Utgiven i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien.

Inbunden, 309s
ISBN 978-91-7844-709-1

Peo Österholm: Buskspel. En bok om spelmansstämmor
(2006).

Den första spelmansstämman i Sverige hölls 1906. Den har alltså över 100 år på nacken. Ändå har ingen tidigare skrivit en bok enbart om spelmansstämmor. Buskspel är den första.

Spelmansstämman är en unik svensk företeelse, sprungen ur specifika kulturmönster. Buskspelet är det viktigaste på stämmorna, men där förekommer även allspel och scenspel. Hur påverkas själva musiken av stämmans olika spelformer? Vilken roll ska scenspelet ha?

Spelmansstämman har under åren genomgått stora förändringar. Olika kulturella, politiska och musikaliska ideologier har präglat utvecklingen. Boken berör stämmans historia, tillvägagångssätt, arrangemang, geografisk utbredning och mediebevakning. Dessutom beskrivs dansens intåg på stämmorna.

Peo Österholm, född 1944, är journalist, jazzmusiker och riksspelman.

Häftad, 168s
ISBN 978-91-7844-717-6

Peo Österholm: Vi ses i Bingsjö (2009).

Bingsjö i Rättviks Finnmark har blivit den mest berömda spelmansbyn i Sverige. Här levde och verkade under två sekler en mängd skickliga spelmän, som lämnat ett rikt låtarv efter sig. Peo Österholm beskriver spelmanslivet i byn, porträtterar de mest kända spelmännen, från Nedhol Anders till Päkkos Gustaf och berättar om deras låtar. I boken intervjuas också ett antal framstående nutida spelmän för vilka Bingsjö har varit av stor betydelse. Boken beskriver också byns spelmansstämma som är Sveriges största och som 2009 firade 40-årsjubileum.

Peo Österholm är född 1944, journalist, jazzmusiker och riksspelman. 2006 gav han ut Buskspel, en bok om spelmansstämmor.

Häftad, 136s
ISBN 978-91-7844-782-4