Under de nära hundra år som nya generationer av lärarinnor (och efter 1958 även manliga lärare) kom att utbildas vid Falu folkskoleseminarium, omvandlades det svenska samhället i grunden. I denna antologi skildrar tio forskare hur synen på kunskap, undervisning och lärarskap tog form och förändrades i lärarutbildningarna i Falun mellan 1875 och 1970. Här finns berättelsen om underordning och disciplinering, men fram träder även starka gestalter som Valborg Olander och Anna Sörensen - lärarutbildare och rösträttsförespråkare - vilka medvetet försökte rusta en ny generation seminarister till självständiga och bildade lärarinnor. I boken möts didaktiska perspektiv på byggnader, pedagogiska rum och skolträdgårdar. Här riktas även blicken på de blivande lärarinnornas egna texter. Den avslutande delen fokuserar på efterkrigstidens seminarier och frågan om vilka spår av seminariekulturens kunskapssyn som ännu lever kvar i dagens utbildningslandskap.

Denna bok bidrar med nya perspektiv på lärarutbildningens historia, och väcker frågor om lärarprofessionens villkor i vår egen tid - och i framtiden.

Medverkande författare: Anders Blomqvist, Urban Claesson, Jörgen Dimenäs, Juvas Marianne Liljas, Agneta Linné, Emil Marklund, Ulrika Norburg, Anders Persson, Lars Petterson, Staffan Selander.

Finns det kulturella resurser och kunskaper i periferin som inte syns från centrum?

Denna antologi undersöker och utgår från periferins perspektiv med fokus på fem kommuner i Bergslagen: Norberg, Fagersta, Avesta, Sala och Skinnskatteberg. Boken visar hur landsbygdsbor kan utveckla lokal kultur och kunskap kopplat till deras plats och situation – och vilka hinder det finns.

Syftet är att utforska landsbygdens "utsatthet" som en resurs för självständighet och bredda synen på kulturella uttryck och kunskaper utifrån landsbygdens egna förutsättningar.

Antologin bygger på forskningsprojektet "Insatt eller utsatt i Bergslagen?" och innehåller bidrag från forskare, bybor, lokal­utvecklare och tjänstemän.

Utöver redaktörerna medverkar Anders Bro, Tomas Ekenberg, Mats Hyvönen, Elinor Hållén, Therese Landolsi och Sharon Rider.

Vad är det med Carl Larsson-gården som berör så starkt mer än hundra år efter dess tillkomst? Vilken roll spelar den i samtalet om det goda hemmet och det goda livet i den goda världen?

Idag framstår det berömda konstnärshemmet i Sundborn och historien bakom dess tillkomst som mer samtids- och samhällsrelevant än någonsin. Som få andra designhistoriska monument lär vi oss av Lilla Hyttnäs att bruka och uppgradera det redan befintliga, och att personligt och genom stundens ingivelser ta kommandot över det egna skapandet och att slå vakt om rätten att få gå sin egen väg.

I boken skildras detaljerat tillkomsten av detta världsberömda konstnärshem, dess plats i designhistorien och i dess internationella sammanhang.

Författaren Johan Knutsson innehar sedan 2009 Byggmästare John Mattsons professur i möbel­kultur vid Malmstens Linköpings universitet och Nordiska museet. Boken har till stor del tillkommit genom inspiration av de frågor som studenterna ställt vid mötet med Lilla Hyttnäs. Genom deras syn på gården ur ett samtidsrelevant hållbarhetsperspektiv öppnas dörrar till nya sätt att se och värdera detta sedan länge så välkända konstnärshem.

Leksands kyrka är en av landets största landsortskyrkor och här ryms såväl gammalt som nytt. Den medeltida kyrkan omdanades under 1700-talet och har sedan dess förändrats ytterst lite. Ändå byggdes dess yngsta del så sent som 2009. Hela Kyrkudden, där kyrkan står, utgör en ovanligt välbevarad äldre kyrklig miljö. Vägen fram mot Leksands kyrka idag erbjuder en vy som många generationer sett och om och om igen gjort till sin.

I den här boken presenteras Leksands kyrka - byggnaden i sig, dess inventarier och dess miljö - av en grupp forskare. Leksands församlings historia och dess unika kyrkliga seder belyses liksom byggnadens tillkomst och utveckling. Kyrkans rika inventarier - textilier, ljusredskap och kyrksilver - beskrivs och även orglarna och deras historia redogörs för. Denna bok är den hittills grundligaste genomgången av kyrkan och innehåller flera nya fynd om byggnaden och föremålen som hör till den.

"Hej på dig! Det är jag, målarboken om Himlaspelet, som pratar med dig. Jag behöver din hjälp för att ge färg åt historien om Mats Erson som älskar Marit, fast hon är i himlen hos Vår Herre sedan hon bränts som häxa. Han ska gå och prata med Vår Herre för att få sin Marit tillbaka."

Idé: Karsten Felzmann. Bild: Josefin Wedel, fritt efter dalmålningar samt Michael Meschkes marionetter och Gilbert Regazzonis scenografi 1958 och 2018. Citat i urval från Himlaspelet av Rune Lindström. Övrig text av Michael Meschke och Sebastian Selvén. Utges av Leksands Konstsällskap och Gidlunds förlag.

Gustaf Ankarcrona (1869-1933) var inte född i Dalarna. Han kom dit för att stanna 1901, i nationalromantikens tid, i en brytningstid mellan gammalt och nytt. Och han fångades av det han såg och upplevde: en till synes levande allmogekultur, buren av människor som alltjämt vårdade sina traditioner.

Ankarcronas betydelse för landskapets självbild, och för omvärldens bild av Dalarna och dess kultur, kan knappast överskattas. Som hembygdsvårdare, hemslöjdsfrämjare, konstnär, arkitekt, formgivare, folklivsforskare, föreläsare, talare och opinionsbildare bidrog han till att göra Leksand till ett centrum för svenskt kulturliv för lång tid framöver och med betydelse långt utanför Siljansbygden.

Bokens nio författare belyser och ger perspektiv på de olika områden inom vilka Ankarcrona agerade. De konstverk, byggnader, miljöer och föremål som i boken presenteras i ett nytaget fotomaterial ger uttryck för ett ideal och en tidsanda, men är också idag ett i högsta grad levande och relevant kulturarv att upptäcka, inspireras av och reflektera kring.

Dalarnas fäbodristningar är en rik skatt av bilder och korta texter. De höggs och ristades på träd, i husväggar, i stenblock och på berghällar från 1600-talet framåt mitten av 1900-talet av vallkullor och andra som arbetade och vandrade i utskogarna. Boken innehåller talrika illustrationer och djupgående analyser av ristningarnas innehåll - och deras människor.

I sin bok om Dalarnas trädgårdar väljer landskapsarkitekt Inger Berglund ut åtta anläggningar från tre olika sekel. Genom att sätta in trädgårdarna i ett historiskt sammanhang kopplat till landskapets naturliga förutsättningar och ägarnas intentioner förstår vi hur trädgårdarna funnit sin form. Boken blir en spännande resa i tiden och genom landskapet. Du kan själv göra resan med hjälp av de förslag till turer som finns i boken. Trädgårdarna ger dig inspiration och förståelse för vad som är möjligt att odla.

Inger Berglund är landskapsarkitekt med egen verksamhet, dotGreen Landskap och Miljö AB, och knuten till Dalarnas forskningsråd.

Berättelsen om Tunaåarna, ett biflöde till Dalälven, är i en mening helt lokal. Då Sverige har ett ovanligt finförgrenat nät av älvar, åar och bäckar, har emellertid Tunaåarna som vattensystem många motsvarigheter runt om i landet. Vattenföring, landskapstyp och näringsstruktur kan variera. Men mycket är ändå likartat och gemensamt.

Denna bok berättar om både den lokala handlingskraften och den lokala vattenkraftens roll i elektrifieringen av det omgivande samhället under tidigt 1900-tal. Men även om vattendragens skönhet liksom om kraftverken som arkitektur och industriminnen och om åarna som naturmiljö.

Härtill innehåller boken en kort översikt av den nationella elektrifieringen som en del i utbyggnaden av infrastrukturen kring förra sekelskiftet. Författaren berör slutligen dagens globala ekologiska situation och de synliga tecknen på kriser i många delar av den fysiska infrastrukturen. Därmed infogas berättelsen om det lokala i ett vidare perspektiv.

Olof Eriksson är arkitekt och professor. Han har varit verksam vid bl.a. Byggnadsstyrelsen och Byggforskningsrådet. Under den senare delen av ett femtioårigt yrkesliv har han ägnat sig åt framtidsstudier och regional utveckling och verkat som rådgivare åt regeringen i frågor om energi och miljö. Han har sina rötter i Tunaåarnas grannskap.

Rikt illustrerad i färg och svart-vitt.

Vi lever i en tid då grundvalarna för 1900-talets svenska välfärssamhälle ifrågasätts. Fabriker har avvecklat eller inskränkt driften och personal i den privata och offentliga tjänstesektorn har avskedats.

Hur skall den stora gruppen arbetslösa och relativt fattiga delen av befolkningen i framtiden klara sin ekonomi?

Denna bok skildrar hur människorna i en mellansvensk region, Gagnef i Dalarna, hittills under 1900-talet arbetat och försörjt sig. En vanlig uppfattning är att övergången till fast anställning och lönearbete inleddes under de sista åren av 1800-talet. Processen anses avslutad i mitten av 1900-talet. Stämmer detta i denna bygd, och hur gick i så fall övergången till? Var det en utdragen eller en snabb process? Har ett bredare försörjningsmönster med informella drag kanske överlevt in i våra dagar? Vilken betydelse har detta för människornas villkor i framtiden?

Boken berättar om människors arbete och vardagsvillkor under övergången från ett äldre agrart Sverige till dagens senindustriella samhälle. Utgångspunkten tas i de senaste årtiondenas debatt och forskning om den informella ekonomin. Studien visar på familjens, släktens och föreningarnas stora betydelse för att trygga vardagens ekonomi.

Maths Isacson är professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Studien har initierats av Dalarnas Forskningsråd i Falun.